Att flytta till Kreta

© Text: Ulf Wiman (ulfwiman)

April 2003.

Tisdag 8/4
Nu har jag Nisse i knät och han spinner. Det känns skönt.
Victoria från Seattle är en mycket mysig kvinna på 53. Tyvärr skall hon gifta sig med Don i sommar. Men jag är välkommen dit, och hon var övertydlig. Jag är välkommen.
Annars är det ju sådant man bara slänger ur sig. Det här är ett ställe med bara stamgäster.
Mike kallar det för "Hotel for ever" med andra ord kyrkogård. Samma människor jämt, från 40 och uppåt. Min adressbok sväller. Jag frågade Mike om detta, han har varit och hälsat på många han mött här. Man byter telefonnummer, och håller kontakten. Kontakten här är så intensiv. Vi går ut gemensamt och äter middag. Har aldrig varit med om detta förut. Mycket osvenskt om jag får säga så. Här planeras det och förbereds för en trevlig afton. Tänk dig det på ett charterhotell. Alla här är individuella resande. Vill möta andra människor. Antonis försöker separera gästerna från varandra, men han misslyckas jämt. Folk kan ju prata.
Antonis har inga kopplingar med något turistföretag. Idag ringde Breda från Irland och bara undrade hur jag mådde? Ex, Shirley och Neville 68 respektive 71 har varit här i 25 år.
Kommer om 3 veckor. Ungdomar är inte önskvärda här. Lite av Hotel California. Texten "You can check out any time you want, but you can never leave" (du kan checka ut när du vill, men du kan aldrig lämna hotellet). Nu är det kolsvart ute 18.30. Vilka moln. Antonis ringde på 23.30 och ville gå ut.
- Är du knäpp?
Jag skall gå och lägga mig.

Onsdag 9/4
Träffade Lance från Seattle när jag gick ner i morse. Öppen kille, presenterade sig direkt och berättade att han är kiropraktiker. Victoria hade sökt mig igår kväll, när de kom hem. Victoria hade inte fått något svar när hon knackade på och var lite orolig. I samma ögonblick kom Antonis, så han öppnade och kikade in. Då sa han till Victoria, det här måste du bara se.
Jag sov med hörlurar på, och Nisse sov i min famn. Hon sa att det såg så gulligt ut att det skulle ha varit värt ett foto. Idag mår jag bra igen. Det enda som krånglar hela tiden är magen.
Vet inte om det är för mycket olivolja. Jag börjar tro det är mattiderna. Har ätit middag i 20 års tid 17.00 på kvällen. Nu helt plötsligt är det middag mellan 21.00 och 23.00 som gäller.
Magen gör revolt. Här äter man lunch 15.00-16.00.
Jag vill ha lunch 11.00-12.00. Bara tiden är en stor omställning. Måste sluta med det här rökandet. Det dödar mig också. Victoria och jag har suttit och pratat i 2 timmar. Hon har en bra idé. Hon skall skriva om den engelska texten helt. Trycka på att det här är det första hotellet som byggdes på den här stranden. Hon har varit här när Antonis pappa fortfarande hade åsnor och hotellet bara hade 1 våning. Det sprang omkring hönor och kycklingar mellan gästernas ben. Detta är sommaren
-82. Hon har bilder hemma som hon skall skicka mig när hon kommer hem. Det fanns ingen pool på den tiden. Inga barer och supermarkets. Skall bli intressant att se. Jag kommer ihåg från -85 och Agia Marina, vi bodde på det enda hotellet som fanns där. Pappa Giorgos och mamma Futula, och deras hönsfarm. Det var före Apollos tid. Vi hade rest ospec bara Patrik var med. Gick hur bra som helst. Har aldrig blivit så väl omhändertagen. Pappa Giorgos är död idag men mamma lever. Det är vänner till Antonis pappa. Återvände -95 och fick en chock. Det mesta hade börjat bebyggas. Ytterligare -97 och ännu värre. Finns inte en ledig yta att röra sig på. Denna gång med en sjövild 2,5 åring och denna trafik. Jag höll på att få ett mindre sammanbrott. Nu sitter jag och filosoferar igen. Idag är det hemskt här, med alla hotell och barer. Måste säga att det här stället är en Oas av frid. Kanske det är därför så speciella människor kommer hit. De söker något annat än Apollo och liknande. Antonis vill gå ut i kväll med mig separat och de nya amerikanerna för sig.
