Hva er egentlig "øyfølelsen"?

[Stina]

Ursprungligen postat av Paulina

Kanske är det som Kristian Petri skriver:

"Och samtidigt finns en önskan att vägen skall sluta, att resan skall upphöra. /.../ Att äntligen komma fram, längst bort, till den sista ön."

Så kände jag när jag kom till Sifnos första gången !
Att resan var slut och jag var framme!
En härlig känsla

//Stina

[Elisabet]

Att vara omsluten av vatten på alla sidor! Att kunna gå runt, tvärs över, hit och dit - och alltid komma till vattnet! Det ger en känsla av frihet, av naturens majestät och av människans litenhet!

För mig har det varit olika saker i Grekland som har lockat olika tider i livet. EN sak har dock alltid funnits med och det är HAVET. Just nu är havet också det enda jag verkligen tänker på när jag längtar till Grekland. Ju närmare havet var jag än är i Grekland, ju bättre!

Orsaken till det är så enkel som att det viktigaste för mig med semester är KONTRAST till vardagen. I min vardag finns massor med skog, berg, sjöar, älvar. Jag har tre minuters promenad till närmaste djupa skog, tio till närmaste berg och närmaste norrlandsälv och 30 till närmaste sjö. Havet ser jag bara kanske 5-6 gånger per år. Jag skulle inte kunna leva utan mina skogar, berg och sjöar - men när jag åker till Grekland vill jag vara omsluten av HAVET - hela tiden!

[Eva L]

Instämmer med det du skriver Elisabet och till den som skrev att det verkar som att folk gillar öar för solandet och strandlivet att det stämmer inte för mig. En vindpinad kobbe ute i havet där jag kan dra mig tillbaka i en varm stuga eller se flyttfåglarna komma flygandes ger mig en härlig ökänsla. Visst är stränderna också härliga men det är inte allt och det kan vara ljuvligt att vandra på stranden när vindarna blåser kalla och havet visar sina krafter.

Eva

[Paulina]

Ursprungligen postat av Stina

Så kände jag när jag kom till Sifnos första gången !
Att resan var slut och jag var framme!

Och så kände jag när jag kom till den lilla ön Iona (som ligger utanför ön Mull) första gången! Fast gud förbjude - nu pratar jag ju Skottland!