Pigadia med make och son

[karinafp]

Vi tänkte ta en tur till Olympos, och i onsdags kväll gick vi ner till hamnen för att studera avgångstiderna. Misstänkte att vi inte skulle hinna med hotellfrukosten så vi tänkte boka biljetter och förbereda oss för frukost på rummet. "I morgon har vi bara 20 platser bokade, så ni slipper trängas!" sa damen. Vi diskuterade en stund och bestämde oss. Förr var det bara att langa upp pengarna och köpa biljetter. Nu ville de ha en emailadress att skicka bokningen till samt efternamn, förnamn, kön, nationalitet och födelsedatum på alla tre. Så efter litet tryckande på mobilen kunde vi skicka David att inhandla frukostattiraljer på vägen hem medan Fred och jag gick till Agnadi för kvällsfika. Nja ... det blev en Mai Tai för mig, men Fred tog en frappe. Snart plingade det i mobilen med bekräftandet av bokningen.

Torsdag morgon steg vi upp tidigt och åt frukost eftersom vi skulle vara vid båten kvart över åtta och hotellfrukosten börjar serveras klockan åtta. Kvällen innan hade de bilfria gatorna i centrum varit fyllda av lekande barn; nu var det helt annorlunda. Några enstaka personer satt med sitt morgonkaffe, annars var det tomt och väldigt tyst.

Båtresan var som vanligt lång och innehållslös. De andra passagerarna var en tysk gruppresa med reseledare, och i bussen upp till Olympos berättade han Karpathos och Olympos historia. På tyska. Både Fred och jag förundrades över hur mycket vi faktiskt förstod. Fast det är klart, lite förkunskaper kan ju ha hjälpt till ...

Bilvägen till Olympos har orsakat förändringar i byn. För det första kan bussen inte köra så långt fram som tidigare på grund av alla parkeringsplatser ... och för det andra kändes det lugnare att gå in i byn. Eftersom man nu inte måste få in dagens hela försäljning under fyra timmar var det inte samma gatlopp mellan försäljarna som under tidigare besök. Vi kunde gå i lugnare takt och prata med folk. Vårt främsta mål med besöket var att få tag på två nya badrumsmattor då de gamla börjar bli slitna. Köpte en knuten och en vävd. Eftersom jag väver själv hade vi ett trevligt samtal om vävstolar och tekniker.

Lunchen intogs på Blue Garden. Nikos har varit tvungen att anpassa sig till turismen och har numera både moussaka och gyros på menyn. Men han frågade om vi ville äta traditionellt grekiskt eller turistiskt, och då vi självklart valde traditionellt föreslog han olika små rätter till en pikilia, så vi fick välja de vi ville ha. Kanongott. Sen gick vi runt och handlade lite småsaker, ett par örhängen, några kryddpåsar och en snidad uggla i olivträ till Davids samling.
Tog som vanligt varsin glass i väntan på bussen. Sofia och papegojan Marco som kunde säga "Kalimera" såg vi inte till. Men Maria har en grå jako vid namn Coco som inte kan säga någonting. Men han klickar och visslar och retas med katterna. Nere i Diafani satt vi en stund i skuggan av en tamarisk och tittade på alla som badade. Massor av barn som hoppade från bryggan. Sen tog vi varsin kaffe innan det var dags att äntra båten och åka hem.

Jag hade glömt hur mycket trappor det fanns i Olympos, och när vi äntligen var framme i Pigadia hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå rak. Stapplade in på första bästa apotek och bad om det starkaste smärtstillande hon kunde ge mig. Fick en förpackning med 1000 mgs paracetamoltabletter. Vi hade tänkt ta oss hem till hotellet och fräscha upp oss innan vi gick ut för att äta middag, men Fred sa att jag omöjligt skulle klara av det och att vi i stället kunde ta en tidig middag och en hemmakväll på det. Motvilligt gav jag med mig. Vi hade ju tänkt att fortsätta till Asteri och höra Vasilis sjunga efter middagen! Men jag måste se mig besegrad. Vasilis hörde vi förra torsdagen och stället var fullsatt, så två personer mer eller mindre kan inte spela någon större roll. Det kommer en torsdag nästa vecka också. Vi satte oss på det närmaste stället, den italienska restaurangen Al Porto och tog varsin pizza. Och jag tog en värktablett.

Stapplade upp till hotellet och möttes av Popi, frukostvärdinnan och receptionisten som stod där som de tre nornorna och sa: "Där är ni ju! Var har ni varit? Ni kom inte till frukosten i morse och vi har varit oroliga!" Vi berättade vad vi hade gjort, och kände oss lite skamsna över att vi inte hade sagt att vi skulle vara borta. Men vem kunde tro att de hade sån koll på oss?
Kom äntligen upp på rummet och kunde duscha och varva ner. Men vi var så trötta att vi släckte redan halv elva. Tror inte jag har lagt mig så tidigt sedan jag gick i pension för fem år sedan.

I morse när vi väntade på hissen för att åka ner till frukosten mötte vi städerskan: "VAR var ni igår?"

Karin
tydligen saknad