Debacle. Tillkortakommanden i övärlden

Arne · #1 2010-01-05, 15:08

Debacle avsnitt fem.
Finaldebacle förhoppningsvis..

Greklands östligaste övärld har vi alltid förtjusats av. Tänk, vilka pärlor. Kastellorizo, Fourni, Patmos och Symi är. Ja, det är på småöarna vi trivs som allra bäst. Kos, Rhodos och Samos är faktiskt bara mellanlandningar för oss.

Men även på småöar kan vi råka ut för debacle. Det allra starkaste minnet vi har är ändå från Symi för ett antal år sedan. Vi tager oss alltid boende i hamnområdet på Symi, ön med det enastående vackra hamninloppet, och gör så utflykter med endera buss eller taxi till intressanta platser. I samband med förmiddagens ankomst av utflyktsbåtar från Kos och Rhodos flyr vi alltid med bussen till lilla Pedistranden i akt och mening att slippa horderna av endagsbesökare i hamnbyn.

Alla småöarna i Dodekaneserna har ett säreget informationssystem. Via Borgmästarens kontor kan alla innevånare nås av information genom stora högtalare, strategiskt placerade i byarna. I för- respektive eftersäsong sker oftast informationen endast på grekiska, och detta kan vålla oss turister viss harm vilket vi här ska beskriva. Redan vid niotiden på morgonen den aktuella dagen kunde vi från vår balkong på Eleni i hamnområdet höra högtalarna gå igång. Dock var informationen endast på grekiska varför vi ej fäste någon uppmärksamhet på tillkännagivandet.

Vi tog så tiobussen ner till Pedistranden för att bada och njuta stillheten fjärran från de besökande horderna i hamnen.
Vid tolvtiden kom så den lilla minibussen åter till pedistranden och for strax därefter åter till hamnen via Chora. I samband med bussens ankomst kunde vi ånyo höra ett meddelande i högtalaren på Pedi. Även detta på grekiska.

Vid tvåtiden på eftermiddagen och efter en mycket god lunch på strandtavernan började vi dra oss mot busshållplatsen för resan hem. Ingen skymt av någon buss. Tiden gick och vi stegade efter viss väntan in i den lilla minimarketen för att rikta förfrågan om varför bussen ej kom. Svaret var enkelt och lakoniskt; The road is closed! Nykokad asfalt hade spritts ut längs vägen upp till Chora och därav följde att inga fordon kunde trafikera den vägen förrän dagen efter. Detta på grund av att välten som skulle kommit på morgonen blivit försenad och skulle anlända först nu på kvällen.

Vad göra? Tja, det blev bara till att klafsa och kliva i det cirka två decimeter tjocka lagret av nylagd asfalt hela vägen upp till Chora. Till saken hörde att vi innan denna resa, här på hemmaplan, inhandlat var sitt par dyra Ecco-sandaler. Promenaden tog strax under timmen och var mycket enerverande. Djupa raviner och taggtrådsstaket omöjliggjorde varje försök att gå vid sidan om vägen.
Väl uppe vid vägkorsningen var det bara att i väntan på bussen försöka rengöra sandalerna från asfalttjäran som trängt in i varje räffla..

När så omsider bussen från Chora kom till vägkorsningen där vi väntade frågade vi föraren om han inte kunde ha kläckt ur sig att vägen från Pedi skulle vara stängd från lunch och hela dagen därefter. Vi fick enkom en axelryckning till svar.
Så, om ni ser sandalspår i asfalten längs sagda väg vet ni vem de tillhör.

På Nissyros har vi bara varit en gång. Vi hade i förväg bokat in oss på ett Hotell med Pool, ett av öns enda. Vi anlände till Hotellet sent på kvällen för att nästa morgon i samband med frukosten kolla in den fina poolen. Tablå! Icke en droppe vatten i den poolen. Vi fick i efterhand veta att det hade uppstått ett stort läckage och innan detta var åtgärdat skulle det ej fyllas i nytt vatten.

Av Kastellorizo har vi endast goda minnen, men dock kände Birgitta ett visst obehag den gången vi flög tillbaka från Kzo till Rhodos. Planet taxade ut till startposition på den minimala startbanan (780 meter) samt backade därefter en bit så att stjärtpartiet på planet befann sig en bit ut över klippstupet vid banänden. Nu var det dags att blunda för Birgitta. Först maxvarv på båda motorerna och sedan släpptes bromsarna och det bar iväg. Lyfte från startbanan gjorde vi när det endast återstod cirka 75 meter av rullbanan..

När vi en annan gång skulle fara med nattfärjan från Kzo till Rhodos satt vi vid den lilla cafenion strax innan hamnen i livligt samspråk med damerna från den akvarellkurs som under veckan bedrivits på ön. Då, abrupt kom något farande i luften. Missade Birgittas huvud med ett par centimeter för att därefter rasa rakt ner i Birgittas öppna fjällrävenrygga som stod just bredvid. Det visade sig vara ett svalbo som lossnat från taknocken ovanför där vi satt. Komplett bo med svalägg och allt.
Det blev ett drygt jobb att rengöra ryggan från den röda leran och de krossade äggen.

