|
|
|
|
#2
2021-08-09, 12:49
|
||||
|
||||
Sv: En ö i utkanten av allt
Citat:
|
|
#6
2021-08-09, 23:02
|
||||
|
||||
|
Sv: En ö i utkanten av allt
Citat:
Citat:
/Netwolf
|
|
#7
2021-08-10, 14:18
|
||||
|
||||
|
Sv: En ö i utkanten av allt
Citat:
|
|
#15
2021-08-13, 12:24
|
||||
|
||||
|
Sv: En ö i utkanten av allt
Citat:
|
|
#17
2021-08-13, 15:23
|
||||
|
||||
|
Sv: En ö i utkanten av allt
Citat:
Karin
|
|
#20
2021-09-04, 12:12
|
||||
|
||||
|
Sv: En ö i utkanten av allt
Nu har det gått tre veckor sen vi kom hem och livet börjar så sakteliga återgå till det normala, även fast sensommarvämen klamrar sig kvar. Kvar finns bara minnen och ännu förnimmer man de goda smakerna från det fantastiska karpatiska köket.
  Bästa matupplevelsen var på Dramountána i Mesochori. Vi var nästan ensamma, men blev mycket väl omhändertagna. Det kan vara den bästa grektavernan vi nånsin besökt! Att sen gå upp till bilparkeringen, med magen fylld av fantastisk grekmat, var en mindre pärs.    Andra bra ställen var tavernan vid Agios Theodoros. Stranden där var f ö riktigt riktigt bra.  Taverna Evdoxia söder om Lefkos var dunderbra med. Rekommenderas!  Den stora missen var en ställe i Pigadia, där man serverade oätlig mat i papperspaket. Ladokolla hette det. Inte ens vinet var drickbart. Undvik! Ett ställe som vi dessvärre blev besvikna på var Under the Trees. Visst var det rejäla portioner och så, men det var rätt mediokert. Jag ska inte säga att maten var dålig, men det saknades något. Kanske var det kärlek eller passion? Karpathos är i mångt och mycket en riktigt grekisk ö. Här gör man sig inte til med fancy grejor, utan nästan överallt var det t ex duralexglas till vinet. Det var som förr i världen.   Ja, t o m handskrivna kvitton. Nån enstaka gång fick man maskinkvitton, men 9,9 fall av 10 var det handskrivet.  Flera gånger fick vi höra "Thanks for being here", "thanks for coming" etc och man såg verkligen uppskattningen i att vi besökte just deras etablissemang. Mycket prat om mat, men det är en stor del av en grekresa. Första veckan bodde vi i Amoopi, där vi åt mycket på Taverna Nina och Kasos. Jag håller väl Kasos snäppet vassare. Bra käk på bägge ställena iaf. Amoopis stränder imponerade inte så mycket, så vi åket mest till andra. Då det dessutom var 40 gr varmt, sökte vi beacher där det fläktade och det gjorde det inte vid Amoopi. I den trånga bergsbyn Menetes hade vi plötsligt brandbilen med sirener i ryggen. Det var totalstopp och man blev inte så lite stressad av att de skrek på grekiska att man skulle flytta på sig. Hur jag fick undan bilen är en gåta!  Andra veckan bodde vi i Lefkos. Av dessa orter trvdes vi bäst i Lefkos. Vi blev verkligen kära i den lilla byn. Bästa tavernan där var Ammos. Ägarinnan (f ö syster till vår hyresvärd) bjöd på färska fikon efter maten och så fick man med sig en lite burk fikonmarmelad hem varje gång. Kyparen, som vi blev lite tjenis med, bjöd varje kväll på raki. Vår nu vuxna dotter blev väldigt förtjust i raki, så det fick vi köpa med oss hem. Gyrosstället Zorba hade ett härligt spanläge över beachen. Blue Sea hade överraskande goda pizzor. Den lilla "puben" vid hamnen, där alla verkade samlas, var mysig som avslutning på kvällarna.  Vår kvällsutsikt från huset vi hyrde i Lefkos.  Vid en av öns tre bensinstationer, kunde man verkligen få full tank av alla de slag  Givetvis besökte vi Olympos. Vägen dit var iofs bra, men slingrig. Dessutom var det en hel del sten på vägen, så man väntade hela tiden att bilen skulle träffas. Men vi hade tur. Mindre tur hade det schweiziska paret som hade fått fel på styrningen (!) och väntade på bärgning mitt i bergen. Inget bra ställe att få fel på styrningen, då vägräcken saknas lite här och var och stupen kan vara hundra meter eller mer.... Byn ligger ju vackert på bergssluttningen och kameran får verkligen jobba.   En liten gumma i traditionell dräkt ropade efter mig "Kalimera! I know that site!", när hon såg min tröja  En underlig tingest med larvfötter var parkerad i utakanten av byn.  Senare såg jag den in action. Den användes för att transportera varor till butiker och restauranger och den tog sig fram smidigt i de trånga gränderna. Den var ju inte hller direkt ljuddämpad om man så säger. Vi åkte runt en hel del och såg det mesta på ön. Men vi har sparat några delar till nästa gång. Vi gillade verkligen Karpathos. Lite som Ikaria är det lite vilt, lite bångstyrigt och eget. När jag spankulerar runt i gränderna i Spoa, så dyker denna skylt upp. Kanske det var detta som Thomas Löfström refererade till, när han skrev "Kanske var Karpathos den sista ön, den sista tillflykten."?  /Netwolf
|
 |
|
|
När vi var på Karpathos, året var 2007, så blev vi inte så värst imponerade av maten. Men det var ju då det och kanske vi bara inte åt på rätt ställen.
Hybrid-visning
