Hva er egentlig "øyfølelsen"?

[inkfish]

Närheten till havet, här med. Kontrasten mellan branta (oftast karga) berg och det sammetsblå havet nedanför. Havsnära hus, tavernor, kaféer. Oslagbart.

Dessutom känner man stor ödmjukhet och respekt för människor som faktiskt lever så utsatt året om. Vi kommer dit i högsäsong med vackert väder och tät färjetrafik. Medan bofasta öbor kämpar under vintern i blåst, kyla, med dåliga förbindelser och en ständig risk att inte hinna få kvalificerad sjukvård i tid den dag det VERKLIGEN behövs.

Det där är också en del av min ö-känsla.

[JohnS]

Min øy-følelse er nok litt forskjellig fra det de fleste av dere beskriver. Jeg vil også gjerne være nær hav eller sjø, men gjerne på en større øy, eller på fastlandet også. En liten øy gir mer følelse av å være innestengt, uten den frihet jeg gjerne vil ha i ferien.

Det kan nok komme av min bakgrunn på Vestlandet, både barndom og ungdom ved fjorden, og senere mange år på en øy. Begge steder var vi avhengig av ferje for å komme noe som helst sted. Jeg føler nok at jeg har tilbrakt en altfor stor del av mitt liv på ferjekaier og på ferjer allerede. Så jeg tror jeg foretrekker å reise et sted hvor jeg kan ha friheten til å forflytte meg mellom ulike steder og oppleve ulike miljøer uten å være avhengig av å lese ferjeruter og måtte tilpasse meg til disse. For oss vestlendinger (hvertfall for noen av oss) forbindes ikke ferjeruter med den friheten man ønsker i ferien....

Jeg er nok heller ikke så typisk sol-og-bad-turist som de fleste, så jeg tar gjerne noen dager i innlandet også, det har så utrolig mye å by på, det også. Men havet bør være der, om ikke hver dag, så en del av ferien.

[Peter]

Ursprungligen postat av inkfish

Närheten till havet, här med. Kontrasten mellan branta (oftast karga) berg och det sammetsblå havet nedanför. Havsnära hus, tavernor, kaféer. Oslagbart.

Himmel, hav, karga berg... Fullmånen som glittrar i en spegelblank vik... En sådan kontrast mellan det vi har här hemma med böljande fält och gröna skogar. Jag tycker det är vackert...

Kanske någon märklig känsla av isolering eller t o m utsatthet. Blåser det 8 B i morgon? Kommer färjan...? Att leva lite "on the edge" fast med säkerhetssele...?

Dessutom känner man stor ödmjukhet och respekt för människor som faktiskt lever så utsatt året om.

Det där är lite i spår i med vad jag också tänk på. Jag har varit för lite på fastlandet för att själv bedömma detta, men det sägs att öborna har en lite annan mentalitet. Jag menar inte att de är bättre utan bara har en lite annorlunda inställning till saker och ting ibland. När man lever permanent så utsatt som de gör, blir man väldigt beroende av varandra. Och det tror jag speglar sig lite i hur man bemöter besökare. Och då menar jag inte generositeten men en Ouzo på bordet utan deras omtanke. "Behöver du hjälp med något...?"

Förutom att jag trivs på öar, som per definition har vatten runt om, så är det just människorna jag mött där som gör att jag åker tillbaka, och åker tillbaka, och åker tillbaka....

Samtidigt ska jag erkänna att jag blir mer och mer intresserad av fastlandet. Pelop och de mindre utforskade delarna av Norra Grekland. Men det krävs tid. Och pengar...

Peter