The Eagles

[Hasse]

Eagles-konserten bearbetas om och om igen nu när vi har kommit hem
Det är inte helt lätt att vara rättvis åt endera hållet då jag i stort sett "kan alla låtar" inkl. texter. Förväntningar har man alltid, det går aldrig att komma ifrån. Visst var det en hejdundrande bra konsert, trots gubbstämpel på alla i bandet så levererar de verkligen hitlåtar och klassiker så vi betraktare blir proppmätta. Och visst är det precis som rescensenterna skriver i tidningarna idag, fantastisk stämsång, smäktande ballader, exakta musikaliska verk som har sålt sammanlagt långt över 100 miljoner plattor genom snart 40 år. Dessutom äntligen ett riktigt bra ljud i Globen. De hårt 12-strängade gitarrerna, stämmorna och alla solon flöt på oväntat bra hela tiden.

Men.....det är en ganska förutsägbar konsert, man vet i stort vilka låtar som komma skall. Och publikkontakten är på nollpunkten. Glenn Frey pratar lite om hur vackert Sverige och Stockholm är, att vi inte ska glömma att ställa om klockan till sommartid. Det finns inget publikfrieri således, det är kanske inte meningen att fylla ut tiden med sådant när det finns så mycket att spela för oss. Rescensenterna klagar dessutom på Joe Walsh som gör en lätt ut-flippning och lirar sina soloalster som har gitarr-ackord som nästan slår knut på hans egna fingrar och texter som är ännu mer kufiska. Att han dessutom klär sig i en keps med kamera och får med både lite publik på videoskärmarna och en grimaserande Glenn Frey är ju bara skojigt.

Men är det några av band-medlemmarnas sololåtar som håller måttet så är det Joe´s och Don Henley´s. Speciellt hans "Boys Of Summer" är magnifik. I övrigt blev mina höjdare den som Glenn Frey kallar "my wife calls this song the credit card song"......"Take It To The Limit" och titellåten till deras första studioskiva på decennier - "Long Road Out Of Eden". Även den riktigt gamla låten "Witchy Woman" var en överraskning att få höra. Det var egentligen så många härliga låtar att Hotel California som de körde som 5:e låt, kändes som ett "jaha". Fy mig..........

I toalettkön till herrarnas hördes många röster som sa "de borde ha spelat den låten"......, och den......och DEN.......!! Hade vi som saknar låtar fått höra alla så hade vi fått sitta till långt efter midnatt, nu slutade de spela ganska exakt kl. 23 och då var i alla fall vi nöjda med råge. Tror att många andra också var det. Svårt att sätta poäng, varför göra det ? Det var jäkligt bra och nu känns det som om det inte alls var sista gången de kom hit. Glöden tycks de ha kvar. Don Henley sa inför en låt - "this song is about why we´re here" - "who can go the distance, we will find out in THE LONG RUN". Han kan ironinisera, Don H !

För den hugade finns en cd-samling jag rekommenderar. "Selected Works" som är uppdelad i "The Early Days" (går på spelaren just nu !), "The Ballads", "The Fast Lane" och "Millenium Concert" som är live från vet ej när men där man verkligen får höra deras storhet som live-band !


"Rescensent" Hasse (vill ha smiley med cowboy-hatt.....)