Ryggstödsfällning på flygplan

[greklandsgalen]

Jag är ingen van resenär, sen jag första gången åkte till Grekland 1981 har det blivit 11 resor. 11 st på 32 år, inte mycket alltså. Vad jag har inbillat mig så är de flesta här, i alla fall de som kommenterar just denna insändare mycket resvana människor som i en del fall åker inte bara en gång om året, utan det kan bli både 2 och 3 resor, till Grekland.
Vad jag är förundrad över är att det problematiseras så mycket över en så trivial företeelse som en flygresa ändå är.
De få gånger jag har rest har jag aldrig ens reflekterat över stolsfällningar eller barn som varit med i planet. Mina tankar har helt varit uppfyllda av längtan till det resmål jag varit på väg till och bara haft förväntan.
Ju fler gånger man reser desto mer luttrad och överseende blir man, det är vad jag trott, men det verkar som att det är helt tvärtom. Man ser bara problem med allt som kan förekomma på resan.