Resebrev från Kreta 2007

© Text: Ulf Wiman (ulfwiman)

En bussutflykt till Anogia

Jag har varit på utflykt med mina vänner i Sv-Gr föreningen. En dag som började med tidigt uppvaknande och hämtning av Anitha för vidare färd till den stora Marinopolos vid sjukhuset. Där stod vår fina buss, blå till färgen. Efter det vanliga snacket vid bussen klev vi ombord och började resan till Rethymnon. Jag fick en förstaplats längst fram med gott om utrymme för benen. Efter en liten promenad till ett café och ett stopp för fika som blev mycket längre än vad alla hade tänkt sig. Det tar lång tid att få ut ett antal toast och bira. Vi hade bestämt att 30 minuter var okay. Det tog över en timma att fika. Samtidigt är det skönt att inte behöva stressa utan koppla av och ha det gott i vårvärmen. Skönt att ha en busschaufför som inte kör som han stulit bussen. Det är stor skillnad att färdas på detta sätt jämfört med researrangörerna. Bra vägar hela tiden och inte så kurvigt. Ett besök på keramikfabriken var väl helt okay även om jag inte kunde följa med in. Mannen som ägde fabriken hade nog glömt att vi skulle komma, så man fick ringa efter honom. Gud vad alla handlade därinne. Det fanns en kruka jag ville ha ca 80cm i diameter, men 1400 kronor tyckte jag var lite dyrt. Krukan var tänkt till min Bougainvilla. Dessa djäkla trappor överallt. Upp i bussen igen efter en rök och vidare mot nya djärva mål. Efter en vacker färd genom ett grönt och blomstrande landskap, kom vi fram till Zonianagrottan. En våldsam backe ner till grottorna gjorde att jag avstod från ett besök i den nedre. Ute var det sommarvärme så det var behagligt att komma in i den lite kyliga grottan. Tillsammans med en guide gick svenskföreningsgruppen och några andra lösa turister in i berget längs en specialbyggd träspång med räcken på bägge sidor. Stalaktiter och stalagmiter - som vi nu alla vet att de heter - hängde från grottans tak, och växte upp från golvet. Vi fick lära oss att det tar ca 100 år för en centimeters stalaktit eller stalagmit att bildas (hm, hoppas nu jag minns rätt). Under tidigare år har mycket tyvärr förstörts, många av stenarna har brutits av och tagits med som souvenirer, vilket förstås är strängt förbjudet idag. Det var en spännande och imponerande tur, och inte många av oss hade varit här tidigare, men kan nog tänka oss att komma tillbaka. Tillbaka i bussen och vidare färd till byn som har ett oförtjänt dåligt rykte.

Hungriga och törstiga gjorde vi så entré i Anogia på en mycket trevlig restaurang. Mat till alla och inte lite av den varan. Jag trodde jag skulle spricka efter maten. Smårätter först med saganaki och tzatsiki samt grekisk sallad. Jag länsade de flesta skålar på sallad och ost. Sedan ett grillspett till huvudrätt, snarare tre stycken. Inga Lill fick hela påsen full med mat till djuren. Hemfärd med bussen som gick fortare och fortare alltefter som fotbollen närmade sig. Hemma vid 18,30 i stället för 17,00, men skit det samma. Utflykten var trevlig och innebar stor social kontakt. Min förhoppning är att vi kan göra om samma sak på nytt. Jag kan även tänka mig att betala en slant för utflykten. Under sommaren brukar jag åka med på någon av Apollos utflykter, men det är inte lika skojigt. Allt är så opersonligt och turistigt plus att det kostar skjortan att åka med. Här känner alla, alla och vi kan prata om det mesta.

Uffe (ulfwiman)

 

 


Kreta på Kalimera »
Fler resebrev från 2007 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera