Hjälp! Europas giftigaste orm?

[Elisabet]

Sandhuggormen (vipera ammodytes, nose-horned viper) är mycket riktigt den orm som anses vara Europas giftigaste. Skulle man bli biten av en sådan bör man vara uppmärksam på sitt allmäntillstånd och uppsöka läkare om man på något sätt känner sig dålig - precis som med alla andra huggormsbett. Det är dock mycket ovanligt med allvarliga komplikationer, och de få dödsfall som har inträffat har varit människor som varit mycket gamla och/eller haft hjärtfel eller andra sjukdomar som sätter ned motståndskraften.

Sandhuggormen håller inte till i träd, utan i steniga och torra partier, till exempel murar. Huggormar är mycket skygga och visar sig inte om de känner att någon finns i närheten. De hugger i självförsvar endast i nödfall, det vill säga när de inte hittar någon väg att fly, eftersom de måste spara på sitt gift till sin föda. Att de skulle få för sig att en människa är en lämplig måltid är helt uteslutet.

När man går omkring i områden där det kan finnas huggorm ska man se sig för var man sätter fötterna så man inte trampar på någon. Man ska inte ta upp den om man inte vet hur man gör för att hindra den att hugga.

Svårare än så är det inte att skydda sig mot den, och man kan inte heller göra det på något effektivare sätt.

Om ni har förmånen att få se en sandhuggorm är ni lyckligt lottade. Även om de är ganska vanliga i Grekland så är det mycket ovanligt att man ser dem. De är lätta att känna igen med sitt horn på nosen. Färgen varierar från grå till brun. Sick-sackmönstret är tydligt. Här finns fina bilder på den.

Jag vet inte om sandhuggormen finns just på Milos. Däremot finns Miloshuggormen där. Det är en utrotningshotad art. Svenska forskare har deltagit i projekt för att rädda den. Den är en av de största huggormarna i Europa, och "normalt" giftig. Även den är det mycket ovanligt att man får se. Här finns bilder på den.

Glöm aldrig att det är oerhört mycket större risk att skadas i trafiken än av ett djur. Största risken innebär dock hästar, hundar och katter! Risken att skadas av en orm är så liten så den är i princip obefintlig.

[Minx]

Ursprungligen postat av Elisabet

Skulle man bli biten av en sådan bör man vara uppmärksam på sitt allmäntillstånd och uppsöka läkare om man på något sätt känner sig dålig - precis som med alla andra huggormsbett. Det är dock mycket ovanligt med allvarliga komplikationer, och de få dödsfall som har inträffat har varit människor som varit mycket gamla och/eller haft hjärtfel eller andra sjukdomar som sätter ned motståndskraften.

I min vandringsbok över Alonnisos står det att det finns vipers här som "är lika giftiga som överallt annars". Ett citat som fram till idag (o din tydliga, kloka förklaring Elisabet) inte gett mig särskilt mycket insikt, utan snarare skämt mig mer. Vaddå inte mer farlig? Jämfört med vad?
Nu kommer jag våga mig ut på de längre o buskigare turerna oxå!
Som ensam-vandrare har jag varit lite rädd för just ormbett, är rätt rädd för ormar överlag men har i år endast sett den svarta snoken.

Tack Elisabet!

// Minx Alonnisos-bo 2 månader till!

[Eva L]

När jag vandrade i liten grupp i Amazonas bad guiderna oss vara uppmärksamma på en liten kort brun orm som ser ut som ett tjockt skosnöre. Jag såg ingen och tittade alltid noga när vi slog läger och bar upp packningen från kanoten. Sen när jag besökte forskningsparken i Manaus visade guiden oss på en liten orm och just i detta ögonblick insåg jag att den hade jag säkert missat i djungeln bland alla blad och markvegetation som vi hade runt våra fötter. Skönt att vara lyckligt ovetandes ibland och icke ormrädd.

Eva

[kath72]

Tack Peter och Elisabeth! Riktigt underhållande att "lyssna på" två ormexperter!

Har också varit i kontakt med Milosbor och fått veta hur sällsynt den är. Känner mig rätt lugn vad beträffar ormarna nu.

Peter - det var precis det där avsnittet av vetenskapens värld (eller vilket det var) andra hade sett och berättat för mig. Tyvärr låg det inte kvar i svt:s arkiv när jag letade, hade varit kul att se.

[Elisabet]

Ursprungligen postat av Minx

I min vandringsbok över Alonnisos står det att det finns vipers här som "är lika giftiga som överallt annars". Ett citat som fram till idag (o din tydliga, kloka förklaring Elisabet) inte gett mig särskilt mycket insikt, utan snarare skämt mig mer. Vaddå inte mer farlig? Jämfört med vad?
Nu kommer jag våga mig ut på de längre o buskigare turerna oxå!
Som ensam-vandrare har jag varit lite rädd för just ormbett, är rätt rädd för ormar överlag men har i år endast sett den svarta snoken.

Tack Elisabet!

Tack Minx för de orden! Verkligen roligt att få höra!

En annan bra sak att känna till om huggormar är att eftersom de är beroende för sin överlevnad att hushålla med sitt gift, så har de beteenden som de ofta använder för att slippa slösa på det.

Det första är som jag skrev tidigare att gömma sig när det kommer någon.

Om de inte hinner det, så flyr de så fort de kan.

Om inte heller det fungerar så försöker de varna. Det är till exempel därför skallerormar skallrar. Huggormar gör det genom att "skenhugga".
Jag fick som barn höra att om man trampar på en huggorm så biter den alltid och det går så snabbt så man kan inte skydda sig. Kort sagt levde man livrädd för att trampa på en huggorm. För något år sedan råkade min dotter trampa på en huggorm. Den högg i luften mot hennes ben! Så det stämmer att de gör så, och något annat som stämmer är att de allra flesta av oss har fått lära oss en massa felaktigheter om ormar - och vi har "ärvt" en obefogad rädsla från tidigare generationer.

Om ormen ändå känner att den måste hugga, så är det inte säkert den använder sitt gift! De kan nämligen "torrhugga". Ungefär hälften av alla huggormsbett är helt giftfria - det är därför många som blir bitna av huggormar inte får några symptom.


Så fantastiskt att ha två månader KVAR på Alonissos!! Vad många härliga vandringar du kommer att hinna göra! Hoppas du får uppleva entusiasmen över att se en riktigt vacker huggorm snabbt ringla iväg!