Sämsta stället i Grekland...?

[Janérik]

Förra sommaren åkte vi runt med hyrbil längs kusten mellan Platamonas och Halkidiki.
Efter knappt två veckor kom vi oss till Platamonas där vi varit tidigare och trivts bra. Eftersom vi denna gång hade medresenärer som inte var speciellt greklandsvana hade vi bestämt oss för att vi måste ha rum med AC. I Platamonas sökte vi vettigt boende i c:a två timmar för att uppfylla detta krav men det var väl egentligen inget större problem.
Dagen efter (eller nåt) var vi ute och åkte och bestämde oss för att käka lunch i ett samhälle strax söder om Platamonas. Vi körde runt och tittade lite då det var lite småregn i luften och bestämde oss till slut för att parkera. Vi började gå för att titta lite vad som fanns att erbjuda och stötte direkt på patrull, inkastarna längs gatan var det värsta jag varit med om, alla rök på oss på en gång för att få in oss på deras ställe, alla skulle veta samtidigt varifrån vi kom och vad vi ville äta. Det hela slutade med att jag blev riktigt tvärförbannad och med hög och tydlig röst förkunnade något i stil med att vi vill äta vad som helst bara vi kan hitta det någon annan stans än just här och att eftersom alla här är så förbaskat oförskämda åker vi vidare till nästa by. Ingen av inkastarna sa nånting då vi gick tillbaka till bilen, de bara tittade efter oss.
Jag kan inte förstå hur dessa människor tänker, de måste ju ganska snabbt se att man blir irriterad på dem och det logiska vore ju att då ändra sej och lugna ner sej i stället. Hade jag bara sett ett matställe utan inkastare där så hade jag i ren protest gått in där och beställt in den dyraste lunchen för de två veckor vi var ute men nu fick ingen längs gatan sälja nånting till mej och jag kommer troligen att åka långt runt denna gata om jag bara kommer ihåg vad det för****** stället hette.

Mvh Janérik

[Admirala]

Her er det jo fristende å svare disneylandsteder som Santorini og Hydra, men faktisk var det verste stedet på Pilions vestkyst.

Vi hadde kjørt i fjell og daler i en ukes tid, og så fram til blå bølger igjen. Kjørte nedover kysten av Pilion, men fant egentlig ingenting fristende, verken småbyene eller hotellene i dem falt i smak. Til slutt, leie av å lete, leide vi rom på et lite hotell i Kala Nera.

Og hva var så galt?

Vel, for det første stemningen, vi følte som vi hadde kommet ubedt til en gresk familiefest med bare sure slektninger. Det er vanskelig å beskrive, men folk var rett og slett ikke vennlige.

Videre var stranden skitten, vannet likeså.

Det var umulig å finne god mat, synes vi. En kveld ville vi ha (blant annet) kylling, og spurte tavernaens vert om han hadde det. Joda, det hadde han. Da vi hadde satt oss ved bordet og begynt på vinen, viste det seg at han ikke hadde kylling likevel. Faktisk var det eneste kjøttet han hadde grillet lam. Så ble det grillet lam, selv om ingen av oss liker lam noe særlig. Da stykkene som kom på bordet, viste seg å kun bestå av fett og bein, betalte vi uten å spise, tok med oss vinen og gikk.

Kjøpte så en giropita i ei lita bu, og etter første bit kjente jeg at noe ikke stemte. Ti minutter etterpå lå jeg over doskåla.

En annen kveld ville vi ha en ouzo. Nei, det hadde de ikke på den kafeen, men de kunne jo alltids kjøpe noe. Om det var underlig at en gresk kafé ikke har ouzo, var jo tilbudet om å skaffe det første vennlige tilbudet vi hadde fått i Kala Nera, så vi takket ja. Vertinnen gikk inn på supermarkedet i nabohuset, kjøpte en flaske billig ouzo, og serverte oss hvert vårt lille glass. Da vi skulle betale, skulle hun ha seks euro per glass!

Vi hadde leid rommet vårt for fem netter, men etter disse opplevelsene brukte vi Kala Nera bare som soveplass. Vi dro inn til Volos, som er en herlig by, sørover til Afissos, som er en trivelig liten landsby, og rundt omkring i Pilions vakre fjellandsbyer.

Og i den evige klagesangen over Hellas' harde madrasser: De i Kala Nera tar kaka. Og ikke bare var madrassene som gråstein - putene var av herdet betong.

[yeasou]

Vi flög från Kastrup till Aten en dag i Maj år 1998. Hade inte en aning om vart vi skulle åka. Väl utanför entren till flygterminalen singlade vi slant om vi skulle åka åt höger eller vänster! Tog en taxi till järnvägsstationen för att bli sittande i 4 timmar innan tåget mot Peloponessos skulle avgå. Tänkte oss ett par dagar i Loutraki. Resan med tåget var en charmig liten upplevelse!Hittade ett hotell mitt i byn som var öppet, lustigt nog bara för oss. Renovering pågick i hotellet så vi var de enda gästerna. Tog oss ned till strandpromenaden för att få oss något att äta. Vi beställde Tzatziki, tyvärr var den slut, så vi beställde Stifado istället, den var tyvärr slut den med, då tänkte vi att en Moussaka skulle kunna vara okej, tyvärr så var även den slut. Tavernan kunde till sist erbjuda oss en Pastitsio. Den var fortfarande frusen i mitten när vi skulle äta den! Sämsta stället vi överhuvud taget besökt i Grekland! Klockan 6 på morgonen efter första natten började det borras och hamras i väggar och golv i hotellet så vi inte ens kunde vara kvar i rummet. Packade våra saker och tog en taxi till busstationen i Korint. Från Korint åkte vi nedför östra sidan av Peloponessos till en liten by som heter Ermioni, trevlig plats.
Slutsats, Loutraki har vi förhoppningsvis besökt för första och sista gången! 19 dagar kvar till Santorini
Yeasou