|
Måndag 14/7.
Lunch med Antonis 14.00 på Bananas och jag bjöd. Sedan till
Cleopatra med familj där vi satt till 18.00. Antonis for ut med alla
på middag. Jag ville ej följa med. Middag hos Pyramis på
kvällen. Dimitris blir alltid så glad när jag kommer.
Tisdag 15/7.
Alla åker hem idag, även Joan (70) från Wales. Vi har
suttit och pratat långa kvällar igenom.
Så tyst det blir här när alla åker hem. Middag Atlantis
Beach igen, ingen höjdare för andra gången.
Onsdag 16/7.
Natten inatt var en lång natt. Malcolm, en av mina vänner ligger
på intensiven och de vet inte om han överlever. Malcolm och
Peggy är mina Engelska vänner här. Jag har känt de
i 6 månader. Det är där jag sitter och surrar och äter
middag ett par gånger i veckan. Vi spelar kort och monopol på
kvällarna. Det är något med hjärtat. Han ligger kvar
på intensiven och de pratar om att helikopterflyga honom till Athen.
Peg vill att jag följer med till Athen.
Hon betalar i så fall.
- Vad ska jag säga?
- Kan knappast säga nej!
Jag skickade en fråga till Lena om vad aortaförstoring vid
hjärtat är, och hon svarade att det är mycket allvarligt.
Det kan brista om väggarna är tunna. Hemma opererar de in en
plastslang i stället. Den tekniken finns bara i Athen. Peggy har
suttit här och gråtit hela natten och jag har försökt
trösta så gott jag kan. De är mina bästa vänner
här nere.
- Varför händer detta?
Vi som hade så kul i söndags på vår middag. Peg
är livrädd för telefonen, och jag förstår varför.
Händer det något måste jag försöka hjälpa
henne som medmänniska.
De förlorade sin yngsta dotter Colette (42) för ett år
sedan i cancer.
Torsdag 17/7.
Jag mår skapligt, halkade i duschen idag och craschade klockan.
Golven här blir såphala när det kommer vatten på
dom. Jag skall skicka Antonis till Hania för att få klockan
lagad.
Fredag 18/7.
Utflyktsdag. Vi for till Almirida via Kalives Passerade den lilla byn
Vrisses, som är känd för sin yoghurttillverkning. Fokus
på Chora Sfakion, som ligger på andra sidan ön.
Kort besök i Chora Sfakion. Jag tog lite bilder, mest av bron. Ut
från Chora Sfakion svängde vi av åt höger mot Frangokastello
som ligger 4 km längre österut. Antonis tyckte inte Chora Sfakion
var så mycket att se och jag håller med. Det tar cirka 1,5
timme att köra hit och efter det kan det kanske vara skönt med
ett dopp i det salta Libyska havet. Vi kom till fortet, eller rättare
sagt ruinerna av det. Min kamera lade av när jag skulle fota lite
mer.
Detta fort byggdes år 1371 av venetianerna och användes sedan
som fängelse av turkarna. Nedanför fortet finns det en fin sandstrand
och bara 1 km längre österut hittar man de omtalade 10-15 meter
höga sand-dynerna. Det kan bli en häftig kana ner till vattnet.
Jobbigt att ta sig upp för mig. Det var som att gå i ett sandtag.
I gryningen i maj kommer spökarmén. Då tågar de
500 kretensare som i slutet av 1800-talet förgäves försvarade
Frangokastello mot turkarna.
Från Frangokastello fortsatte vi färden österut mot den
lilla fiskebyn Plakias. Byn ligger i en skyddad liten bukt där man
hittar en 1,5 km lång sandstrand med några få palmer
som är gömda bland snåren vid den lilla ån, eller
vattendraget som sakta mynnar ut i havet.
På stranden fanns det en mysig liten taverna. Den enda om man inte
beger sig upp i byn bland smågatorna. Om man både skall hinna
njuta av den vackra utsikten och svänga på de krokiga bergsvägarna
med mister Schumacher tar det ungefär en timme att köra mellan
Frangokastello och Plakias. Efter ett bad på stranden och en trevlig
lunch i Plakias fortsatte vi österut mot Kato Preveli, som är
en obebodd och förfallen by. Efter några kilometer kom vi till
Biso Mont Preveli, ett 1600-tals kloster och ett litet bysantiskt museum
med ikoner som är öppet för besökare. Strax före
klostret leder en väg ner mot havet. Vi parkerade bilen och gick
ner till palmstranden. Mycket jobbigt att ta sig upp igen. Vi fortsatte
vägen norrut mot Asomatos och vidare längre norrut mot Rethymnon
och norra kusten. Ute på stora vägen svänger vi av till
Hania. Efter cirka 5 km kommer det en vägskylt på höger
sida där det står Kourna Lake 4 kilometer Vi for upp till Kourna
sjön som är en av två sötvattensjöar på
ön. I äldre tider trodde man att den var bottenlös. I själva
verket är den 64 meter djup. Det finns sköldpaddor och vattenormar
(ej giftiga) i sjön. Sköldpaddorna var häftiga att se,
men jag såg inte en orm.
Sjön är mycket vackert placerad vid foten av bergsmassivet Lefka
Ori. Vid ena sidan av sjön kan man köra ner till vattnet och
sätta sig på en av de små tavernorna som ligger bara
15 meter från vattenbrynet. Den ena har massor av leksaker för
barn. Bl.a. ett stort sjörövarskepp i en serie som jag har glömt
namnet på. Byn Kournas ligger ytterligare 3 km från sjön.
I byn finns en fin liten medeltida kyrka, Agia Irini. Vi for tillbaka
mot kusten efter kaffe och glass, ner mot den lilla kustbyn Georgioupoli.
Jag trodde vi skulle stanna men Antonis körde rakt igenom byn och
siktade mot Vamos. Vägen går genom småbyarna Kalamitsi
Amigdáli och Kalamitsi Alexándrou. Vet ej om jag har stavat
rätt då jag sitter med kartan i efterhand.
Väl uppe i Vamos har man en svårslagen vy ut över Soudabukten
och Almirida. Vägen slingrar sig sedan ner mot kusten och för
att se lite mer av de genuina kretensiska byarna svängde vi av till
höger mot Gavalohóri, ett par kilometer nedanför Vamos.
Detta blev glasstopp nummer två idag. Antonis är tokig i glass,
men försöker skjuta över problemet till mig. Nu började
Antonis telefoner att ringa och det blev panik hem till hotellet. Han
hade lovat något och glömt bort det.
Lördag 19/7.
Idag följde jag med Holländarna. Ett besök i Falassarna,
på västkusten, 20 km väster om Kastelli. Här har
man, liksom vid Paleochora, ett imponerande antal växthus där
man odlar tomater till hela Grekland om vintern. Några skumma vildväxande
kastanjer ingår i växtligheten. Jag trodde kastanjer var höga,
men de här är som olivträd ungefär Det finns dessutom
ett par fina stränder och några tavernor. Skyltar med "rooms
to let" (rum att hyra) finns lite här och var. Inga hotellanläggningar
eller dylikt. Det var tyvärr väldigt lite turister och mannen
på tavernan vi hade satt oss på för att äta lunch
beklagade sig. Vi åt en grekisk lunch med alla tillbehör. Mycket
välsmakande och trevligt. Holländarnas pojkar försvann
ner till stranden med simfötter och tillbehör. Vi satt en bra
stund och njöt av utsikten över Falassarna efter maten. Dags
för hemfärd 16.00. Dagarna går fort här om man är
ute med andra människor.
Jag gick till Pyramis på kvällen för att äta, men
när maten kom på bordet blev jag illamående och fick
rusa hem. Rusa och rusa, linka är väl ett bättre ord. Kom
tillbaka efter en stund och betalade för mig. De undrade om det var
något fel på maten, nej det är fel på mig svarade
jag.
Resebrevet fortsätter »
|