Nisos Kalymnos anlände vid halvelvatiden på kvällen och vi tog genast vår sovhytt i besittning. Vi hade fått reda på att färjan skulle anlända till Rhodos strax före klockan fyra på morgonen. Så blev det och vi stegade upp och lämnade vår hytt. Heltvisst funderade vi på varför de andra hyttpassagerarna stannade i sina hytter, men ägnade detta ingen större tanke. Efter en promenad upp till gamla staden fann vi att där endast huserade renhållningsarbetare samt securitasvakter. Mera öde Rhodos har vi sällan skådat denna morgon vid femtiden.
Vi fick i efterhand veta att färjan skulle ligga kvar vid hamnen ända fram till klockan 08.30 då den skulle vidare. Därav stannade naturligtvis hyttpassagerarna kvar i sina hytter att sova i godan ro. Det var bara vi två som ej tagit reda på detta förhållande.
Gubben Kamiros dök upp vid pass halvåtta med nyckeln till vårt i förväg bokade rum.

Arne och Birgitta

Masse · #2 2010-01-05, 15:52

Tack för ännu en laddning sköna berättelser.

Att ta del av era äventyr och beskrivningar av de sköna små-öarna väcker ju stark längtan att "gå i era fotspår", och då menar jag inte enbart på Symi.

Ha det gott!

Mats

Birgitta63 · #3 2010-01-05, 20:52

Rolig läsning och alltid så spännande få läsa om era resor.
Arne och Birgitta få vara med om riktiga äventyr i Greklandet

.
Bättre kvällsläsning får man leta efter , läsa tråkig bok på kvällen innan sängen drar är trist.
Somna gott till alla riktiga Greklandsberättelser som Kalimera bjuder på är avkopplande.
Birgitta

Lissi · #4 2010-01-05, 21:51

Arne, hur långt spåren räckte kommer vi inte ihåg, bara att vi faktiskt kommenterade dem för de var tydliga!

Min pappa sa alltid om någon trampade på honom bakifrån att "Du får gärna gå i mina fotspår, bara jag själv har hunnit kliva ur dem innan"

..det gäller ju er också!

Lissi

Berra · #5 2010-01-17, 10:29

Trevligt och rolig läsning inte utan att man känner igen sig i vissa situationer, ser fram emot fler små anekdoter
//Berra

Arne · #6 2010-01-17, 16:26

Debacle, del sex.Detta hände år 1999.. Vi hade anlänt till Amorgos samt bokat in oss på Eleni Rooms i Katapola, rum sju, för sex nätter.En morgon när vi just laddat frukost på vår altan dök det upp tvenne jänkare, från Arizona. Paret var i 25-årsåldern och hade med nattfärja anlänt till Katapola obokat.De hade tillbringat fem dryga timmar på betongplattan just nedanför Elenis place, och nu var de ute efter ett rum. Arne ringde genast till Elenis telefon, men det enda som hände var att det pinglade friskt i den lilla receptionen just intill. Ingen skymt av Eleni.Arne snabbt ut i Hotellet att kolla upp förekomsten av lediga rum och fann genast ett ledigt dito en trappa upp och där nyckeln satt i dörren. Detta kan ni ta, priset förmenas ligga runt 40€ eller så. Paret gåvo genast acceptans och tog tacksamt rummet i besittning i och för morgondusch samt behövlig eftersömn.Framåt eftermiddagen dök så Eleni upp och Arne meddelade stolt att han fixat tvenne nya hyresgäster. Aj då,,, Det rummet är ju bokat i förväg till två danskar som kommer med Skopelitis i kväll!! Hur göra? Det hela löstes på så sätt att jänkarna fingo flytta en trappa ned till ett förvisso litet, men ändå faktiskt ledigt rum.Eleni lät diskret antyda att man i receptionen på bokningsloggen kunde se vilka rum som var lediga vid varje tillfälle….Vi hade bokat hemresan från Katapola med en Vessla som på fredagens förmiddag smidigt skulle ta oss tillbaka till Santorini i och för hemresan lördagens förmiddag.Hela veckan hade det varit väldigt fint väder och nästintill vindstilla på ön. Natten till fredag vaknade Arne av ett våldsamt oväsen på altanen just utanför. Kvickt ut att kolla vari oväsendet bestod. Storm! Det blåste attan och vårt plåtaskfat samt diverse andra utensilier på vårt bord hade blåst ner på golvet att föra oväsen… Byns fiskargubbar voro samtidigt i färd med att draga upp sina flytetyg högt upp på stranden samt att dem nogsamt förankra.Redan vid pass halvåtta kom Elenis son upp att meddela den sorgliga nyheten att den vessla vi skulle fara vidare med låg för ankar i Rafina pg av ovädret.Vi stegade kvickt ner till byns travel agency att råd erhålla. Jodå, ni har tur, det går en storfärja från Katapola nu i eftermiddag så ni kan nå Naxos. Från Naxos kan ni sedan ta nattfärjan till Santorini med ankomst till ön vid pass halvtre lördag morgon. Sagt och gjort. Vi fick förvisso en dryg resa. Femton timmar i stället för vesslans dryga timme direkt till Santorini. Men hem kom vi med Apollos flight vid lunchtid på lördagen.Arne och Birgitta

Lissi · #7 2010-01-05, 19:10

Citat:

Ursprungligen postat av Arne

Vad göra? Tja, det blev bara till att klafsa och kliva i det cirka två decimeter tjocka lagret av nylagd asfalt hela vägen upp till Chora. Så, om ni ser sandalspår i asfalten längs sagda väg vet ni vem de tillhör.

Arne och Birgitta

Vi var där sommaren 2005 och då fanns fotspår i asfalten...Skojade just med Claes om när vi gick dit att det var ju typiskt att någon måste sätta avtryck?? Kan det möjligen varit Dina Arne??

Lissi

Arne · #8 2010-01-05, 20:27

Mera troligt Ja. Om det var storlek 45 sådär i kombination med Birgittas 38-or. Syntes det bromsspår av 38-orna vid passagen förbi den lilla keramikbutiken då är det absolut Birgittas dojor...

Arne