Jag vaknade tidigt med ryggont. Hotellen har sällan några resårmadrasser att erbjuda och det ska man nog inte heller begära. Jane, min hustru, och jag låg på något som egentligen var soffor i det kombinerade vardagsrummet/köket. Barnen låg i sovrummet en halvtrappa upp på riktiga sängar som i och för sig inte var särskilt mycket mjukare än våra liggplatser. Nåväl, man ska inte gnälla för mycket. För att inte väcka övriga familjen tassade jag ut och satte mig i en bambufåtölj vid poolen. Klockan var nog inte mer än halv åtta. Så tidigt är inga normala turister uppe så jag kunde lugnt sitta och filosofera en stund för mig själv. När klockan blev åtta klev jag försiktigt ner i poolen och simmade några längder för att mjuka upp kroppen. Reglerna sa att man inte fick bada i poolen före 08.00 och inte efter 22.00. Det var alldeles tyst och stilla. Inte ens cikadorna hade vaknat.

Efter en stund började det emellertid att röra på sig. Några hotellgäster gick ner till hotellets minimarket för att köpa färskt bröd. Vaktmästaren dök upp liksom några hotellstäderskor. Våra döttrar, Emily och Jennifer, kom ut sömndruckna för att även de ta ett dopp.

När mamma Jane vaknat var det slut på friden. Dags för insmörjning med hög solskyddsfaktor och sedan frukost på balkongen. Vår balkong var vänd mot väster så vi hade ingen morgonsol, vilket i och för sig var ganska skönt. Det är inte så trevligt att sitta och äta i direkt solljus. Frukosten bestod, som alltid då vi är i Grekland, av färskt bröd, stora tomater, mjölk (de har ju sån där fantastisk mjölk som står sig i flera månader), Kalles kaviar som medtagits hemifrån, aprikosjuice och sist men definitivt inte minst, sån där ljuvligt len och god yoghurt som bara finns i Grekland. Den är mums filibabba.

Utsikten från balkongen hade kunnat vara bättre. En stor trädhäck bara några meter från balkongen skymde sikten totalt. Men även om den inte funnits så hade vyn ändå inte varit strålande. På andra sidan träden fanns ett mindre gärde som inte var särskilt mycket att titta på. Ville man ha utsikt kunde man gå upp i det torn som hotellet är utrustat med. Därifrån hade man en hyfsad utblick ut mot havet och bort mot Chania.

Den här förmiddagen var det informationsmöte i hotellets restaurang. Always reseledare skulle berätta om resmålet. De här mötena kan man både ha och mista, men eftersom det ägde rum på vårt hotell tyckte vi att vi kunde närvara. Vi gick dit tillsammans med Helen och Lennart. Reseledaren i sin gula tröja berättade för oss att hotellet låg vid Chrissi Akti som betyder den gyllene stranden och att den är en av Chanias finaste. Han berättade vidare om var man kunde ta ut pengar och vilka utflyktsmål som erbjöds. Som förfriskning bjöds det på ganska vattnig apelsinsaft. Det var lite fjuttigt. Sen var det slut och vi var inte ledsna för det. Vi utnyttjar det praktiska med att åka charter, i övrigt sköter vi oss själva.

Resten av dagen tillbringades växelvis vid poolen och stranden. När kvällen kom så var vi lite villrådiga. Utbudet av tavernor i området var begränsat så vi valde att ta en taxi till Plataniás. Under färden dit blev vi väl medvetna om att vi inte var de enda turisterna på västra Kreta. Turistorterna ligger ju som ett pärlband utmed hela kusten. Vägen är inte direkt dimensionerad för trafikflödet vilket gör att många tar risker för att överhuvudtaget komma fram. Trottoarerna var fulla med människor som flanerade eller som var på väg från stranden till sina hotell. Särskilt de skoterförsedda ungdomarna kör ibland med livet som insats. Hjälm, vad är det?

Vår taxichaufför lyckades i alla fall utan missöden att transportera oss till Plataniás. Han stannade på ett mindre torg och släppte av oss. De flesta researrangörer har hotell i Plataniás och det märktes verkligen. Dessutom var det högsäsong. Här var det inga problem att hitta någon taverna. De fanns överallt. Vi var hungriga och tog första bästa. Det blev "The Captains". Den låg alldeles vid det torg där vi blev avsläppta.

Tavernan var ganska stor och hade många gäster. Den var byggd i etage och vi valde att slå oss ner näst högst upp. Många servitörer kilade kvickt mellan borden för att hinna med. Vid ett bord på den översta etagen satt en man och räknade drachmer. Jag tror att servitörerna redovisade till honom. Han var omgiven av sedelbuntar. Att sitta oskyddat med så mycket pengar går nog bara i Grekland.

Maten var god och vi var belåtna. Innan vi tog en taxi tillbaka så gjorde vi som alla andra; gick i affärer. Sen var dagen slut för oss. Natti natti!

31 juli -1999
1 augusti -1999
2 augusti -1999