En charterresa 1979 med Club 33 till Rhodos

En bild berättar. Avsnitt 31.

Jag och en kompis som heter Göran var på Rhodos 1979. Vi reste som så många andra ungdomar med Club 33. Vi bodde på Hotel Diana i Rhodos stad och dansade på Diskotek Sphinx.

På den här sidan finns ett gäng bilder från den resan. Jag har fotograferat av bilderna från ett fotoalbum, därför är kvalitén ganska dålig. Kvalitén var dålig redan när jag satte in dem 1979, om jag ska vara ärlig.

Vad som slår mig när jag ser bilderna är valen av motiv. På den tiden hade man ett begränsat antal bilder till förfogande. Jag hade kanske med mig en 36-filmsrulle och en 24-filmsrulle. Då gällde det att välja motiv noga kan man tänka sig. Men det verkar av bilderna att döma vara precis tvärtom, och ändå har jag inte tagit med de konstigaste bilderna. Jag har valt att ta med bildtexterna som jag då skrev i fotoalbumet, de är ibland lika märkliga som bilderna.

Häng med till Rhodos 1979!

Det här var mitt första möte med de grekiska sängarna. Min säng var en utfällbar fåtölj. Göran fick en riktig säng, förvisso grekisk, men ändå en säng. Två iakttagelser: det står en flaska Johnny Walker och en väckarklocka på nattygsbordet. Vi måste ha köpt whiskeyn det första vi gjorde för på denna tid kunde man inte beställa i förväg. Jag undrar verkligen varför vi hade med oss en väckarklocka? Vi hade muckat. Vi var unga. Vi skulle festa. Vi hade väckarklocka. Varför?

Det var kanske här det började, min förkärlek för att fotografera "rum med utsikt". Just denna utsikt hade nog fått betyg 1, men där och då var utsikter inte så viktigt.

Första dagen på stranden (Eli beach). Solstolarna måste ha varit fruktansvärt obekväma. Lustigt nog var detta den sista gången jag hyrde solstol i Grekland. En stilla undran: var inte solglasögon uppfunna 1979? Självklart var de uppfunna, men varför har ingen av oss solglasögon? Vi kanske inte ville sticka ut och se kaxiga ut? Vi var ju trots allt svenskar.

Hörnet mellan Eli beach och Windy beach. Att man såg Turkiet tror jag var lite exotiskt. På den tiden gick det inga resor till Turkiet och vi visste nog inte mycket om landet.

När jag ser en bild som denna så undrar jag varför i hela friden jag tog den. Det var ju inte så att jag hade obegränsat med film. Jag tror att jag tyckte att gubben hade en rolig badmössa på sig, och tänkte: helt klart värt att slösa en bild på, och sätta in i ett fotoalbum med texten "Okänd förmåga".

Om jag minns rätt så jobbade denna man som kypare och inkastare på någon av de många tavernorna. Att jag döpte hon till Sture berodde nog på att han kunde svenska. Att den lilla figuren döptes till Åke är mer oklart. Kanske ville jag vara rolig? Och oj så roligt det blev!

Vi hyrde mopeder som gick 80 km/h med två personer på. Minns att det kändes häpnadsväckande. Tänk att få köra så fort! Självklart utan hjälm. Vi körde ner till Lindos, och fortsatte sedan till andra sidan där vi besökte Kamiros. Oklart varför. Samma sköna solstolar i Lindos som uppe i Rhodos stad.

Ingen av oss hade varit utomlands i september. Jag tror att det är därför jag skriver "26 grader i vattnet". Det måste ha upplevts som sensationellt att det kunde vara såå varmt i vattnet sååå sent på året.

Samma sak gäller för den här bilden. Jag tyckte antagligen att en himmel utan moln var något utöver det vanliga - för att vara i september - att det var värt att slösa en bild, och sätta in i ett fotoalbum. Ja jisses! (Jag ser att jag stavar September med stort S, och att jag aldrig använder punkt.)

Tja, vad finns att säga om denna bild och bildtext? Jag vet att vi är kvar på stranden i Lindos. Men varför denna bild? Kanske tänkte jag bli konstnär? Konstverk brukar ju ha märkliga titlar, som "Färgen flagnar", "Skalbagge i julgran" och "Långt bort fast nära", så varför inte "Fötter i sanden".

Den här bilden är ganska udda. Jag är 19 år, har precis muckat och har rest till Rhodos med Club 33 för att festa, och så sitter jag i en mörk hotellkorridor och stryker ett par byxor. (Jag kan inte tänka mig att vi hade med strykjärnet i packningen.) Ölflaskan till höger kanske är ett tecken på att vi åkte med Club 33.

Här behövdes ingen bildtext. Bilden fick tala för sig själv. Vi gick till Diskotek Sphinx i Rhodos stad och dansade varje kväll. De hetaste låtarna på Sphinx var då "Bright Eyes" med Art Garfunkel, och "Bobby Brown" med Frank Zappa. Jisses så kul vi hade!

Jag har inget minne från "restaurang Soakrates" (sic!). Kanske någon minns denna restaurang? Jag tror inte att jag tog bilden för den vackra utsikten, jag tog antagligen bilden för palmen och minaretens skull. Vackert inte sant. Not!

Club 33 anordnade ofta trubaduraftnar på Hotel Diana. Vi brukade gå dit och förfesta innan vi gick till Sphinx och dansade. Jag minns att jag var lite avundsjuk på Uffe och Jonas, de hade världens bästa jobb, och så kunde de spela gitarr och sjunga. Jag kunde ingetdera och jag avskydde mitt jobb som väntade där hemma. Faktum är att jag något år senare sökte jobb som reseledare. Men jag fegade ur. Som väl är.

Club 33 hade mutat in en egen del av Eli beach. Dit gick de flesta som reste med Club 33. På stranden fanns "Gula lådan" som jag minns innehöll snorklar och cyklop. Men vad mer? Ingen aning faktiskt. Vad jag däremot minns är att jag tyckte att mina jeansshorts var skitcoola. Idag oklart varför.

På väg till flygplatsen för att flyga hem efter två veckor på Rhodos. Vi var duktigt trötta, men oerhört nöjda med resan. Detta var min första resa till Grekland, och allt sedan dess har jag varit Grekland trogen.

Resan hem gick smidigt, men när vi kom till Sturup hände något som jag aldrig har glömt. Det kan var det mest pinsamma jag har varit med om i hela mitt liv. Den berättelsen heter "Zappa mellan underkläder & alkohol från Rhodos", och finns att läsa här »

Fler avsnitt från serien "En bild berättar" »