|
Söndag 17/8.
Vaknar av ett party på grannhotellet klockan tre, och kan inte somna
om. Det är de nya svenskarna som lever om. Hög musik och skrål
och skrän. Till slut tvärtystnar det.
Läser en stund och somnar om vid sextiden. Sover till tolv och vaknar
med panik.
Ingen fara, det är bara lite sent på dagen. Antonis kommer
med mammas lunch klockan ett.
Det är någon speciell dag idag. Man äter lamm och bröd
till lunch. Jag har gjort bildskivan till Dragica. Skall gå och
posta den om en stund. Jag måste gå ut med soporna, de luktar.
Kattmamman med de sju ungarna hade släpat upp alla i ett träd
för att visa hur man fångar fåglar. Det blev nästan
flygande kattungar innan vi hade fixat situationen. Med en planka fick
vi ner alla utom en som mamman tog i munnen och klättrade ner med.
Svenskarna dog inte igår utan började om idag vid tvåtiden.
Vilket party de har. Nu kom nisse med en chikada i munnen. Vilket oväsen.
Den surrade hela tiden i hans mun. Bankomaten hade slut pengar.
Jag måste hitta en restaurang som tar kort. Gick till Kimatogi för
att äta middag.
- De tar Visa och andra kort!
Tyvärr kan de inte steka kött. I övrigt var det en bra
middag. Orkade till och med efterätt.
Måndag 18/8.
Vaknade klockan 10 helt utsövd. Antonis kommer förbi och vill
att jag skall följa med till Topolia.
Har ingen lust på några äventyr.
Nu är det bara greker här på hotellet. Jag är trevlig
och alla är trevliga mot mig.
Gick till Pyramis på kvällen och käkade kyckling i peppar.
Kanonmat och Dimitris var hur trevlig som helst. Det är konstigt
när man är stammis. Maten kommer in före alla andra får
sitt. Det är väl bara att njuta och ha det bra.
Tisdag 19/8.
Wow, mulet ute och regnmoln.
- Kunde inte bli bättre!
Jag skall gå till Tres Joliés och dricka kaffe och ta en
croissant. Det är inget kul att käka frukost själv.
Jag åker hem till Svedala om cirka tre veckor. Måste till
neurologen i Sunderbyn, och träffa mina barn. Om min Neuropati fortsätter
som den hittills har gjort så sitter jag i rullstol om ett år.
Livet på Kreta är så enkeltr. Varmt och skönt på
dagarna och ingen "snö". Mina olivträd mår bara
bra. Jag var uppe och vattnade igår. Det tog fyra timmar att vattna.
Jag har köpt fångstnät att lägga under träden.
Antonis har lovat att ta hand om oliverna om jag är hemma i Sverige.
Jag har bilder att visa när jag kommer hem. Jag följde med Antonis
till Topolia. Han var stressad som vanligt men pratade oavbrutet hela
tiden. I kväll skall jag försöka gå till Maria´s
och äta mat. Jag tog en svensk lunch på Rose beach bar. Två
grillade korvar och pommes. Det var nästan som hemma. Mycket ketchup
på fritesen och slafs, slafs. Jag har gått upp i vikt till
84 kilo. Det kanske är dumt att sträva efter en vikt man ändå
inte kan hålla. Tyvärr gillar jag ju mat. Nu kom lunch nummer
två från Rhoda. Ugnsbakat lamm och potatis.
- Jag orkar inte äta mera!
God min och tack så mycket. Läser en knepig bok om grottklättring
just nu. Det är slut på deckare i bokhyllan. Just nu har jag
slut på cigg, måste gå och handla.
Gick och handlade och fick en tändare på köpet. Prince
by svenska tobaksbolaget.
Usch vad vi är internationella. Alla normala cigarettmärken
hemma finns att köpa här.
Jag håller mig till lokala märken. Har fått ont i tanden
som jag tappade fyllningen i.
Jag har inte hört ett ljud från Peggy, sedan dom for till England.
Det oroar mig lite grand. Malcolm såg inget fräsch ut. Gråaktig
i ansiktet, men sa att nog är det bra med mig. För första
gången i världshistorien frågade turistpolisen hur länge
jag har tänkt att stanna här. Jag har världens tystaste
mobiltelefon nu för tiden. Det är bara Peggy och Antonis som
ringer. Peggy vill ha fler recept från mig till sin kokbok. Jag
har försökt att göra pepparsås enligt Anitha, men
det gick inget bra. Det blev en sörja utan dess like. Mycket peppar
men ingen sås. Har skickat ett brev om recept på såsen.
