En ny dag randades. Det sämsta med en ny dag i Grekland är att man kommer en dag närmare hemresan. Ser man det positivt så kommer man också en dag närmare nästa resa till Grekland.

Jag steg upp tidigt som vanligt. Med mjölk och honung tvagade jag min kropp och gick naken ut i den grekiska morgonsolen. Nej, det gjorde jag naturligtvis inte. På ett mycket mer försynt sätt satte jag mig i en stol och betraktade när hotellet började vakna, men också för att invänta att mina nära och kära skulle piggna till.

Denna dag skulle vi följa med Helen och Lennart till en strand som heter Blue Sea och ligger vid Kalamaki som i sin tur är belägen några kilometer väster om Kato Daratso. Vi åkte dit i en ganska fullsatt buss.

Helen och Lennart hade varit vi denna strand ett antal gånger tidigare och trivdes där. Stranden består av sand och är ganska långgrund. Jane och jag tyckte nog att den var lite för storskalig i den meningen att alla bekvämligheter fanns att tillgå. När det är på det viset lockar det också mycket folk. Här stod solsängarna tätt och servitörerna fanns hela tiden till hands om man önskade något. Det är jättebra att det finns sådana ständer. Men jag och min hustru föredrar den lugnare varianten. Det blir liksom lite geggigt på stranden när det är mycket folk som hela tiden trampar.
Vi åt en lättare lunch på restaurangen Blue Sea. Jag tyckte det var lite söderhavsstuk på den.

Efter en dag på stranden tog bussen oss tillbaka till Forum. I Grekland får man ibland haffa en buss på samma sätt som man gör när man ska åka taxi. Busshållplatser är inte heligt.

Vid det här laget kände Helen och Lennart till vårt dilemma när det gällde tavernor i vårt närområde. De var ju rutinerade i området och tipsade oss om en taverna som de höll som sin favorit.

Andreas Taverna ligger en knapp kilometer väster om hotell Forum. Den ligger alltså lätt inom gångavstånd. Man kan knappt missa den eftersom en stor skylt på taket förkunnar att här är Andreas Taverna. Grekerna äter sent, familjen Assermark äter tidigt. Detta oomkullrunkliga faktum gör att det inte är speciellt mycket gäster på tavernorna när vi kommer. Klockan var halv åtta när vi stegade in på Andreas Taverna. Självaste Andreas tog emot oss i ingången. "Kalispera", sa vi. "Kalispera", sa han. Vi valde bord och slog oss ner i den mycket trevliga miljön. Andreas Taverna består av tre delar som ligger alldeles intill varandra. Först är det ett hus som inrymmer en minimarket. Sedan följer tavernan som är väldigt öppen och luftig. Vid ingången har man byggt en fontän i form av en amfora. Krukan har en massa hål varigenom vatten strilar. Till höger om tavernan ligger baren där man kan sitta i mjuka fåtöljer kring runda bord och smaka en Amstel eller en ouzo.

Vi fick menyn för att beställa, en alltid lika angenäm uppgift. Helen och Lennart hade tipsat oss om att beställa Saganaki Cheese. Inte på någon av våra tidigare resor till Grekland hade vi provat denna anrättning. Hudikarna lovordade maträtten så nu var vi tvungna att prova. Saganaki betyder förresten "liten stekpanna". Två Saganaki Cheese beställdes in, dessutom två grekiska sallader, två tzatsiki, en moussaka, en stuffed tomatoes och två Mythos, grekiskt öl av bästa märke. Flickorna åt pizza. Saganakin serverades pinfärsk. Oljan runt den friterade osten bubblade och fräste när den bars in i små bruna pannor av lergods. Vi mumsade i oss och blev som vanligt mätta över det tillåtna. Det är en livsnjutning av rang att äta på en grekisk taverna.

Klockan nio lämnade vi stinna Andreas Taverna. Vi skulle komma tillbaka.

Mitt emot Andreas, på andra sidan gatan, ligger taverna Pelargo. Där inne pågick uppvisning i grekisk dans av två ungdomar till ackompanjemang av ett liveband. Tonerna av bouzouki tonade bort när vi avlägsnade oss i riktning mot vårt hotell. Gud så poetiskt.

Kalinichta!

1 augusti -1999
2 augusti -1999