Älskade lilla Ebba - min älskade hund

[Deia]

Idag fick hon somna in efter många krämpor och sjukdommar, nästan 13 år gammal.

Det är så tomt - så tyst! Men hon fick somna i husses famn.

Helt plötslig är vi "fria" och kan resa när vi vill och var vi vill. Men jag vill inte det! Jag vill bara ha henne tillbaka . Hon hatade att bli "passad" när vi åkte på semester .

Sov gott min lilla älskling, sov gott Ebba!

[Deia]

Ingen som är vaken i natt?
Jag är så ledsen, Snälla någon - jag är helt förtvivlad.
Hur ska jag klara mig utan henne? Hon fattas mig.

[Eva L]

Förstår att det är svårt. Sorgen efter ett husdjur kan vara länge men du kommer också att minnas alla era fina stunder tillsamman och bära det med dig i ditt hjärta.

Eva

[Monica P]

Så klart att du är ledsen, en vän, en familjemedlem ...

[Millie]

Vet precis hur du känner! Hade själv en liten underbar Cavalier King Charles spaniel för 20 år sen. Oj vad hemskt det var när vi till slut fick lov att ta det svåra beslutet. Fast man vet att man tar det rätta beslutet känns det fruktansvärt. Lilla Charlie kommer alltid att finnas i våra hjärtan och någon ny hund har det inte blivit. Däremot en katt som är helt underbar. Ofta brukar jag tänka: tänk om de hade fått träffas, 2 lika härliga individer som var/är så snälla att det nästan var/är synd om dom! Vad roligt de skulle ha haft! Gråt nu och sörj din härliga lilla hund och tänk på allt fint den berikade dig med,sorgen kommer till slut att klinga av men minnet finns alltid kvar!

/ Många varma kramar från Kerstin

[Netwolf]

Förstår hur du känner. Ett husdjur tar en otroligt stor plats i ens liv. DE är ju en del av familjen, som man är van att träffa var dag. Varje dag när man kommer hem från jobbet, så är det någon som tar emot en.

Vår katt försvann ett dygn och vi var helt förtvivlade innan han var åter.

Visst har vi oxå tänkt så. "Tänk om vi inte hade haft katten. Då hade vi kunnat resa när som helst". Men självklart. Visst vill vi hellre ha vår katt hos oss var dag.

Låt sorgeearbetet ta sin tid. Snart ser du solen igen och livet går vidare.

/Netwolf

[sjöborren]

Märkligt! för en stund sedan ringde en väninna/granne och bjöd mig på lunch, vilken kommer att bjuda på många tårar - hennes älskade hund somnade in för några dagar sedan.

Jag vet hur det känns, hur ont det gör ... trots att det är 5-6 år sedan vi miste vår Ricky.

Kram! Lilla sjöborren.

[Deia]

Tack för all omtanke!
Ja, det kommer att ta tid.........

[Lissi]

Förstår precis hur du känner.....Vi hade en King Charles spaniel i 8 år. En morgon var den helt förlamad bara så där hux flux och samma eftermiddag fick han somna in i husses famn. Jag grät floder i flera dagar och ville aldrig ha hund igen...Fast det blev det ju förstås

Men fast man VET att det är bäst för en sjuk hund att få somna in så ska man ju ändå få hjärtat att acceptera det också.

Nu är vi hundfria och jag minns med glädje alla hundar jag haft och njuter nu av att INTE ha hund. Men det hjälper ju inte Dig NU!
Stor tröstekram!!

Lissi

[Arne]

Vår strävhåriga tax Fido fick hjärtproblem och avlivades 1996 i ålder av 13 år. En trogen vän. Oborstad, gick alltid sina egna vägar samt hade ändock en viss trulig charm! (Enligt Hustrun "sådan herre sådan hund")

Dressyr var ej att tala om, men vi var ändå varmt fästade vid djuret.
Dock enades vi om att aldrig mera skaffa hund enär avskedet var så innerligt smärtsamt.

"Kommer kallad, men ej strax, ty född till slav är ingen tax"

Arne

[Kalimera]

Beklagar sorgen. Är själv på gång att köpa hund. Funderar mycket på att en hunds liv är kort, och vad som händer sedan.

[Stina]

Vet hur det känns! Det är så otroligt svårt och jobbigt när den där dagen kommer. Man vet ju att den kommer men när den väl kommer så önskar man för allt i världen att nej inte idag, inte nu!
Men man vet ändå när man ser att livsgnistan i ens älskade djur är borta.
Förra året gick min underbara boxerhane bort. Han fick en hjärntumör som inte gick att göra något åt, man opererar inte bort hjärntumörer på hundar.
Det var hemskt att veta innan att han snart skulle gå bort, men han fick vara med så länge som han mådde bra. Men det var en otroligt slitsam och tung period som jag inte önskar någon.

Men livet går vidare trots allt, och utan hund vill jag inte vara!
Efter en tid så slutar tårarna rinna och man kan tillåta sig att minnas alla roliga och fina minnen
Nu har en annan Boxerkille flyttat in och det är underbart att få lära känna en ny hundpersonlighet
Tänker man bara så att alla hundar är persoligheter och ersätter inte på något vis varandra så kan man sedan gå vidare.

Visst är ett hundliv kort men man får ju så många lyckliga stunder och upplevelser under de åren så att inte skaffa hund pga att det är jobbigt när de går bort tycker jag är synd för allt det roliga uppväger det!!

Mvh. Stina

[Peter]

Ebba. Vila i frid. Hälsa till min Jacky... Jag höll honom i min famn -87... Och jag saknar och tänker på honom fortfarande. En Welshterrier som blev nästan 13 år.

Det är ett stort ansvar, en stor glädje och i slutänden en stor sorg att ta ansvar för ett djur. Det sista är tyvärr oundvikligt.

Jag har numera gått från hund till katt. De är ungefär lika busiga, olydiga och besvärliga som en hund. Men jag behöver inte gå ut med dem...

De fyller bägge 8 i år. Så förhoppningsvis har vi rätt många år kvar tillsammans. Men den frukansvärda dagen kommer förr eller senare att komma. Igen. Då gäller det att se tillbaka på den fantastiska tid man hade tillsammans.

Den frihet man vinner är en Pyrrus-seger. Man kommer alltid att sakna den där tassen, oavsett om det är hund eller katt, som söker kontakt.

Att ha djur i sitt liv är så oerhört berikande. Att de sedan kostar en halv förmögenhet att ha på Panget när man ska till Grekland är något man får ta...! Det betalar de lätt tillbaka med sin tillgivenhet och kärlek resten av året.

Jag lider med dig Deia. Tystnaden och tomheten är bedövande förstår jag.

Men det finns många där ute som längtar efter ett kärleksfullt hem...

Peter

[Deia]

Tack för alla berättelser. Det värmer.

När man läser så förstår man vilken stor del av vårt livt våra djur är. SÅ mycket glädje dom bringar. SÅ stor sorg och saknad (som man ju vet kommer) när tiden är över.

Det känns så konstigt. För bara två dagar sedan sprang hon runt här med sin "röda kossa" i munnen. Den var ett sätt att "prata". Var hon glad så sprang hon en runda med den. Var hon inte på humör så rörde hon den inte. Bara en kvart innan hon föll ihop hade hon den i munnen.

Ursprungligen postat av Arne

Dock enades vi om att aldrig mera skaffa hund enär avskedet var så innerligt smärtsamt.

Arne

Så får det bli. För oss var Ebba speciell och så känner vi idag.
Men längtan efter den mest lojala lilla varelse man kan få, en kall nos, tassar mot golvet, någon som tröstar, härliga promenader och framför allt alla skratt kanske blir för stor någon gång i framtiden. Men inte nu.

P.S. Ebba var en blandning av Jack Russsel och Cairnterrier - med allt vad det innebär d.v.s mycket vilja!

[Klick]

Usch så tråkigt för dig! Ebba får vila i frid och när hon kommer upp till hundhimlen får hon hälsa till min mammas och pappas extrabarn och min tillförordnade lillasyster - den vackraste schäfern Tanja i hela världen. Jag minns Tanja från min barndom med ett stort leende på läpparna. Hon var en makalös hund. Hon var barnvakt åt mig och min lillebror, hon var drumla envis och åt endast leverpastejmackor inköpt i Danmark och åt glass.... Ja, vår Tanja var en helt enastående familjemedlem och ingen kan ta hennes plats! Jag saknar Tanja!!!