- Dumheter säger Victoria, vad är vitsen med att resa?
- Träffa nya människor!
Hon har helt rätt i det hon säger. Det är första gången hennes gäster är här på Kreta. Victoria har mycket jobb framför sig. Nu är uret 19.40 och det ringer på dörren. Vi skall gå ut och äta. Inget mer för i kväll.

Torsdag 10/4
Vaknade med världens värk i benet. Grått ute och lågtryck som bara den. Måste ta en värktablett. När kommer sommaren. Vi var till ett ställe igår där de bara har barbeque med tillbehör. Mycket god mat och trevliga människor. Lance berättade om Reiiki Healing, jag tror det heter så. Han lever på det och har gjort i 15 år. Catis är psykoterapeut och jobbar som egen företagare. När skulle gå hem vek sig vänsterbenet under mig, gästerna fick stödja mig till och från bilen och Antonis uppför trappan. Smärta utan dess like. Kunde inte stödja alls.
Nu är gammelkatten här igen och vill in. Jag vill inte ha kattungar. Efter det ställde jag ut lådan med handduken i så hon har ett ställe att föda på. Nu när Mike har farit hem är katterna mitt ansvar. Matning en gång om dagen, och inte för mycket.
Alla "Tombcats" (vildkatter) är borta nu, de har ju haft sitt roliga. Alla katter har bebisar i magen.
Nisse är söt och snäll. Sover just nu bakom min rygg, och spinner hela tiden.
Hela soffan vibrerar av hans spinnande.
Har något våldsamt med värk i undre delen av vänsterbenet. Har inte gjort något utan det bara kom som en blixt från en klar himmel i går. Klockan är 10.00, och jag måste faktiskt gå och lägga mig. Benet jag har ont i är det jag injicerar i. Han har varit inne hos mig och sett mig gå.
Undrade om vi inte skulle till sjukhuset. Problemet är när jag tar en värktablett är det som att ta 4 stora stark och du somnar efter 15 minuter. Plus som bonus revolterar magen totalt.
Det är stolpiler vi pratar om. Nu har jag haft Antonis rännande här hela dagen, han bryr sig verkligen. Han var ut och fixade club-soda och tonic-water åt mig. Ligger troligen i morgon också. När jag tagit tabletten är det bra i 3 timmar. Men jag måste vänta 3 timmar till innan jag får ta en ny. Jag tog ett snabbt shot (spruta) i benet innan vi for och de piller jag äter efter stroken.
Vet ej om jag blåste ur kanylen innan jag satte dit den. Jag var stressad. Jag tror jag fått in en luftbubbla, det här är en typiskt reaktion på det. Det är samma om jag tar en spruta från kylen och tar ett shot (spruta). Hela låret blir blått. Slut med gnäll från mig. Jag måste sluta äta middag 23.00 på kvällen. Det är ju läggdags då. Insulinet är schemalagt till 21.00 och är verksamt i 8-10 timmar. Vaknar 18.00 med lite mindre värk. Jag känner att jag kan inte gå någonstans i kväll.
Dimmig i huvudet efter tabletter, och kan knappt gå. Sover igen till 23.00.

Fredag 11/4
Vaknar med samma värk. Fast nu i det andra benet. Ny tablett och in i dimman igen. Kvicknade till liv 12.00 och mår bättre. Antonis ringer och önskar "happy nameday" (grattis på namnsdagen).
- Hmm, undrar vem som skvallrat?
- Vi åker och tar en kaffe någonstans!
Ok svarar jag men inte långt. Far upp till Malaxa, världens lilla sötaste by. Prata om tystnad och idyll. Dödstyst, bara fågelsång och en bil någon gång. Varsin kopp kaffe och vatten.
2 euro hör jag mamma säga. Jag ser hur Antonis betalar en 20 euro sedel. Jag väntar på att han skall få växel.
- Pame?
- Det betyder skall vi gå?
När vi satt oss i bilen förklarar han att stället vi var på är fattigt. Han kände pappan i familjen, det var en vän till hans far. Mannen har dött för ett tag sedan och mamman har en dotter som fortfarande bor hemma. Dottern söker desperat jobb men får inget då hon har för lite utbildning. Hon är 25 år och pratar ingen engelska. Mannen är socialkurator. Ställer frågan om inte dottern kan skaffa sig en man och gifta sig. Sorry, inget jobb, fattig, ingen hemgift.
- Vad blir det av henne då?
Ensam med mamma tills mamma dör. Då kan hon ta över Kafenion. Mamman har en liten änkepension som de lever av. Det är tragiskt. Efter det tillbaka till Hania. Antonis uträttar en massa ärenden runt stan. Jag frågar om han vet var det finns en stereoaffär med ett bra utbud.
Helst en Sony butik. Efter en del trixande kommer vi till en ganska stor butik. Kliver in och jag hittar direkt den Cd jag vill ha. En Sony Sports, vattenskyddad och kan tappas i golvet.
Det blir affär omgående. När vi kommer ut undrar Antonis om jag inte skulle ha tittat mig runt lite grann på olika modeller. Jag svarade att jag har jobbat med Sony i så många år och jag vet vad de har. Den här tänkte jag köpa innan jag lämnade Sverige, men jag var för snål.
Nu har det kostat mig 2 Cd-spelare som ramlat ner från sängen och på altanen.
Nu är det slut på det. Väl hemma kommer nästa överraskning. Antonis kommer in med en blåbärstårta till mig.
- Vadan detta?
- Det är ju din namnsdag idag!
Jag beslutar att dela med mina Amerikanska vänner. Skall just gå ut och upp till de då det ringer på dörren.
- Ella!
In kommer Amerikanerna och sjunger för mig, och har med sig en present. Världen sötaste lilla grekiska vas. Jag utlyser tårta, men alla skall äta först.
Antonis vill ha med mig till Takis. Vi går dit, och det är premiär för säsongen.
Sitter ute och skall beställa, då kommer Takis och säger att Katarina har bakat Moussaka.
Ja tack säger jag. Får en portion för 4 personer. Har aldrig ätit godare Moussaka, detta är hemlagat. Orkar tyvärr bara hälften. Vänner till Antonis och Mavis dränker vårt bord i Coke.
Alla har hört vad vi firar. Efter mat och kaffe ber jag att få betala. Stopp nu säger Antonis.
Det är din namnsdag idag och jag bjuder. Försöker bråka lite med honom, men det är som att prata med en vägg. Sedan sitter vi och pratar ett tag. Han berättar och pekar ut sina kusiners ställen och sin fasters. Fasterns ligger vägg i vägg med Takis. En restaurang tvärs över gatan och Rose Supermarket samt hotell. Hotellet är knutet till Apollo. Vägg i vägg med hotellet ligger Irini Supermarket, och tvärs över gatan Irini Apartments. Lite längre bort ligger Helenas, Antonis systers lägenheter. Alla är knutna till någon arrangör. Hela släkten vill att han skall rekommendera just deras ställe och Supermarket. Han tycker jag gör rätt som går till Olga. Hon arbetar året runt i sin affär, och har alltid öppet. Är det problem kan man gå upp till Olga och ringa på. Samma sak med Takis, öppet året runt men med vissa begränsningar under vintern. Frågade om han inte handlar med sina kusiner.
- Oh No (åh nej)!
Då favoriserar jag någon, så jag åker till helt andra ställen. Skulle jag handla hos de och dela upp inköpen, så skulle de jämföra vem jag hade handlat mest hos och sen blir det bråk.
- Pavlakis maffia?
Tyvärr enligt Antonis, allt detta är arvegods som man försöker tjäna pengar på. Jag var först här och byggde det första hotellet. Alla såg att jag kunde leva på det, och apade efter. Idag gnäller alla att de inte tjänar några pengar.
- Varför det då?
De har sålt sig till researrangörer. Jag är oberoende. Jag tar vem jag vill ha som gäst och säger nej till vem jag vill. Rekommenderar inga av mina gäster till mina släktingar. Har jag inte rum för en gammal gäst, fixar jag det ändå. Det enda han inte ger efter på är att låta folk ha fjärrkontrollen till AC´n. Frågade naturligtvis om det. Alla ställer ner den till 18 grader, och då går den dygnet runt. 23 grader är standard här och det tycker jag är ganska ok. Du blir ju sjuk annars. 36 grader varmt ute och 18 inne. Jag har faktiskt fått egen fjärr i lägenheten.

Lördag 12/4
Äntligen en soldag ute och 25 grader varmt. Nu har turisterna kommit. Stranden var full av Danskar i badkläder, solande och badande.
Åt en lätt lunch på en omelett och lite bacon. Självtillagad i köket. Gick till Takis för att äta och hamnade mitt i en Grekisk afton som Sun Tours hade. Det var ganska kul. Jag pratade bara Grekiska med Takis. I slutet kom Paul, den Danska reseledaren och frågade om någonting på obegriplig Grekiska. Som tur var kom Antonis just in genom dörren.
De var tvungna att prata engelska, för Antonis förstod inte heller vad ha sa. Han ville veta om jag tillhörde deras sällskap. Då jag såg så nordisk ut, men han var fundersam då jag pratade Grekiska. Antonis förklarade att jag var svensk, men bor här. Sedan blev jag skålad av alla Danskar. Takis kom springande med ett glas vin till mig. Det var någon av danskarna som hade bett om det. För de såg att jag inte hade något att dricka. Jag hade höjt vattenglaset, men det räckte inte. Jag smuttade bara och sa "jamas" (skål) till alla. En svensk som bor på Kreta.
Det är väl inget konstigt med det. Det bor faktiskt 1000 svenskar här permanent. Annars en mycket trevlig kväll. Efter skålen kom det fram flera Danskar och undrade vad jag gjorde här.
Efter maten blev det uppträdande av dansare, ganska traditionellt men trevligt. 2 pojkar och 2 flickor, och de var duktiga. Fick upp all Danskar på golvet för att dansa sirtaki, och jag fick höra Zorba igen. Skulle nog aldrig sett den filmen. Jag kan filmen utantill, och berättelsen.
Berättelsen är tragisk och mannen är knäpp, men Anthony Quinn är fantastisk. Kretensarna är ett stolt folk, betydligt stoltare än andra Greker. Det här är Kreta inte Grekland.
- Vad är det då som gör Kreta så speciellt?
De har alltid slagits för sin självständighet. Har varit ockuperade ett antal gånger. Lyckas alltid ta sig ur ockupationerna, med stoltheten i behåll. Här skall ingen komma och sätta sig på oss. Till och med andra världskriget och tyskarna fixade de. Det kostade många liv, men de gav sig inte. Ett plus är att Kreta tillhör civilisationens vagga.
- Förändring, vad är det?
- Inte här i alla fall!
Antonis visade oss flygplatsen i Omalos på platån. Den är idag skyddad i och med att Omalos är nationalpark.
- Flygplats?
500m röjd mark, någorlunda plan, det är flygplats.

Söndag 13/4
Återigen en soldag ute och 24 grader varmt. Nu har turisterna kommit på allvar. Någon har släppt av ca: 100 Tyskar på ett hotell. Vilket oväsen de för. Det låter som ett upplopp här i Stalos. Allting lever upp. Till och med hotellet bredvid oss. Solstolar ute, och poolen fylld.
På tisdag är det den första stora turistdagen. Då kommer det Holländare och Engelsmän.
Det blåser från norr idag så vindarna är inte direkt varma. Fler och fler barer och liknande öppnar sina serveringar. Vi skall gå ut och äta 20.00. 21.00. Kommer mannen.
Detta är Grekisk tid. Kollar hos Takis. Restaurangen är överfull med Tyskar. Här vill jag inte vara säger Antonis, de är så stökiga. Så vi drar till Hania i stället. Har haft en mycket lugn och trevlig kväll med Antonis "the food-processor" (matberedaren). Han äter något enormt, men så väger han 110kg. Jag väger idag 84,5kg, och målet är 80kg. Vi hittade ett nytt pizzaställe. Han kan inte hålla sig, beställer en pizza.
- Vad kommer in?
En pizza på en halvmeter i diameter.
- Frågar honom, är du inte klok?
Jag åt en slice av pizzan, han åt resten 6 bitar plus en sallad. Det blev en bit kvar som vi tog hem till katterna. Fick bråka för att betala. Efter det körde vi runt lite i Hania . Kollade på Kou-Kou´s och hamnade till slut på en glassbar och drack espresso och fick in världens tallrik med glass och godsaker.
Prata om sockerkick. Skam att säga, men det var gott. Han är inte klok. Han straffades lite senare med hicka. Nu är uret 01.00. Dags att åka hem. Jag har druckit 3 liter vatten och 2 liter Coke idag. Får väl ränna hela natten. Men Antonis säger att jag har slutat lukta aceton.
Alltså börjar kroppen hämta sig efter all denna vätskeförlust. Chauffören höll på att somna på vägen hem. Jag fick puffa till honom och säga "Wake up mister Pavlakis" (vakna herr Pavlakis). Oh, I'm sorry, but the car will find it´s way home (åh jag är ledsen, men bilen hittar hem). Tryggt att höra. Han lovade i alla fall att gå och lägga sig utan att titta på TV hela natten.
- Hm, vi får se i morgon!
Det har varit problem med Rhoda "mamma" hela förra veckan. Djupa tankar om döden och vad som kommer att hända. Hon oroar sig för Helen, Antonis syster. Jag tycker hon borde tänka på Antonis i stället.
- Vem tar hand om mamma?
- Jo, det är Antonis som gör det.
Hon hade till och med varit på honom om mig.
- Betalar han verkligen för sig?
- Eller är det du som är snäll igen!
Vi har ett deal, och det har inte ens mamma med att göra. Jag får inte berätta för någon om detta, då åker jag ut.
Antonis säger att han inte orkar lyssna på mamma när han kommer hem 01.00 på natten. Men mamma väntar på honom. Går inte och lägger sig förrän han har kommit hem. Fick ett trevligt brev från Göran Ringbom på Gotland idag. Skall få en skiva av honom ännu ej släppt, skickad hit. Han vill ha ett ex av boken när den är färdig.
Ok, that´s a fair deal (det är en rättvis överenskommelse). Antonis skvallrade under kvällen att en av de mer snokande poliserna hade pumpat honom om mig. Hur jag hade råd att bo och leva här. Han hade försvarat mig. De är även på honom om Victoria.
- Hur kan hon vara här 3 månader om året?
Hon jobbar ju med att dra hit gäster och fungera som värd för dem. Det är egentligen inte tillåtet, men hon känner alla sina gäster. Vänner är det inte förbjudet att ha. Vad du gör med dina vänner har de inte med att göra. Alla affärer Victoria har gör de upp om i USA.
Victoria berättade att hon har ett speciellt Visa kort med 5000 USD, som garant i fall någon börjar snoka allt för mycket. Hon behöver ha visum för att vara här och en giltig returbiljett.
Det konstiga är att alla gäster här stannar länge. 1 månad är någon sorts minimum.
Mike kommer tillbaka i mitten av maj för en månad. Nästa gång är i september, också för en månad. Antonis säger att det är så stor skillnad på oss nordbor och amerikaner. Går han ut med amerikanerna, och det blir lite över från maten, skall de alltid ha en doggy-bag med sig hem för att äta till frukost. Lance är otrolig på detta. Är det lite sallad kvar skall den med hem.
Jag och mannen äter det vi ska och lämnar resten. Pizza är undantaget, för katterna gillar pizza. Då är det ju verkligen en doggy-bag eller cat-bag, kalla det vad du vill. Till och med Takis uttryckte sig att de är "unbelievable" (oförstårbart). De skall ha allt som de har betalt för med sig hem. American way of life (amerikanskt sätt att leva). Ibland kan jag ta med mig vattenflaskan hem om det är mycket kvar i den. Nu är uret 02.30 och det är läggdags.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera