Att flytta till Kreta - del 7

© Text: Ulf Wiman (ulfwiman)

Augusti 2003.

Fredag 1/8.
Vaknar 4.30 pigg som en mört. Det rasslar i dörren och en blek Antonis kommer in.
- Åh, du kan inte sova!
- Sova!
Jag har precis vaknat och skall ligga och läsa ett tag. Han har haft en jobbig natt med avbokningar och nybokningar från USA. Mannen ser ut som ett lik. Han hade blivit bjuden på lasagne av storfamiljen som är här just nu och hade ätit 3 stora bitar. Det var inte hans mage beredd på, så han har druckit cola och vatten hela dagen.
- Det var ju så gott är hans kommentar!
- Kanske det räcker med en bit nästa gång?
Lite grand av vad han gör mot oss andra mitt i natten. Så jag tycker inte synd om honom.
- Kommer din syster i morgon?
- Nej min vän, det är idag den första augusti!
Gå och lägg dig och sov nu så får vi prata senare under dagen. Lena kommer 12.00 och Dragica 21.30. 49 år och näst sista dagen före femtio strecket. Shirley har skickat mig ett gratulationskort från England. Tänk om jag kunde gå som normalt igen, vilken lättnad.
Nu är det bara två timmar kvar till Lena landar. Jag kollade PT idag, ingenting om att jag fyller 50. Jag kommer säkert inte ens att få ett kort. Gick och la mig för att vila ett tag. Somnade och sov sött. Blir väckt klockan tre på eftermiddagen av Antonis. Kom ut och ta en öl tyckte han. Han insisterade på att jag skulle komma. Lite sömnig och nyvaknad går jag till baren. Då säger Antonis till en kvinna i baren.
Helena, kan du ge Ulf hans öl. Thank you (tack ska du ha) säger jag när kvinnan kommer med ölen.

Jag är nyvaknad och lite dimmig. Här har du Dagens Nyheter säger hon. Oh, thank you for the newspaper (tack för tidningen). I´m just sitting and waiting for my sister (jag sitter och väntar på min syster). Titta på mig säger hon.
Jag tittar och ser ingenting. Men det är ju jag, din syster Lena. Ojdå, har jag gjort bort mig nu igen. Stor kram, och sedan började vi babbla. Gud så mycket vi har att prata om. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan vi sist sågs. Vi bestämde att vi käkar frukost ihop på mornarna. Hon köper bröd och kommer ner så fixar jag resten. Snacka om att skvaller kan vara intressant. Lena tyckte jag bodde helt okay i min lägenhet. För mig är det helt perfekt, inte så mycket att städa, och jag är ju ute hela dagarna om jag inte skriver på boken.
Nu har jag börjat kunna vara i solen en hel dag. Jag var tvungen att dricka en öl till för att förstå att det här var verkligt. Lena gick hem till sig för att duscha och fräscha till sig, och vi bestämde att vi ses klockan åtta hos mig, så får vi se vart vi går. Det blev middag på Kimatogi.
God mat under ett tak av vindruvor.
- Tänk om det var så här i Sverige!
Varm och skönt och trevliga människor. Huvudspråket är ju engelska på restauranger, och Lena pratar bra "amerikanska". Hon är färgad efter sina resor. Prata om att bräka när man pratar. Men det är skönt att jag inte behöver översätta, utan hon klarar sig helt på egen hand.
Vi har ett par här från Idaho som Lena satt och pratade med en stund. Senare på kvällen träffade jag de i receptionen och vi satt och pratade i en timme. De sa att det är skillnad mellan oss två, jag pratar brittiska och hon amerikanska.
- Hmm, undrar vad det beror på?
- Kanske mitt umgänge på plats!
Umgänget blir tyvärr kvar i England en vecka till.

Lördag 2/8.
Frukost med syrran för första gången på 28 år. Snacket gick som vanligt, och jag blev lite sentimental. Jag är Stockholmare, och det kan jag inte komma ifrån. Lite ledsen känner jag mig efter frukosten då det väckte något inom mig. Nostalgi är väl kanske ett bättre ord för det som kändes. Vi diskuterade dagen, och vad som skulle hända. Lenas kompis Vangelis skall komma hit från Iraklion med bil. Efter diverse guidning av Antonis kom så Vangelis till slut.
En mycket proper herre ca 50+. Lena och Vangelis gick för att ta en drink på Rose Beach bar.
Dom kom tillbaka efter någon timme, och for iväg med Vangelis bil. Hon kom tillbaka till Pavlakis Beach vid åttatiden, och hade haft en kanondag, med lunch och bad i Kissamos. Hon riktigt strålade och mådde bra. Vangelis hade varit jättetrevlig och dagen hade varit perfekt.
Jag undrade om hon kunde äta något mer, och det var okay att äta middag. Vi åt middag på Pyramis och hade en trevlig avslutning på kvällen.

Söndag 3/8.
Frukost.med Lena vid niotiden. Antonis kommer och undrar om vi inte skall följa med på en utflykt.
- Vart frågar jag!
- Var vill du åka?
- Plaka eller The House of Olives!
Pame (kom) säger Antonis efter en halvtimme. Dimitris och hans familj kommer att följa med.
Vi for vägen förbi Souda och tog av till vänster till Kalives. For genom Almirida och lite upp i bergen.till Kampia. Där väntade Antonis Santorinaki och Gill på oss. Vi satt i trädgården och drack vatten och Raki och pratade. Sedan visade Antonis sin utställning och Lena blev mycket imponerad. Antonis köpte henne en bok och ett tryck som present. Gill ville prata dator med mig, och jag ställde upp så gott jag kunde. Allt här är ett utbyte av tjänster och gentjänster.
Antonios Santorinaki är en mycket duktig konstnär. Lena blev mycket imponerad av hans målningar.
Lite kan det bero på att Eva, vår kusin har varit inne på de här teknikerna. Avsked och en massa grekiska som jag inte förstod. Efter det här for vi upp till glasfabriken, och de jobbade idag. Vi fick se tillverkning av lampskärmar. Lite Skansen över det hela. Jag har varit på Kosta och i Orrefors, det är en annan teknik och hantverk. Rent vitt glas och gärna kristall.
Men de här gör något för miljön. De använder skräpglas från flaskor och dylikt, och gör nya vackra föremål av det befintliga. Efter det här besöket tyckte Antonis att det var dags för lunch. Nerfärd till Kalives och hämta upp Antonis och Gill på vägen. Lunch på en restaurang utanför Kalives, med Antonis som beställare. Lena var överlycklig, det blev ett grekiskt smörgåsbord. Nu har vi två foodprocessors (matberedare), Lena och Antonis. Jag trodde aldrig de skulle sluta äta. Det kom in mat hela tiden, och jag satt och höll igen för jag hade lovat Dragica och Lena en födelsedagsmiddag på kvällen. Så småningom tog det slut mat och vi skulle åka hem.
Jag såg att Antonis var på väg att somna. Undrade om vi inte kunde åka via Souda hem så Lena kunde få se, och jag ta kort. Det var ju med en baktanke. Små krokiga vägar håller honom vaken. När vi kom till Hania var han tvungen att passera Creta Ellena för kaffe och toalett. Vi satt där i en halvtimme ungefär och han såg något fräschare ut. Hem till Pavlakis Beach. Han höll på att somna på slutet, så jag pladdrade på om en massa saker.
- Äntligen hemma!
Jag måste vila en stund, och Lena måste vila. Vi hade bestämt tid till klockan sju. Middag klockan åtta med Dragica och Lena. Vi gick till Bananas och fick jättegod mat. Lenas födelsedagspresent till mig var att hon kom hit till Kreta. Det var en bra present, och dyr vad jag har förstått. Av Dragica fick jag två böcker och en limpa cigaretter. Kvar över två på natten kommer Antonis in och säger grattis.

