Greske menn kan ikke koke egg

[Admirala]

(OK, overskriften er et eksempel på generalisering, men likevel...)

Jeg har en sjokoladekake i ovnen. Den franske typen, med hard overflate og mykt, seigt indre.
- Så jeg kan ikke komme på kaffe nå, måtte jeg si til Dimitra for noen minutter siden, etter å ha forklart om kaken.
- Hvorfor baker du, egentlig, spurte hun.
- Jeg skal ta den med til Kostas og bandet senere, sa jeg.
- Du er blitt en rosa husmor, ertet hun.

En av mine naboer har balkong som vender mot min lille leilighet. Den balkongen brukes i all hovedsak bare til én ting: Å vaskes ren. En liten familie bor der, mor, far, og en datter på rundt syv år. Mor, ca 30 år gammel og som sjelden ses i annet en rosa pyjamas (hun har flere modeller, alle i uformelig bomull), vasker og skrubber den balkongen som om den var et operasjonsbord på et sykehus. Hun polerer rekkverk, sprosser, vinduer og gulv flere ganger i uken. Den lille gaten vår har lite trafikk og ligger lunt for vær og vind, så nødvendig er det ikke. Annet enn i hennes hode. Etterpå vasker hun bilen til ektemannen, grundig, grundig. (Jeg skriver den er hans, fordi hun aldri bruker den.)

Vel, min nabos vaskemani og hennes bumsete, rosa antrekk har gjort henne til anti-rollemodell blant meg og mine greske venninner. Vi liker riktignok både rosa og rene hjem, men det får da være måte på! En gang jeg måtte opp og tisse i halv sekstiden om morgenen, så jeg at hun sto og vannet den digre planten som tar opp en fjerdedel av balkongen. Altså: Halv seks om morgenen!

Og hva er egentlig dette med pyjamas? Flere grekere jeg kjenner vandrer rundt i dette plagget daglig, langt utover sengetid. Når moren til Kostas serverer gutta og meg kaffe, sånn i syv-tiden om kvelden, kommer hun gjerne opp i leiligheten hans i pyjamas og morgenkåpe. De bor i det samme huset, så det ikke noe antrekk hun vandrer gatelangs i, men likevel. Og da Dimitra var på besøk hos meg i Norge, vandret hun også stort sett rundt i pyjamasen sin innendørs. Vel, det er jo ikke min sak hva folk kler seg i.

Nåja, egentlig skulle ikke dette handle om klær. Egentlig hadde jeg tenkt å skrive om min kompis Nikos, som vurderer å flytte hjemmefra, han er 33 år og deler rom med søsteren på 31. Det andre soverommet har foreldrene. Man kan jo skjønne at han vil ut. Dette skulle forøvrig ikke handle om trangboddhet, heller. Men om følgende setningsutveksling mellom Nikos og meg:
Meg: Flytte! Flott! Men da må du jo lære deg å lage mat.
Nikos: Hvorfor det?
Meg: Vel, du kan jo ikke koke et egg, engang.
Nikos: Nei, men jeg går selvsagt hjem til mor og spiser.

I Skandinavia, sagt av en 33 år gammel gutt: Patetisk. Her: Normalt. Og siden jeg har skrevet langt allerede, og siden det er så mye mer å diskutere angående kjønnsrollemønstere (uff, nå kom det kjedelige ordet) i Hellas, får det bli mer en annen gang. Men kom gjerne med kommentarer! Og dere svenske jenter som er gift med grekere: Har dere måttet lære dem å koke egg?

[Eva L]

Roande kåseri men det finns grekiska unga män som kan laga mat. Känner en som både kan baka och laga mat fast hans mamma är yrkesarbetande tandläkare vilket kanske förklarar det hela. Mor arbetar och har inte tid att vara hemma och skämma bort sina söner.

Eva

[inkfish]

Jag vet ett äldre par som flyttade tillbaka till Grekland när barnen vuxit upp, efter gissningsvis 20-25 år i Sverige.

Tillbaka i Grekland pysslade mannen i huset dagligen om husets blommor (de bodde i hus med flera lägenheter och blomkrukor i trappen osv). Av grannarna som såg det där fick han namnet Svensken

För grekiska kvinnors skull hoppas jag verkligen att det du beskriver är utsatt för modernisering, Admirala... Ofta säger man att "det är mödrarnas fel som skämmer bort dem" men jag håller inte med. Pojkarna har väl pappor? Och så länge de inte är goda förebilder genom att ta sitt ansvar i hemmet så kommer pojkarna inte att ändra sig.

Ursprungligen postat av inkfish

Pojkarna har väl pappor? Och så länge de inte är goda förebilder genom att ta sitt ansvar i hemmet så kommer pojkarna inte att ändra sig.

Det är precis DÄR problemet ligger. Grekiska pappor bär ett jätteansvar, men jag tror inte på några stora förändringar vad gäller fördelning av hushållssysslor, i alla fall inte inom någon snar framtid. Tyvärr.

I vårt förhållande har vi haft stora diskussioner kring städning och matlagning. Jag tycker att det räcker med städning en gång i veckan. Herr Grek tycker att det ska städas varannan dag. Minst. Varför? Därför att hans mamma gjorde så. Inte för att det är smutsigt.

"Då får du städa då" brukar jag säga. "Jag har inte tid att städa varje dag". Han brukar grymta något om att "Ja, bara inte grannarna ser mig, då kommer de att få sig ett gott skratt". Men han städar. Och lagar mat. Det senare därför att han tycker att det är roligt. Dock är han faktiskt så pass modern att han skulle tycka det var löjligt med en 33-åring som gick hem till mamma och åt varje dag.

[Zanét]

En av våra vänner har byggt sig ett fantastiskt fint och modernt hus men han bor inte där av den enkla anledningen att han inte har någon fru som kan ta hand om honom Han är i 35-40-års åldern och bor fortfarande hemma och låter sin mamma ta hand om tvätt etc. Dessutom ser hon också till att maten står på bordet åt honom

Här hemma har sambon inga problem att vare sig tackla dammsugare eller diskborste och bryr sig heller inte om någon skulle råka se på. Han växte upp med att även pappan och farfar fixade till mat och svärfar gör så än idag trots sina 85 aktningsvärda år

//Zanét

[Admirala]

Ursprungligen postat av inkfish

För grekiska kvinnors skull hoppas jag verkligen att det du beskriver är utsatt för modernisering, Admirala...

Det håper jeg også! Ut fra min selvsagt ytterst mikroskpiske bekjentsskapskrets i forhold til Hellas' befolkning kan jeg si: De jentene jeg kjenner, gidder ikke å styre og stelle for en mann. De sier det finnes to typer jenter i Hellas: De som har et mål om å få mann og barn og hus - og som synes det er ok å ta alt ansvaret hjemme selv om de har en jobb i tillegg, og de som ikke gjør det. Problemet, sier de, er at det er vanskelig å få seg en mann som går med på deres syn. "Klart mennene vil ha en husslave", sier Dimitra, "mødrene deres var jo det - og hvem kunne ikke tenke seg en slave."

Mine mannlige venner har, iallfall sier de så, et mer nyansert syn. Få av dem ser for seg sin framtidige kone som en "tjener". Giorgos klaget her en dag: "Alle jentene jeg treffer virker som de har bein i nesen og vil noe med livet sitt når vi blir kjent. Men etter noen måneder begynner de å snakke om babyer."

Så hvor sannheten ligger? Der den pleier - langt utenfor eller midt i mellom...

[Eva L]

Ursprungligen postat av Admirala

"Alle jentene jeg treffer virker som de har bein i nesen og vil noe med livet sitt når vi blir kjent. Men etter noen måneder begynner de å snakke om babyer."

Så hvor sannheten ligger? Der den pleier - langt utenfor eller midt i mellom...

Det ena motsäger väl inte det andra. Även moderna män och kvinnor kan väl bli föräldrar.

Eva

[Admirala]

Ursprungligen postat av Eva L

Det ena motsäger väl inte det andra. Även moderna män och kvinnor kan väl bli föräldrar.

Eva

Klart det, Eva! men når man lever i et land det omtrent ikke er én barnehageplass å oppdrive før barnet er fyllt tre, må barnet enten ha en hjemmeværende bestemor e.l., eller så må mor være hjemme.
Det er mange årsaker til at Hellas har Europas nest laveste fødselsrate, manglende barnehageplass er en av dem. I tillegg er det (igjen ifølge greske venner), nesten umulig for en mamma å overtale pappa til å sitte hjemme med barnet når hun har lyst på en tur ut med venninner, for eksempel. Det min venn Giorgos mente, var at han liker best jenter som er interessert i egenutvikling, ikke type "rosa husmor" som, i følge ham, blir fryktelig kjedelige og innsnevrede etter hvert. Og det må han jo få lov å mene.

[Admirala]

Etter en god natts søvn fant jeg ut jeg ville utdype svaret til Eva L.

Hvis vi forutsetter at "moderna kvinnor" betyr karrierekvinner, kan det faktisk være et problem å bli foreldre.
I Norge (og andre skandinaviske land) har vi vel omtrent verdens beste tilbud til foreldre. Ett år med betalt svangerskapspermisjon, kontantstøtte, god barnehagedekning, mulighet for betalt permisjon når barnet er sykt... I tillegg er det vanlig at foreldre deler på ansvaret for barn og husarbeid, om ikke 50/50 så iallfall jevnere enn i det fleste andre land. Når norske kvinner likevel klager over hvor tøft det er å kombinere barn og karriere, sier det seg selv at det er betydelig verre for greske kvinner.

Over 50 prosent av studentene ved greske universitet er kvinner. Hvis disse kvinnene skal konkurrere på lik linje med menn i jobbene sine, får de det virkelig tøft. Kort svangerskapspermisjon og lav barnehagedekning er en ting, en annen er at de i stor grad må ta alt ansvaret hjemme, med barn, vasking, matlaging etc.

[Eva L]

Ursprungligen postat av Admirala

Etter en god natts søvn fant jeg ut jeg ville utdype svaret til Eva L.

Hvis vi forutsetter at "moderna kvinnor" betyr karrierekvinner, kan det faktisk være et problem å bli foreldre.

Har inte tid att utveckla vad jag menar med moderna kvinnor men en sak är säker det betyder för mig inte karriärkvinnor som nästan har en negativ laddning. Jag är relativt väl insatt i de europeiska välfärdssystemen och jag håller helt med dig att Grekland har en lång väg att gå. Personligen brukar jag kalla Grekland för ett utvecklingsland på det här området.

Eva

[inkfish]

Det där med karriärkvinna är ett märkligt ord. Karriärman hör man ju aldrig. Möjligen karriärist. Fast det ordet är ju könsneutralt så det borde gå utmärkt att använda om båda könen.

Ofta verkar karriärkvinna användas om varje kvinna som öht jobbar i stället för att vara hemma med barn. Och då finns det ju rätt många karriärkvinnor.

[inkfish]

Ursprungligen postat av anoula

I vårt förhållande har vi haft stora diskussioner kring städning och matlagning. Jag tycker att det räcker med städning en gång i veckan. Herr Grek tycker att det ska städas varannan dag. Minst. Varför? Därför att hans mamma gjorde så. Inte för att det är smutsigt.

Så typiskt

Fast det här är ju inte ett problem bara för par som kommer från olika kulturer. När hushållsarbetet ska upp till förhandling visar det sig ju ofta att de båda parterna har helt olika toleransnivåer for ostädning. Och vem ska få sin vilja igenom - den med hög tröskel eller den med låg? Har man aldrig tränat kompromissviljan tidigare får man göra det här - för naturligtvis behöver man gemensamt komma fram till en bra nivå.

[bon]

Ursprungligen postat av inkfish

karriärkvinna

På engelska så har de faktiskt hänt mycket, t.ex. det heter inte "talesman" utan "talesperson" (spokes person). Jag försöker ändra uttrycket "God man" till "God person" (alltså en person som tar hand om någon annans ekonomi), men det går långsamt .

birgitta

[Eva L]

Ursprungligen postat av bon

På engelska så har de faktiskt hänt mycket, t.ex. det heter inte "talesman" utan "talesperson" (spokes person). Jag försöker ändra uttrycket "God man" till "God person" (alltså en person som tar hand om någon annans ekonomi), men det går långsamt .

birgitta

Eller varför inte god medmänniska men det kanske blir för flummigt i det här sammanhanget.

Eva

[Monica P]

Mammor och husmödrar här lägger stor vikt vid att köket, hemmet är deras territorium. Det skulle inte tas väl upp om en middagsgäst börjar duka av och diska som det händer i Sverige, i alla fall i snävare kretsar. Hon skulle uppfatta det som intrång och kanske ett uttryck för att hon inte är tillräckligt god husmor. Bland nära vänner är det mer tillåtet men mest som ej gest att man skulle vilja hjälpa till. Sån liten arbetsbänk som jag har vill jag faktiskt inte ha nån hjälp med att stapla disk, det blir bara rörigare.
Men att barnen/sönerna bor hemma är ju ett jätteproblem. För att inte tala om alltför unga mammor, som bara tar för givet att deras mammor ska ta hand om barnbarnen dag som natt, liksom tvätt och matlagning o.s.v
Vi har typexemplen alldeles intill här.

[Lissi]

