|
Tisdag 22/4
Vaknar 4.30 och fryser så jag skakar. Det har varit strömavbrott
igen. Värmen går på högsta kyla igen. Efter en halvtimme
kan jag gå och lägga mig igen. Kerstin ringer och väcker
mig 10.00. Nu sitter vi på bussen till Hania.
Rusar upp och in i duschen för en snabb avvaskning och rakning. Jag
hinner med 10.30 bussen in till stan. Går runt och vankar lite grand
i stan, försöker hitta en filtpenna för att skriva på
mina CD-skivor. Det verkar vara en omöjlighet att hitta en sådan.
Hemma kan jag gå till RIMI och köpa en. Kollar även in
ett kamerastativ, men 1000.- tycker jag är lite väl dyrt. Går
upp till torget och sätter mig och väntar. Strax före tolv
får jag syn på Kerstin och visslar på henne. Hon har
Sussi med sig och vi börjar prata. Det visar sig att de blivit stoppade
med bussen för fortkörning. Samt att det var långa bilköer
in till Hania. Vi tar en promenad ner till hamnen och jag berättar
lite om hur jag haft det under min tid här på Kreta.
Hittar en restaurang som jag vet är ganska ok för lunch. Damerna
beställer var sin omelett.
Jag försöker äta en sallad, men magen låser sig.
Sedan börjar vi prata om livet och sådant, och slutar inte
förrän klockan är närmare tre. En snabb rush upp till
bussen för färd till Stalos.
Tur jag har biljetter med mig. Kerstin har varit här för många
år sedan. Då bussen var en badbuss ut till Stalosstranden.
Det är som sagt lite annorlunda idag. Kliver av och går hem
till mig. Jag håller en guidad tur på hotellet och visar vad
jag bor. Visar även alla lägenheter och Villa. Man behöver
ju inte skämmas för att visa upp stället. De är båda
förvånade över Antonis filosofi och faciliteter. All denna
mat, frukt, godis, grönsaker och kakor.
För att inte tala om all dricka som finns här. Sussi kontrar
med att en standard svensk charterturist skulle aldrig komma ur baren.
Jag tror jag håller med henne. Vi går ner på stranden
och kollar läget. Kerstin doppar tårna och grinar illa.
Sussi checkar in Rose hotell, min granne. Hon skall skicka dit en kille
som sitter i rullstol och vill se miljön och om det går att
ta sig fram för honom. Det verkar vara okay, inga trappor och stora
hinder. Tog en snabb sväng till Olga och köpte röka och
mer bussbiljetter. Därefter tog vi beslut om att äta en tidig
middag hos Takis. Sista bussen till Rethymnion går nämligen
20.30.
Väl hos Takis kommer det en rekommendation att äta lamm idag.
Jag frågar damerna om det är okay. De får var sin Katarina
special. Men jag fixar bara en champinjonsoppa och en Sprite. Fortsätter
att surra och surra. Vad mycket vi har att berätta om. Resor och
upplevelser runt om i världen mixat med att jag bor här. Sussi
tycker att det inte verkar gå någon direkt nöd på
mig. Det kommer fram människor och hejar på mig när vi
sitter där. Jag bad Sussi att rekommendera hotellet till individuella
resanden. Nu när hon sett hur det ser ut här, men inga charterturister
tack. Tjejerna var faktisk imponerade av stuket här. Tiden går
tyvärr alldeles för fort och uppbrottet blir hastigt.
Snabba kramar och sedan kommer bussen.
- Hej då för idag!
Onsdag 23/4
1.00 ringer det på och Antonis kommer in. Han har varit till doktorn
i Iraklion.
När han var där kom det in en stor trafikolycka på akuten
och alla läkare försvann.
Han fick vänta jättelänge, kom in till doktorn 19.00. De
tog nya röntgenplåtar av ryggen.
Han fick betala 2600.- för 3 plåtar. Mycket sjukt system.
- Vad gör de om man inte har några pengar?
Det liknar USA tycker jag. Vi satt en stund och pratade och han berättade
att de vill operera honom för han har en disk i ryggen som inte är
okay. Han nobbar stenhårt.
Hellre ont hela sommaren än ligga på sjukhus. Det går
inte att vara borta härifrån i en månad.
Jag frågade om han inte kan be sin syster om hjälp.
- Tror du jag har några gäster kvar då?
Alla kommer att hamna hos Helen då. Konkurrensen är knivskarp.
Även mellan syskon och familj. Jag berättar om vårt system
i Sverige, att du betalar 150.- första gången du söker
för något, om du sedan blir remitterad till sjukhuset behöver
du inte betala något mer. Du behöver inte betala för röntgenbilder
utan det ingår i dina 150.- Han bara ruskade på huvudet.
Jag som svensk betalar bara en självrisk på 150.- när
jag går till doktorn eller sjukhuset.
Han tyckte det var orättvist.
Vaknar igen 9.00 till strålande solsken ute.
Äter en lätt frukost på altanen och ser ungarna komma
ut och kasta sig i poolen. Det är egentligen ingen värme ute,
men de är ju barn. Nu måste jag sätta mig och skriva igen.
Då ringer Malcolm på dörren och kommer med en potatisskalare.
Nu finns det ingen återvändo. Äppelpaj here I come. Jag
pratar med Malcolm om sjukvården i England.
Där kostar det ingenting att gå till läkaren eller sjukhuset.
- Tandvården då?
Gratis den också. Fria mediciner till alla Brittiska medborgare
ingår också i deras National Healthcare. Till och med arbetslöshetsförsäkringen
är gratis och ingår i skatten du betalar.
Om du är arbetslös får du 120£ i veckan, det är
ungefär 1800.- i svenska pengar. Du betalar ingen skatt på
pengarna, den har du redan betalat. Kerstin och jag pratade lite om det
här med att skriva, och det här är ju ögonblicksbilder
från min långvariga vistelse i ett annat land.
Jag skall träffa Malcolm klockan 12.00. Vi får se om vi måste
byta moderkort eller om det går bra ändå. Nu har jag
gett Nisse mat från kylskåpet. Han ligger just nu och sover
på min säng.
Jag skall fota hyrbilar i helgen om det är bra väder. Har bitit
bort ytterligare en bit på en tand.
En flisa, men ändå. Måste sluta att äta nötter,
det blir så dyrt i längden. Nu har solen gått i moln,
det är som ett dis ute. Vädret är lite knepigt, varmt,
kallt, varmt. Man vet aldrig vad man skall ha för kläder på
sig. Det är lika bra att gå ut fullt påklädd och
senare ta av sig lite kläder. Jag går just nu klädd i
fleece och grannarna ligger i badkläder runt poolen. Har fortfarande
ont i ryggen efter det jag halkade i duschen. Köpte en ny Scotchbrite
och skurade duschbadkaret. Här skall inte halkas något mera.
Antonis såg något bättre ut idag. Det kom nya gäster
från Tyskland. Jag möter mannen i trappan och efter kommer
Antonis och släpar på deras resväskor. Jag ser hur han
lider. Problemet är att det lönar sig inte att hjälpa till.
Han blir bara förbannad.
- Tjurskallig Grek!
Nu kommer Malcolm och hämtar mig. Jag fixade datorn, men det tog
nästan 5 timmar.
Vi satt och pratade och pratade. Sedan gick jag ifrån en stund och
fixade med burken och kom tillbaka. Peggy bjöd på en utsökt
lunch med sallad och en kycklinggryta hon hade gjort.
Detta var annorlunda än engelsk standardmat. Lite har jag väl
lärt mig under åren här svarade hon mig. Vi pratade om
Antonis och det tråkiga när man är ute på middag
med honom.
Konversationen med Antonis tar slut efter 20 minuter, då har Antonis
inte fler ord att använda. Vi sitter bara här och babblar om
allting. Barn, barnbarn livet i England och livet i Sverige, och våra
länder är ganska lika varandra. Mycket att hålla sig på
sin kant och etiketten. Hade i alla fall en mycket trevlig eftermiddag
med Mal och Peg. Jag har lite svårt att förstå att vi
har så mycket att prata om. Men som Antonis uttrycker sig vi är
"gossiping" (skvallrar).
Han känner sig lite utanför när han är med då
han inte förstår allt vi pratar om. Det är ju faktiskt
han som fört oss tillsammans. Då får han finna sig i
att jag går dit på egen hand utan att fråga honom om
lov. Han blir sur om jag går ut med dom på egen hand och upprätthåller
vänskapen. Han vill vara med. Jag börjar tro att han är
svartsjuk.
Mal skall introducera mig för Neville när de kommer hit.
Där kommer du att få ytterligare en vän för livet.
Det är på äldre dar man skaffar sig nya vänner, och
annat umgänge. Jag trivs mycket bra med mina Engelska vänner.
Mycket lättsamt umgänge och trivsamt. Har efter 10 år
fått kontakt med mina barn igen. Veronica är gift med Peter
Abelt sedan ett antal år tillbaka och har två barn. Den äldsta
heter Johanna, den yngre har jag ej fått namnet på. De bor
i Fagersta i Västmanland i en villa vad jag har förstått.
Hoppas att hon svarar på mitt brev. Fick även i kväll
ett svar från Anna, där hon berättar att hon är gift
med Magnus sedan 2 år tillbaka och heter Edlund idag i efternamn.
De bor i en villa i Enköping som de håller på att renovera.
Hon har tre barn, Daniel snart 6 år, Niklas 2 år och Ronja
8 månader. Jag trodde det var Veronica som hade tre barn. Måste
ha missuppfattat Åsa när jag pratade med henne. Just nu har
min värme kollapsat.
Om jag slår på den slocknar hela lägenheten och det fräser
om enheten ute. Grekiska el-system! Här kör man en AC på
enfas. Prata om att det är farligt med ström. Allt blir ju överbelastat
utan anledning. Hade denna gått på tre faser hade detta knappast
inträffat. När kompressorn ute skall starta går alla säkringar
i lägenheten. Fungerar inte ens om jag stänger av allt i våningen
som tar ström. Överbelastning kallar jag det för. Jag fick
låna två mycket bra skivor av Mal med Irländsk musik.
En med Panflöjt och en standard. Jag har kopierat de i kväll
och skall somna in till den ena. Jag hade lite problem att prata med tjejerna
igår då alla ord kommer på engelska först. Snacka
om att byta språk
Var ut en kort sväng med Mal till Takis för en drink. Blev tilltalad
av två Svenskar och svarade på Engelska. Jag tror det beror
på att vi satt och pratade på engelska i den del av restaurangen
där man tar en drink eller kaffe. Och jag lovar att vi satt och skvallrade.
Det är intressant att höra, Mal and Peg har varit här i
15 år så de har en viss erfarenhet.
Livet på Kreta är inte så enkelt. Det gäller att
träffa rätt människor. Jag har i alla fall blivit lovad
att om något händer med Antonis får jag bo hos de tills
jag åker hem. De vet hans humör och later, och det händer
att han slänger ut människor ibland. Mavis har blivit utslängd
från detta hotell och var tvungen att be Lula att hämta hennes
resväska och prylar.
Mannen med makt är bara förnamnet. Jag kunde vara kaxig, och
svarade att om jag säger att jag skall lösa ett problem och
åtar mig fallet, då löser jag det.
- Var det något mer?
Då började han att skratta, nästan hysteriskt.
- Oh, the computerman (åh datamannen)!
Som tur var satt Victoria och Don i receptionen när han kom in. Victoria
reste sig till mitt försvar och sa att Ulf är professional i
det han gör. Han har certifikat, och hon har sett mina cert. Tack
för det stödet. Antonis lommade iväg. Han är inte
beredd på att andra försvarar mig. Kom inte och skit på
min gård när det gäller mitt jobb. Där kan jag försvara
mig i alla fall. Vad har alla dessa år gett mig. En massa erfarenhet
i alla fall. Jag fick be Mal att sluta hänga över min axel och
gå ut i köket och hjälpa Peg med lunchen istället.
Han svarade att du får ju så många felmeddelanden. Bra,
det är ju mitt problem att lösa dom. Jag blir ju bara stressad
om någon hänger över min axel. Nu har jag i alla fall
en ny referenspunkt om mina datakunskaper. Här måste du ha
referenser från människor att du kan lösa deras problen
och att du inte är för dyr att anlita,. Vi skall ha en barbeque
när det blir lite varmare. Mel och Peg är lite ensamma vad jag
har förstått. Det är ju inte tillåtet att umgås
med Mavis så de har ingen att ha umgänge med. Peg insisisterade
på att jag skulle komma upp på kaffe i morgon.
Vi får se hur det blir. Jag vill inte pressa vårt umgänge.
Det som känns skönt är att om något skulle hända
med Antonis har jag ett ställe jag kan utnyttja i en vecka i alla
fall. Jag blir inte ställd på gatan utanför hotellet.
Kom tillbaka och träffade Erin, och hon undrade om jag inte ville
följa med henne till Takis då hon träffat någon
ny stjärna. Ok, jag hänger med på en Coke, inget annat.
Hon ville jag skulle se hennes nya fynd. Ser helt okay ut och heter Manolis.
- Vilket ovanligt namn!
Sitter tillsammans och pratar i en timme, sen vill de gå och ta
en drink på något annat ställe. Jag säger till Erin,
be careful what you are doing (var försiktig).
- Ok, trust me svarar hon (ok, lita på mig)!
|
|
|