Gick till Maria´s för middag och åt Devil´s filé.
Jag var tvungen att gå på toa och passerade köket. Såg
kocken tillaga köttet. Det är inte filé utan rostbiff
de serverar. Hur man nu kan kalla rostbiff för filé. Det tråkiga
är att det de kallar Devil´s som skall vara hot. Jag kan servera
det till ett barn som just har börjat äta kött. Inte ens
på kinesen är hot kryddat. Jag åt biff Schezuan där
och fick beställa in Sambal Olék för att få den
hot.
De frågade om jag var säker på att jag ville ha Sambal.
Vilka olika smaker vi har. Inget fel på maten, men ack så
smaklös.
- Undrar hur en Indonesisk krog skulle funka här?
Folk skulle väl dö av alla kryddor. Till och med pepparsåsen
är smaklös. Om jag gör pepparsås är det pepparsås.
Banana´s är hittills bästa stället att gå till.
Där får jag köttet som jag vill ha det. Om du beställer
kött "rare" (blodig) här, kan du vara säker på
att få det well done (välstekt).
Gillar inte genomstekt nötkött. Det blir segt och oaptitligt.
Onsdag 20/8.
Yet another day in paradise (ännu en dag i paradiset). Vet inte om
jag kan säga att det är paradiset längre. Bilden har falnat
lite grand. Det är en sak att fara hit på semester, och en
annan att bo här. Idag blev det en utflykt till Ammoudara en liten
bit före Iraklion. Antonis skulle till sjukhuset i Iraklion.
Han skjutsade ner mig till Ammoudara från motorvägen. Vi hörs
på mobilen när jag är färdig säger han och försvinner.
Här står jag badklädd i en helt ny by/stad. Ammoudara
är en typisk grekisk turistfälla med alla obligatoriska ingredienser
och med mycket tung trafik på genomfartsgatan.Här ligger också
de flesta affärerna och restaurangerna. Det finns även tavernor
nere vid stranden. I själva Ammoudara finns det för oss med
tanke på valutan inte mycket som är direkt prisvärt. Smycken
är dock fortfarande relativt billigt. Det finns en supermarket "Champion"
av större format en bit utanför själva centrum som är
värt att besöka. Annars är det nära till Iraklion.
Med bussen tar det mindre än en halvtimme.
Det är som Kato Stalos hemma. Där finns det moderna handelsstråk
varvat med den gamla typen av marknadsplatser. Men skall väl tilläggas,
Iraklion är ett trafikkaos. Stranden i Ammoudara består av
fin ljus sand men det kan det finnas stenar strax invid strandkanten.
Någorlunda barnvänligt åtminstone för något
större barn eftersom det inte blir vråldjupt i vattnet med
en gång. Vattentemperaturen var behaglig och låg på
28 grader. Det finns en större poolanläggning precis invid strandkanten
som man kan bada i. Det kostar tyvärr pengar att bada 3 euro för
en dag. Solstol här kostar 4 Euro/dag. Det finns som vanligt ett
flertal tavernor i området runt stranden. Jag gick till en som heter
Dimitris. God och vällagad mat, stora portioner och trevlig personal.
Ammoudara är den naturliga badorten för de som bor i Iraklion.
Framåt eftermiddagarna fylls stranden på av människor
från Iraklion som vill koppla av och svalka sig i den 38 gradiga
värmen. De har smitit från jobbet. Inga svenskar på beachen
men desto fler från länder som Polen, Slovakien, Tjeckien och
Isländare. Kanske är det en orsak till att Apollo har dragit
ner på hotellplatser i området. Antonis ringer vid femtiden
och säger att han är klar. Vi träffas på huvudgatan
för färd hemåt. Först mat tycker Antonis.
- Nej nu åker vi hem, vi kan äta hemma!
Jag vill inte åka med en sovande chaufför. Två och en
halv timme senare är vi på Pavlakis Beach. Det var en trafikolycka
på vägen hem. Ganska otäck som jag kunde se. Folk här
använder inte bilbälten. Väl hemma gick vi på Bananas
och åt middag. Sedan såg jag på Antonis att han höll
på att somna. Tänk om vi varit i Iraklion då. Vilken
skräckfärd hem det kunde ha blivit.
Resebrevet fortsätter »
|
|
|