Intressant diskussion..
Det är nog universellt hur olika män och kvinnor tar ansvar för hemarbetet... Det spelar nog ingen roll hur mycket det diskuteras eller vilka åtgärder som samhället sätter in för att jämna ut..Kvinnor tar nog ändå ett mycket större ansvar för hemmet vad gäller tvätt, matlagning , barn etc. Varför, engagerar jag mig inte så mycket i, varje familj får sköta det själv...Det kanske är ett större problem för omgivningen än för den enskilda familjen? När jag valde att vara hemma 8 år när barnen var små så var det SÅ många som undrade om jag var KLOK som inte arbetade ute...NU efteråt, rent ekonomiskt, var det ett vansinnigt val med tanke på pensionen, men känslomässigt var det underbart! Ångrar inte dessa åren en sekund.
Jag gör mycket mer av hemarbetet än min nuvarande man också, dels för att jag arbetar mindre utanför hemmet, dels för att JAG faktiskt tycker att det är roligt..Matlagningen står jag helt själv för, men vi handlar oftast tillsammans...men jag behöver å andra sidan inte lyfta ett finger om bilen krånglar, eller om "teknikprylarna " hemma gör det , allt det sköter Claes för det är HAn duktig på och JAG urusel och OINTRESSERAD: Lika ointresserad som han är av matlagning. Vi gör det vi är BRA på oavsett om det är manligt eller kvinnligt! Måla om älskar jag och det hatar min man, så varför tvinga honom till det? Han är en djävel på att sköta dammsugaren och dammsuger gör jag sällan numer....Tvättmaskinen är hans lika mycket som min...men strykning vägrar han...
Man kan göra en maktkamp om allt om man vill! Jag anser inte en sekund att jag är varken kuvad eller en tjänarinna för att jag gör mer hemma!! Har aldrig känt annat än att hemarbete är ett roligt arbete, fast visst vore det underbart att någon gång bli serverad middag lagad av maken Å andra sidan bjuder han ofta ut mig på mat...
Detta är bara en reflektion och inget inlägg i debatten om grekiska förhållanden...
Admirala: Dina kåserier är helt UNDERBARA!

Lissi - som precis strykt 3 skjortor åt maken!

[inkfish]

Det är ett STORT debattämne du närmar dig där, Lissi

Jag är helt övertygad om att det är fantastiskt att vara hemma med barn - så fantastiskt att jag har svårt att förstå varför män väljer bort det. För det gör de. Uttaget av föräldraledighet är ungefär 80-20 - kvinnorna tar 80 procent.

Kruxet med att vara hemma i många år är ju att man varken får betalt eller pensionspoäng, man har halkat efter lönemässigt när man väl börjar jobba igen och riskerar att ha gjort sig beroende av mannens inkomst - vilket kan förödande vid en eventuell skilsmässa.

Dessutom, på en samhällsnivå, bidrar man till kvinnors sämre löner genom att bekräfta arbetsgivarnas syn på att kvinnor är de där som försvinner på ledighet så fort de kan. Och man fostrar en ny ojämställd generation som inte haft förebilder som DELAR på ansvaret hemma.

Det var mina små reflektioner

[Zappa]

Ursprungligen postat av bon

På engelska så har de faktiskt hänt mycket, t.ex. det heter inte "talesman" utan "talesperson" (spokes person). Jag försöker ändra uttrycket "God man" till "God person" (alltså en person som tar hand om någon annans ekonomi), men det går långsamt .

birgitta

Lite off topic, men jag är riktigt trött på alla -man ord som skall göras om till -kvinna
Ombudskvinna
Karriärkvinna
etc

Vad är man för suffix egentligen, någon som tänkt på det?
Jo det kommer av ordet människa, det är inte en könsbestämning!

Dvs talesman betyder precis detsamma som spokes person!

S

[ebbabus]

Jag har träffat en grekisk man i 1 års tid nu. Herregud, denna tråden stämmer så väl in på honom! Han är äldsta sonen, nu 40 år!, och bor hemma fortfarande! Han har aldrig bott ensam! Han säger själv att det är bekvämt och om mamma fick välja så vill hon att alla 3 bröder ska bo hemma. Va?! Hur ska sönerna kunna bilda egna familjer? Lära sig ta hand om sig själva? Ge föräldrarna barnbarn? Min grek åker med mamma och storhandlar varje fredag, han hjälper henne bära tvätten till tvättstugan, kommer hem när hon ringer o säger att hon känner sig sjuk, åker med på diverse läkarbesök etc. Vad gör hennes man som hon är gift med sedan 40 år??? Är detta ett vanligt beteende bland grekiska män?

/Ebbabus

[Admirala]

Hei og velkommen til forumet!
Det er iallfall vanlig oppførsel blant en god del greske menn.
En gresk venninne hadde nylig et forhold til en gresk mann. De flyttet sammen etter ganske kort tid, men det var ikke mye hun så til ham. Stadig trengte mamma ham. For å handle, for å ordne i hagen, for å bli med og besøke bestefar osv. Da han fikk lungebetennelse sa mamma at nå fikk han flytte hjem igjen, for min venninne var ikke i stand til å ta seg av ham når han var syk, mente hun. Så han flyttet tilbake på gutterommet!
Da han ble frisk igjen ville ikke min venninne ha ham tilbake...

Men som det også er sagt tidligere i tråden: alle greske menn er ikke like. Legg til at familien betyr svært mye i Hellas, mer enn vi er vant til. Å ta seg av hverandre, hjelpe hverandre, være sammen osv er en selvfølgelighet og en meget sterk tradisjon.