Resebrev från en öluffning i Grekland. Kalimera.

Resebrev från Grekland 2000

Santorini, Mykonos, Paros och Koufonissi. Maj - juni 2000.

Torsdag 1 juni - fredag 9 juni
Efter fyra fina dagar på Mykonos, tog vi flygbåten kl. nio om morgonen till Paros, - endast fem timmar innan stormen satte in och alla färjor avlystes i flera dagar! Vilken tur vi hade!

Efter mindre än en timme var vi framme i Parikia och här tog vi en taxi upp till Senia Apartments & Rooms (+30 284 51971) i Naoussa och vi såg fram emot att se något nytt. Även denna studio var stor, ljus och med fantastisk utsikt över havet plus städning varje dag. Dessutom fick vi TV på rummet - det var första gången vi hade TV på rummet på en grekisk sommarsemester.

Vilken njutning den första kvällen när vi kom hem strax efter midnatt och slog på TV:n - en hel timmes intervju och sång av vår favoritsångerska Haris Alexiou. 10.000 dr. var priset för denna tvårummare, nr. 4.

De följande dagarna åkte vi med lokalbussen runt på ön. Den första dagen var vi på Golden Beach vid Chrissi Akti och badade. Vattnet kändes inte helt så kallt som på Mykonos.

Den nästa dagen var vi inne för att se närmre på Parikia. Här finns många smala gränder med små caféer och butiker. Vi fortsatte upp till bergsbyn Lefkes med flott utsikt ända över till Naxos.

Om lördagen körde vi ner till Aliki på södra kusten. Detta stället föll vi pladask för och när man erbjöd oss ett drömrum med bad, kök, jätteterrass med havsutsikt för 8.000 dr. pr. natt, beslöt vi oss för att flytta hit nästa dag.

Aliki är ett ställe där grekerna själv firar semester, och eftersom de ännu inte hade börjat deras semester, kändes det som att vi hade stället nästan för oss själv. Ibland kom det enstaka turister på scooter eller i hyrd bil, men de stannade som regel bara för en kort paus, en Cola eller en liten promenad i vattenkanten. Eftersom vindstyrkan låg mellan 5 och 8 beaufort hade de inte tagit med sig badkläder - hade nog inte tänkt på hur lugnt och fint det var här nere på södra kusten.

Vattnet var väl 22 grader, vackert turkos och inga stora, våldsamma vågor som uppe i Naoussa, där hade vi verkligen kännt oss som turister (vilket vi ju också är, men i alla fall . . .) och där hade det stormat så vi inte kunde gå ut och njuta den annars så charmerande lilla hamnen med alla de små tavernorna.

I Aliki njöt vi att vara bland grekerna. Söndagkväll kom de tillsammans med sina familjer och satte sig på de få caféer och tavernor som hade öppet. De följande dagarna gick de och förberedde att öppna fler tavornor och små pensionat. Vi bodde just över byns "in-café", där vi njöt att beställa små läckra rätter som keftedes, tiropita, saganaki, tzatziki och den allra läckraste Omelet Special vi någonsin hade smakat.

Här spelade man dessutom den allra bästa musiken med Dalaras, Alexiou, Arvanitaki, Loudovikos, Protopsalti m.fl.

Vi hade:
- 10 steg till stranden
- 20 steg till busshållplatsen, och
- INGET att klaga över!

Pensionatet vi bodde på hette Manolis Café & Pizza (med de gula tygstolarna) (+30 284 92005). Vi hade rum nr. 2 (perfekt utsikt över havet) från söndag till fredag, fem dygn för 40.000 dr. inkl. daglig städning och rena handdukar och sängkläder varannan dag. Bredvid Manolis Skandalis, som den unge ägaren hette (systern hette Sofia och mamman Lisabet) öppnade Taverna Apollon (+30 284 913 59) inom de närmaste dagarna. Här hyr man också ut rum, fem av sex rum har havsutsikt och man berättade att man kan få ett utmärkt dubbelrum med kylskåp, bad/WC och havsutsikt för 6.000 dr. pr. natt i början av juli, om man stannar en vecka. För kortare uppehälle skulle priset ligga på 7-8.000 dr.

Hos Manolis ville man ha 14.000 dr. i juli (12.000 för "gamla kunder").

Hos Senia i Naoussa steg priset till 15.000 dr. i juli (år 2000).
Vi NJÖT dagarna i Aliki, inga solstolar, inga souvernirbutiker, men en trevlig semesterort för de många greker, som kommer hit från fastlandet.

En dag tog vi bussen för att bada i Piso Livadi eller Logaras, men vi tyckte inte att stränderna var så bra som i Aliki. Sanden var grovkornig och vi kunde bara se turister på tavernorna, kände inte samma lokala atmosfär som i Aliki. Vi skyndade oss att hoppa på första bästa buss igen för att åka den långa vägen in över Parikia tillbaka till Aliki igen. Här var lugnt och mysigt, här trivdes vi i vår lilla studio med solnedgång över havet.

Läs fortsättningen:
Fredag 9 juni - lördag 17 juni »

Resebrev från Grekland 2000

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL