Hur är det att resa ensam?

[eija]

Hej!
Jag är nog mycket äldre än du, men har också rest i Grekland under de sista 20 åren oftast ensam (dock också med barnen och några gånger med min kära make, som inte alls är nån grekofil!) och aldrig har jag haft några större problem!
Förstås har jag nån gång gråtit, känt mig så ensam. Som värst var det på Ios i början av juni då jag verkligen inte hittade nån levande person i hela byn. Det var en total stillhet, alla ställen var stängda. Jag ville bort ännu på samma kväll!

Det beror säkert mycket på ens personlighet hur man ska erfara resandet ensam.
Jag tycker om att vandra i naturen och besöka museer och kyrkor osv.
Har bott också i Amorgos och Naxos, båda var härliga ställen och det var lätt att hitta hotelrum, fast det var påsktid. Till Amorgos kom jag nog så tidigt på morgonen att alla ställen var stängda och jag vandrade till fots opp till Chora där jag bodde två nätter (klostret Chozoviotissa är absolut MUST). I Naxos hamn väntar ju altid folk som vill hyra ut rum. Och såsom andra skrev här tidigare, är det ingen konst att få ett enkelrum och lite billigare. Jag vet inte hur det månne vara i juli, men i mitten av juni har jag betalt i mindre byar 20 - 25€, men jag har alltid en låg budget!!

Summa summarum: Man kan inte veta förrän man testar sig själv!

TREVLIG RESA OCH TRYGGA ÄVENTYR!!

mvh/Eija

[Stina]

Hej!
Jag har rest själv ett par gånger och jag var då ute i övärlden i nästan fem veckor.
Jag bilade ner från Sverige tillsammans med min hund.
Det var en upplevelse!
Men visst blir det ensamt ibland, dagarna går bra men att gå ut och äta middag själv på kvällarna är faktiskt ingen höjdare...
På lunchen kan man ju alltid ägna sig åt en tidning eller skriva vykort.
Att ordna boende är inga problem, jag hade ju hund med mig också, men det gick oftast bra.
Många säger att när man reser ensam så träffar man så mycket människor, jag håller nog inte riktigt med. Visst pratade jag med många, men det blir mest bara lite kallprat.
De flesta jag träffade på reste ju med sällskap.
Att åka med egen bil som jag gjorde gör ju också att man inte träffar folk riktigt på samma sätt kanske.

Jag kunde ibland på mina resor önska att det skulle vara fler som reste ensamma, då hade man inte känt sig så annorlunda.

Jag tror dock att problemet ofta ligger hos mig själv, att man funderar för mycket på vad andra skall tro och att de tycker synd om en eller tror att man inte har några kompisar

Men jag funderar ändå på att resa själv igen!
För jag trivs med att få bestämma själv och verkligen vara fri
Det är en frihetskänsla att resa själv och den gillar jag!

Så jag känner ofta att jag får lust att ta bilen och dra ner till Grekland igen, det är bara ekonomin som hindrar mig

Mvh. Stina

[Eva L]

Visst är det oftast trevligare att resa med andra men för den som lever ensam kanske alternativet till att resa blir att stanna kvar hemma och då blir det ganska trist. Bäst har jag haft det på mina resor när jag rest tillsammans med mina barn men personligen är jag mer aktiv när jag reser ensam. Mina intressen får då stå i centrum och jag rår helt över min dag utan förpliktelser.

Har träffat många trevliga människor under mina resor och en del har jag kontakt med än fast det gått flera år sedan vi sågs. Vid den senaste resan till Brasilien träffade jag många härliga familjer och hade sällskap både vid vandringar, på utflykter och vid flera middagar. Ibland tog vi bara en drink eller en kaffe på varandras terasser eller vid poolen.

Har under ö-luffar stämt träff med vänner under resans gång och det har varit trevligt att umgås några dagar. Som ensamresande blir man ibland extra ompysslad av familjen eller värdinnan som man hyr av och för den som vill är möjligheterna till en liten semesterflört inte långt borta. Nordiska damer uppskattas överallt.

Eva

[Elisabet]

Jag har bara rest ensam några dagar och jag säger dom flera andra; det går bra och inga speciella problem är förknippat med det.

MEN jag tyckte inte det var roligt att inte ha någon att relatera upplevelserna med. Till och med enkla saker som att peka på en vacker blomma eller höra en gräshoppa blir en mångdubbelt så stor upplevelse när man delar den med någon.

Dessutom är det en av livets största gåvor och glädje att få visa hänsyn till andra - även för en utpräglad ensamvarg och individualist.

Så jag reser nog inte ensam igen, i alla fall inte som det känns nu.

[MIAS]

Jag reser gärna ensam. Har gjort det några gånger, men i flera fall så har jag rest till Kalymnos där jag har kompisar redan, så jag har ju vetat vart jag ska ta vägen . Till Syros åkte jag också själv och där hade jag inte varit förrut. Tyckte då det var skönt att vara ensam ett tag, hade jobbat ganska mycket och såg fram emot en vecka själv. Visst kändes det lite ensamt att äta och bada ibland. Men på det stora hela var det bara positvt. Åt någon gån med mina grannar på hotellet, träffade ett gäng greker jag umgicks med på kvällarna. Annars promenerade jag mycket, mycket mer än jag hade gjort om jag hade sällskap. Man känner sig lite stärkt också tycker jag att man klarat allt själv, båtturer osv...Så har man ju massor av tid att läsa bra böcker.

Rekomenderar det varmt!!

Mia

[ewa.c]

Jag har rest själv till Grekland, Aigina, efter att ha varit där tillsammans med min faster 2 månader innan. Det var både lugnt, skönt och lärorikt samt att jag på denna resa fann mannen i mitt liv härnere och nu provar på ett år i Grekland
Så allt kan hända!
Lycka till

Ewa