Måndag 4/8.
Varmt så det dånar om det. Frukost med Lena som vanligt. Antonis erbjöd sig att skjutsa Lena till the Lake (sjön) eller the River (floden), för hon ville gå en långpromenad. De for iväg vid elvatiden, och stannade och fikade by the River (vid floden). Efter det hade Lena traskat hem via Platanias. Hon såg rätt trött ut när hon kom tillbaka. Lena försvann upp till sig för att duscha och byta kläder.
Kom tillbaka vid halv tre ungefär. Vi tog bussen in till Hania vid tre. Strosade runt i stan och tittade på hamnen och de gamla gränderna. Åt en dålig lunch på Galini, det vill säga Lena åt men inte jag. Hamburgare kallar de det hon fick, jag kallar det stekburgare. Vi var båda trötta i fötterna och kroppen, så det blev en tidig hemfärd. Jag hoppas att Lena var nöjd med besöket i Hania. Dragica skulle komma vid åtta för att skriva på för bilen. Tre dagar för 90 euro, ingen rabatt där inte. Vi bestämde avfärd till Ellafonissi klockan sju nästa morgon. Senare på kvällen kommer Antonis och frågar om bilen och sliter upp 100 euro. Det här är min födelsedagspresent till dig från mig. Först vill jag inte ta emot pengarna, men han insisterar.
Så det är bara att tacka och ta emot. När jag har gått och lagt mig på kvällen ringer min telefon. Det är Eva som vill gratta mig.
- Sorry (ledsen) du är en dag sen!
- Oh, jag trodde det var den fjärde augusti!
Vi avslutade med att vi skulle maila till varandra, det är billigare.

Tisdag 5/8.
Ingen frukost idag inte. 7.00 stack vi iväg med full packning. Vi stannade i Topolia och åt lite frukost på bageriet. Utsikten över Topolia är fantastisk. Upp i bergen och sedan ner. På väg ner till Ellafonissi så brer ön ut sig med en fantastisk vy. Det var nästan folktomt på Ellafonissi när vi kom fram. Vi tog fyra stolar och två parasoll. Det kostade 200 spänn.
Snacka om ockerpriser. Jag badade länge med Stefan och var ute på ön med honom.
Dragica och Lena vaktade ryggsäckarna. Vi var borta en timme på strandpromenad och hittade en sjöstjärna. Stefan pratade hela tiden och frågade en massa saker. Jag tror och hoppas att jag kunde tillfredsställa hans vetgirighet. Sedan kom sandstormen. Det var hemskt att vara där, så vid ettiden lämnade vi Ellafonissi. Det kändes som om någon satt och pickade med nålar på ryggen. Vi for hem med vår lilla bil. Bilen hade det jobbigt uppför alla backar.
Vi stannade i Platanias för att spela minigolf, men det var för varmt. Stefan fick köra elbil en stund, sedan for vi hem. Vi bestämde att vi skulle äta middag i Platanias jag, Dragica, Lena och Stefan. Superbra mat och service, och inte dyrt, 41 euro. Det blev ingen minigolf, för alla var trötta och ville hem och sova.

Onsdag 6/8.
Frukost med Lena igen och lite försenad. 9.00 har vi bestämt att fara till Fallasarna och bada.
Nio och trettio kom vi iväg. Det är inte så långt till Fallasarna, bara till Kastelli och vidare till Kissamos och en liten bit till på vägen. När vi kommer ner vill Dragica åka till en strand som ligger lite längre bort, men jag fixar inte att gå ner till stranden så vi åker tillbaka till den första stranden. Ned på beachen och grabba fyra solstolar och parasoll. Här kostade stolar och parasoll 12 euro. Det blåser lite som på Ellafonissi, men inte lika hårt. Tyvärr kan jag inte bada då det är för höga vågor. Lena erbjuder sig att vara stöd till mig om jag vill bada.
Jag har inget behov av att bada så jag står över. Tar en promenad efter stranden, och det går bra ända till jag vänder och skall gå tillbaka. Då hamnar min dåliga fot ner mot vattnet, och det är inget bra. Det tar dubbelt så lång tid att gå tillbaka. Jag ligger och läser i solstolen i flera timmar och har det bra. Tjejerna sticker iväg på lunch och blir borta i nästan två timmar.
När de kommer tillbaka är det min tur. Jag beställer en hamburgare och chips. Det var ingen hamburgare utan dessa jäkla stekburgare. Jätteäckligt, men chipsen var goda. Dragica kommer upp för att köpa en burgare till Stefan. Han tycker ungefär som jag om burgaren.
Klockan har nu blivit halv fyra och vi tycker att vi har fått nog. Lena har bränt sig, jag ser det men inte hon. Dragica har fått ont i ett öra så vi besöker en pharmakion (apotek) på väg hem. De rekommenderar något aspirinaktigt och vila. Dragica följer med Lena hem och får värktabletter.
På kvällen går vi till Atlantis Beach och äter middag. Den restaurangen är inte bra.
Det är tredje gången jag är där och blir lika besviken. Till och med Dragica blir besviken.
Tacka vet jag Bananas, där är det kvalité och inte kvantitet. Kvällen slutar tidigt, ungefär klockan tio. Dragica har jätteont i sitt öra. Jag läser en stund och somnar med boken över ansiktet.

Torsdag 7/8.
Syrran är sen med frukostbröd. Dragica kommer först och ser ut som ett lik i ansiktet.
Efter kommer Lena med bröd till frukost. Dragica måste till en läkare, hon har inte sovit på hela natten. Lena och Dragica tar bilen och sticker iväg till någon vårdcentral. Jag sitter kvar och försöker komma ikapp i dagboken. Nu har jag skrivit i tre timmar, och jag tror det är okay. Det lär ju inte bli någon utflykt idag. Tråkigt att Lena åker hem i morgon, men så är livet. Hoppas bara att hon har haft en bra tid här. Lena och Dragica kommer tillbaka halv ett.
Det blev en penicillinkur för Dragica. Hon har en rejäl öroninflammation. Vi skall träffas för en liten utflykt vid halv fyra. Får se hur det går. Stefan är hos mormor hela dagen.
Lena har bränt sig på smalbenen. Jag klarade mig bra, men jag känner att jag har haft knäna i solen. Det var när jag satt och läste. Ryggen min är okay, det är bara lite strävt.
Jag fick ett trevligt mail från Karin idag. Grattis och att de hade flaggat för mig.
Fy sjutton, nu är man femtio plus. Men det drabbar ju även andra av mina vänner.
Dragica är lite frän i munnen, och tål inte likadana saker tillbaka. Det är bara hon som får skämta med sex anspelningar. Om jag gör det blir hon sur och säger att det där har vi redan pratat om. Dimitris hjälper mig att fylla i alla papper. Måste även fixa en dator till Antonis så han kan ta emot mail och skicka. Faxar är på väg ut ur samhället. Jag skall försöka fixa så att Malcolm and Peggy säljer sin dator till Antonis. Den skulle vara perfekt för hans behov. Har modem och alla tillbehör. Vi var till Kristina och åt glass.
Det var kul och intressant. Lena har inte träffat några svenskar här tidigare. Nu träffade hon flera stycken på en gång. Jag har drabbats av en förkylning som sitter i bihålorna, så Antonis har fixat medicin.
- Förkyld i 30 graders värme!
- Det är säkert av för mycket badande!
Synd att hon åker hem idag. Apollo trissar upp priserna hela tiden. En supersaver idag kostar 3600 mot 598 kr. i vanliga fall. Vi skall äta farväl middag ikväll och de hämtar Lena 22.45. Det har varit jättekul att ha henne här.
Min födelsedag var helt okay, Lena och Dragica på middag. Det behöver inte vara krångligare. Lena har fått en inblick i min vardag och mitt liv.
Lena skulle aldrig klara av detta. Hon undrade hur jag stod ut med att göra ingenting en hel dag. Det är jätte enkelt, bara var dig själv. Det är för mycket sitta och läsa och göra ingenting enligt henne. Jag trivs bra med det. Jag trivs i att gå i kortbyxor hela dagen, inte ens en t-shirt behöver man ha på sig. Ned till poolen med boken i högsta hugg och grabba en solstol. Där ligger jag i två-tre timmar och läser. Lite svårt för att bli brun, vet ej vad det beror på.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera