Att flytta till Kreta - del 7

© Text: Ulf Wiman (ulfwiman)

Augusti 2003.

Torsdag 21/8.
Sov en tung natt, Antonis likadant. Båda vaknar vid elvatiden. Handlade hos Kicki idag mitt i lunchen. Varsågod och ta växel själv. Hon var alldeles kladdig om händerna. Jag sa att detta är den ultimata självservicen. Kicki bara skrattade. Du är ju en av oss nu. Du har bott här så länge så folk undrar om de inte ser dig på ett tag om det har hänt dig något. Jag har tagit två värktabletter för mitt ben. Det är som en billig fylla. In i dimman och släpp alla hämningar.

Jag blandade en gång med vin och det gör jag inte om. Det var två fyllor på samma gång.
Idag var vi upp till Anogia. Det är historia., och jag har läst på lite. En bergsby som ligger efter den gamla vägen mellan Rethymnon och Iraklion. Under andra världskriget centrerades motståndsrörelsen här och en mycket tragisk händelse utspelades i omgivningen. En tysk officer General von Kreipe tillfångatogs av engelsmän och partisaner. Fördes över bergen genom Anogia till sydkusten. Tyskarnas repressalier riktades mot ortsborna. Alla män som befann sig i byn, denna olycksaliga dag, ställdes upp mot kyrkväggen och sköts ner kallblodigt. Byn är fortfarande känd för sitt "motstånd". I våra dagar mot allt nytt och främmande. Ett besök i Anogia´s nedre delar är som att göra en resa tillbaka i tiden.
Att se hur man levde på Kreta för omkring hundra år sedan. Vilken kyla i byn.
Alla verkar vara svartklädda här. Alla män jag har sett har svarta höga stövlar och byxor.
Resten av byn är modern och har ett nytt stadshus. När andra Kretensare pratar om Anogia får de gärna något skrämt i blicken, Anogiaborna är inte att leka med. Flera av de jag såg hade ett gevär på axeln. Vi tog en kaffe på det lokala kafenion, och här och häpna Antonis kände inte en människa.
- Undrar om de har telefon här i den gamla byn?
Det fanns ett litet minnesmonument vid stadshuset med fräscha blommor. Till och med snabbmaten har hittat hit. Antonis sa att man far till Anogia och dricker en kaffe.
Jag såg i alla fall en massa turister. Denna utflykt tog fyra timmar. Min djävla digitalkamera fungerade inte, så det finns inga bilder från trippen. Ursäkta svordomen, men jag förlitar mig på tekniken. Chrissa var här på eftermiddagen och hälsade på.
Mamma tycker det är bra att någon bor i lägenheten. Bekymret är vad jag skall äta till middag. Framförallt vart jag skall gå. Bananas verkar vara ett bra val. Måste gå till bankomaten igen. Pengarna är runda, det är säkert därför de rullar ur händerna.
Antonis doktor skällde på mig när jag gjorde juice.
Det där är en sockerkick som heter duga. Pressa citroner var hans rekommendation.
Inga apelsiner, det är bara socker. Jag pratade med Irina´s dotter då hon satt med matematik i kassan. Jag frågade lite och förklarade en del för henne. Jag såg på en gång vad hon höll på med. Geometri, som alla tycker är en fasa. Det är hur lätt som helst.
Gäller bara att komma på hur det funkar. Alla vinklar i en romb eller fyrkant blir 360 grader hur du än vrider och vänder på det hela. Det konstiga är att de använder vårt alfabet i skolan.
Inte det grekiska. Jag träffade damen från Cretan Ambiance och stannade och pratade en lång stund med henne. Hon är som jag orolig för Antonis. Han springer som en ekorre i ett hjul.
Det finns bara hjärtattack som facit.
- Vem skall då hjälpa honom att fixa hotellet?
- Ringer han mig?
Det vore kul om han gjorde det. Han for med några gäster för fyra timmar sedan, ett brittiskt par. Månne det vara Omalos på tapeten. Tiden säger att det är Omalos. Om det är tre timmar är det Zourvas, fyra eller mer Omalos. Usch för att åka med honom från Omalos när han har ätit. Jag gillar inte 300 meter fritt fall. Han bryr sig inte. Bilen hittar hem är hans standardsvar.
Varför är det då så många trafikolyckor efter vägarna. Är det spriten, eller trötta chaufförer.
Om man fick dricka så mycket som de gör här och sedan köra bil hemma vore det en katastrof. De har blåskontroller ibland på fredagar och lördagar. Officiellt är det 0,5 som gäller, men regeln är upp till en promille och du kan åka vidare. Standardsvaret är att det går över.
- Vad är det som går över, fyllan?
- Eller är de så mycket bättre förare än oss?
Jag tror inte på den förklaringen.
- Varför då alla trafikolyckor?
Jag gillar inte alkohol och bilkörning. Det slutar bara med en katastrof. Framför allt med denna hastighet de har på motorvägen. Det handlar om hur fort bilen kan gå. Om Antonis håller 130 så kommer det alltid någon och kör om oss i en svindlande hastighet. Det är som på autobahn i Tyskland. Håller du 200 så kommer det alltid någon och vill om. Jag höll 205 med våran Saab och så blinkade det i backspegeln. Den BMW´n höll säkert 230.
- Vad händer om du behöver bromsa?
Jag har bromsat från 205 för att köra av autobahn. Det var läbbigt. Du vet inte hur fort det går.
Ikväll skiter jag i att äta middag. Känner mig alldeles uppsvullen efter gårdagen. Det kan vara bra att ta en paus ibland.

Fredag 22/8.
Det hände en otäck sak här inatt. En engelsk familj hade varit på Royal Sun och ätit och kom hem vid ettiden. Mamman och barnen går ur bilen. Pappan stänger av motorn och öppnar dörren och faller ut.
- Hjärtattack!
- Tänk om det hänt på motorvägen?
Snacka om att ha änglavakt. Det var därför det var så mycket bilar här inatt. Nu ligger han på intensiven i Hania. Han överlevde, men det var en fråga om tid. Jag frågade Antonis om skotten i onsdags. Det var fest på Malibu och ett fyrverkeri som small av.
- Halv tre på natten!
Polisen kom och hämtade ägaren och satte honom i handbojor och blåste festen över. Det var ca 3-4 hundra människor på stranden, så det var inget litet party. Jag såg ju när jag var upp att det tändes ljus i många fönster och rum. Vilka idéer somliga får. Det de fyrade av var militära saker, så ägaren har häftiga böter att vänta. En grupp av gästerna hade varit Amerikanska soldater från basen på Akrotiri.
- Konstigt nog avvek de från platsen!
Fortfarande pratar folk om detta som hänt. Många turister vet nog inte vad som egentligen hände.
Nicos tyckte jag skulle komma till New York och hälsa på honom. Jag vill ha ett businesscard av honom. Nu kommer alla Apollos gäster från Luleå. De har invaderat grannhotellet.
Lulemål och Pitemål. Tror jag fortsätter med engelska. Jag har redan bett tre stycken att låta våran pool vara, och hålla sig till sin egen pool. Antonis får frispel om han ser detta med invaderande svenskar. Jag kommer att få gå emellan och medla. Att vi inte lär oss någonting. Det som är privat är privat. Tror jag går till Bananas i kväll och äter. Kollar in alla nya turister.
Jag lagade min för 500.- och det höll i två veckor. Det finns massor av goda korvar här, men de smakar som Ungerska..
Hälsade på Kato Stalos Hotell idag. Mamman kom ihåg oss från 97 och framförallt Cornelia.
De vi träffade från Syrien var inte så populära. Han hade visst gjort bort sig. Finskan på Galini är fortfarande kvar. Jag kommer visst aldrig hem var det hon då sa till mig. Hon plockar sina apelsiner och oliver och lever sitt liv. Provade mina promenadskor idag och det var ingen höjdare. Klämmer över foten och glappar och gör ont. Det konstiga är när du låter kroppen vara i naturligt format i flera månader så är kläder något konstigt.
Antonis tog mig till Hania och en lågprismarknad. Den heter Super-sale och är som Jysk fast med kläder. Köpte ett par jeans som jag kan ha. De sitter inte snyggt men jag kan ha dom.
Min garderob är ganska modifierad. Jag har inte haft sockor på fem månader. Peggy klippte av mina oranga byxor och gjorde shorts av dom. Hon tyckte de såg för djäkliga ut, rent sagt.
Jag köpte även nya sockor och lite kalsonger på marknaden. Allt jag har är slitet och i dåligt skick. Nyheter om Engelsmannen på sjukhus. Han är flyttad till Iraklion och skall få en pacemaker inopererad.

Lördag 23/8.
En ny morgon med sol som vanligt. Det jag kommer ihåg från -97 var att det regnade några dagar. Väldigt fuktigt ute just nu klockan åtta. Det blir mörkare och mörkare på mornarna här.
I somras var det ljust vid fem, nu är det ljust vid halv åtta. De här chikadorna gör mig tokig ibland.
- Vill jag gå på kinesen i kväll?
Kanske, jag får se. Jag gick till kinesen och kyparen villa att jag skulle testa Peking dish. Om jag inte var nöjd fick jag välja något annat. Lite udda men mycket gott. Fläsk, anka och räkor plus massor av lök. Jag har aldrig ätit någon som detta tidigare. Tidig kväll, men blev väckt av Antonis halv tio.
Kom till baren och ta en öl. Mycket trevliga människor, han var född i London och hon kom dit som barn. Massor av prat om allting.

Söndag 24/8.
Dålig dag, har en huvudvärk som inte vill släppa.
Jag har fått lite distans till livet här på Kreta. Åt mat på Pyramis på kvällen. Bra kyckling i peppar. Men på tok för mycket mat. Det räcker till två personer. Dimitris undrade om det var något fel på maten. Nej, det är inget fel, bara lite mycket. Det som hände när jag gick ut skall vi inte tala om. Jag fick en svart känsla och började falla. Känslorna kom tillbaka och jag fixade situationen. Men det var nära katastrof.
Jag höll på att hamna över ett bord med gäster. En av tjejerna som jobbar där kom springande.
Siga, siga (lugn, lugn) var det enda jag kunde säga. Det betyder lugn på grekiska. Jag var inte full eller påverkad. Detta är jobbigt för mig. Sov en mycket dålig natt. Ingen sömn om man skall tala om det. Bara tankar om framtiden.
- Vilken framtid?

Måndag 25/8.
Antonis kommer in klockan sju. Jag är vaken och sitter och skriver. Han berättar att det var ett svensk par här igår med ett brev från Dragica. Brevet innehöll en skiva med grekisk musik.
Han for iväg och undrade om jag kunde vara här under dan. Självklart är jag kvar och assisting manager. Svara i telefon och serva gästerna. Det vill säga den engelska familjen i Villan. Mannen där är enkel. En whiskey med is. Frun får en citronjuice. Nu sticker Antonis iväg, först till flyget i Hania. Sedan skall han till Iraklion. Plus att alla gäster försvinner idag. Det är bara jag, Morgan och Lettie som är kvar plus ett engelskt par i Villan.
Neil var förbi och hälsade på sina gäster i Villa. Han berättade att de har inga bokningar i september och oktober. Det kanske blir tidig hemfärd för honom. Turistsäsongen här är konstig i år. Jag var på kinesen i kväll och träffade Angela eller Jin Ling. Stekt anka med tillbehör, har aldrig ätit något liknande. Mycket förvånad då maten var utsökt. Jin Ling fastnade hos mig i en timme och pratade om allt, skittrevligt. Kommer från norra Kina men har bott på fastlandet i tio år, i Thessaloniki. Är ensam med ett barn och 28 år gammal.
Ser ut som 20 vid första blicken.
Vi skall träffas i morgon innan hon börjar jobba. En kaffe vid tretiden. Just nu regnar det ute, men det är bara på natten. Jag har mina olivträd att ta hand om, ingen förmögenhet, men bara för skoj. Vattnade dom igår och det ser bra ut. Hade lite fel om vattnet, det kostar 20 euro per år att få vatten inte 20.-. Jag skall träffa Jin Ling i eftermiddag. Kan bli intressant med en äkta kinesiska. Jag var och drack kaffe med Jin Ling.
Naturligtvis på Tres Joliés. Vi delade på ett wienerbröd. Hon sa att hon aldrig går ut med gäster, men jag var ett undantag. Jag har varit där så många gånger att de har börjat undra om jag är turist eller inte. Är inte turist utan bor här. Mycket trevligt att träffa en äkta kinesiska.
Hon har suttit i fängelse i 5 år för något mot regimen i Kina. Sonen är född i fängelset. Hennes man dödades för fyra år sedan. Vi skall träffas i helgen som kommer. Jag tycker det är kul med nya vänner. Det enda hon sa var att det får inte komma fram till hennes chef att hon träffar mig. Jag sa att låt Antonis skjutsa oss upp till Lolas så vet ingen någonting. De kanske stänger restaurangen för gott då säsongen varit så dålig. Då är hon arbetslös. Hon sa att hon kanske flyttar tillbaka till Thessaloniki där familjen är.

Tisdag 26/8.
Hände ingenting på dagen. Hotellet är dött. Jag for in till stan för att köpa nötter. Det kom två trevliga par från Wales i kväll. David, Bill, Ann och X. De kände alla mina vänner, så vi hade en del att prata om. Klockan blev ett innan det var läggdags.

Onsdag 27/8.
Antonis väckte mig 6 på morgonen. Ville ha ett papper jag hade. Jag följde med ut och vinkade av Lettie. Peggy hämtar henne på flyget i London. Det blåser ordentligt ute idag.
Röd flagga på stranden.Ändå badar alla. Igår drunknade en grekisk man vid Agia Marina.
Underströmmarna tog honom med sig till havs. Mera drunkningstillbud idag. Ambulansen var här och hämtade en kvinna för tio minuter sedan.

Torsdag 28/8.
Vaknar klockan 5 till världens regnväder. Går och dricker kaffe på Tres Joliés med mitt paraply. Gud så skönt med vatten från himlen. Efter regnet är det som att bo i en djungel här.
Träffar ett svensk par som inte kan göra kaffe för de har ingen ström. Mycket trevliga och vi pratar i över en timme. Jag bjuder på kaffe och en danish.

Fredag 29/8.
Var ute med Jin Ling och åt middag. Vilken annan kultur de har. När man träffas tar man inte i varandra. Det är fientligt att göra på det viset. Man hälsar som i Japan med att buga sig.
Vi har bytt adresser och skall höras. Hon börjar skolan till hösten, vill bli sjuksköterska.
Jättetrött på att jobba på restaurang. Konstiga arbetstider och slavlön. Hon tjänar 450 euro i månaden och måste dela dricks med de övriga. Normalt får hon ihop 700 euro per månad och har en hyra på 360 euro. Jag får inte den ekvationen att gå ihop. Satt i 3 timmar och pratade med Mavis när jag kom hem. Gud vad problem hon har. Allt är bara besvärligt för henne.
Att betala en räkning tar en halv dag.

Lördag 30/8.
Antonis bjöd på lyxkrog i kväll. Köttrestaurangen i Hania. Varsin pepparstek, perfekt tillagad.
Lite för stora bitar bara. Alla är inte superhungriga greker. Tyvärr beställde han very well done (mycket välstekt). Lite skosula över det hela. Antonis kunde inte hejda sig så det blev förrätter.
Laxtoast, det trodde jag inte var möjligt här. Blue cheese och kex med sallad.
Ett helt fat med diverse andra tillbehör. Foodprocessorn (matberedaren) är igång. Vi satt där i tre timmar och åt och pratade. Jag försökte betala och han blev nästan arg. Han sa att han ville ha sällskap, och då bjuder han på maten. Tur jag inte ville ha fisk. Notan här drog iväg till 80 euro.
Vi kom hem vid tolv. Pratade om Mavis i bilen hem. Jag ställde en fråga till honom, om allt är så besvärligt här.
- Varför flyttade Mavis hit?
- Now you hit the point (nu hittade du knuten)!
- Hon bara klagar på allting!
Det är fel på det mesta. Hon säger att Malcolm och Peggy åker i en gräddfil. Deras lägenhet är perfekt, möblerad och fullt kök. Hennes var tom när hon kom. Lite prisskillnad, Mavis betalar 230 euro och Malcolm och Peggy 470. Jag träffade det tyska paret Peter och Mia när vi kom hem. Satt i baren till tre. Då sa Peter att nu är jag full och måste gå och sova. Han var full, jag stödde honom upp till Studion.

Söndag 31/8.
Uppe klockan 9. Lätt huvudvärk. Vi har 39 grader idag. Det är varmt. Nu är Karin på Kreta.
Antonis fick veta om Peters party i går kväll. Akta dig sa han. Han kan sitta i baren från tolv till tolv och sedan får man leda honom hem.
Peter och Mia sover fortfarande. Nu kom Peter och ville att vi skall gå ut och dricka frukost. Stopp nu sa jag, jag jobbar just nu. Gå ut och drick din frukost. Antonis och Tony stack upp till Zourvas för ett small snack.
Antonis tog en cigarett igår kväll i baren. Jag säger direkt, cut it (sluta).
- Okay you are the boss (okay du är chefen)!
Peter och Mia bara stirrade. Antonis har varit storrökare som alla andra greker. Jag berättade det lite senare för Peter. Jag håller koll på honom. Själv är jag en dålig förebild, men kan jag hjälpa någon annan. Kostas, Antonis pappa drack en 4 Raki på morronen och en på kvällen. Det gjorde han i 60 år. Alla här säger att lite sprit har ingen dött av. Cigaretter dör man av.

Uffe

Börja om »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera