Positiva minnen från Grekland.

[AkeP]

Några positiva minnen från resor till Grekland från 1975 till 2018. Del 3 (sista).

Av alla öar som vi besökt har de allra flesta gett oss bestående, positiva minnen. De fåtal negativa upplevelserna har vi förträngt. Här kommer några fler positiva minnen efter inventering av hjärnans semesteravdelning, alla utan tids- eller rangordning. Vissa händelser kanske inte är lika underhållande för de inblandade t. ex. prästen som steg av på fel ö eller tjejerna nedan, men för oss åskådare gav de roliga minnen och det gör det nog för de ”drabbade” också – efter någon tid.


Kos
En av de första resorna tillbringade vi på Kos och i byn Kardamena. På torget där stod två tonårstjejer och tvättade kläder i den lilla fontänen. En äldre dam såg detta och tjejerna fick en utskällning de troligen sent skulle glömma. Även om de inte förstod ett ord vad damen uttalade var kroppsspråk, ordflöde och tonläge omöjligt att missförstå. Tjejerna packade snabbt ihop och avlägsnade sig skamset från platsen.

Patmos
Meloi, en strand med taverna en bit utanför Hora. En lunch på tavernan kan vi rekommendera, fridfullt och med vågskvalp. Men på söndagarna kommer det en eller flera bussar med grekiska turister som besökt öns kloster och St Johannes grotta. Alla skall äta lunch och full kalabalik uppstår. Bord och stolar arrangeras om av gästerna till långbord där den medföljande prästen får bästa platsen. Beställningarna haglar och ljudnivån når nästan smärtgränsen.
Om ni ser bussar som anländer nedför backen och ni tänker äta lunch kan det vara klokt att skynda dit och placera er vid ett bord med bra överblick och beställa innan bussresenärerna invaderar tavernan. När alla åkt iväg breder lugnet ut sig igen.

Fourni
På Nikos taverna åt ett blandat sällskap av engelsmän och holländare krabbsallad. När Nikos fru skulle duka ut sa en engelsman ”det var den bästa salladen jag någonsin ätit”. Han gjorde en konstpaus, tittade på henne och utbrast högt ”är du gift?” Allmän munterhet utbröt bland tavernans gäster. Kanske en gammal kommentar men rolig då.

Mytilini/Lesvos
På ”gubbkaféet” på torget i Plomario beställde Christina två koppar kaffe med lite socker - på grekiska. Hon hade gått några kvällskurser i grekiska och tyckte att beställningen gick fram korrekt. Den äldre servitören levde ett rikt inre liv en stund medan han försökte identifiera språket, det var ju inte engelska eller tyska men vilket språk? Han kom sedan fram till att det ändå var grekiska och ropade den korrekta beställningen på klanderfri grekiska in till köket.

Vid kaféet vid kyrkan i Ag. Isidoros firades att stranden fått Blå Flagg d.v.s. högsta betyg. Långbord dukades med mat och dryck till alla. Dansuppvisning av grekiska ungdomar. Hög stämning.

Vi upplevde även en ouzofestival i Plomari hamn där långbord med ouzo och lättare förtäring fanns för alla. Hög stämning även här. Grekerna saknar inte fantasi när det gäller att komma på en anledning för att arrangera en fest. Lokala fester förekommer på nästan varje ö av olika skäl.

Tinos
Göran Schildts väderprognoser om hårda vindar, baserats på förekomsten av små moln runt berget Tsiknias topp, verkade stämma och vi var därför förberedda på att hålla i hattarna.
På Tinos finns några av världens vackraste duvslag utplacerade runt ön.

**********
Allmänt på de flesta öar
Om man är morgonpigg kunde man tidigare höra dunket från fiskebåtar med tändkulemotorer lämna hamnen för att hämta hem dagens fångst. Nu har båtarna modernare motorer som inte har lika mäktigt ljud. Vid återkomsten till hamnen samlades lokalbefolkningen för att handla färsk fisk direkt från båtarna, om fångsten blev god. Horder av katter fick skräpfiskarna. Bilder av dessa förväntansfulla katter har väl många tagit.

Nybakade, varma och välsmakande frukostbröd inhandlades på bageriet för att avnjutas på balkong.

Avskedspresenter i form av muggar, mindre ouzoflaskor och några väggdekorationer med lokala motiv fick vi några gånger av tavernor och boenden. Vi använder dagligen muggar med Pythagorasmotiv från taverna Maritsa och från Sandalis Hotell på Samos/Pythagorion.

*****
Detta var ytterligare några minnen från våra resor till Greklands öar. Vi hoppas att alla grekofiler har många positiva minnen som ni vill delge oss andra och att vi inspirerat till en ny eller förlängd tråd.

Christina och Åke Persson, Uppsala

[yannis]

Meloi på Patmos, som Åke och Christina beskriver, är en strand värd ett besök. Inte bara för tavernans skull utan även för den fina utsikten. Dessutom är det gångavstånd från Skala, hamnstaden.




Birgitta.

[malou]

Jeg har mange gode, og tildels morsomme og lattervekkende minner, fra tidligere tider. Pluss ett ferskt .

Fikk for noen uker siden uventet en flybillett i hånden. Vanligvis er det lett match å finne bosted i Myrties på Kalymnos, selv i en hektisk augusttid og selv om det sammenfaller med Mariadagen. Bookingsider meldte fulle hoteller, ofte er det feil, men mine telefoner og emailer til diverse viste at det var den brutale virkeligheten. Desverre.

Apostoli på hotell Nefeli beklaget at ingen rom hos dem var ledig, men skrev samtidig at han gjerne kunne prøve å finne noe hos andre. Hvis jeg ville? Klart jeg ville. Og ikke bare tryllet han frem et rom et annet sted, han booket det for meg, ordnet alt! En utrolig vakker gest, overraskende, og fantastisk service - ikke minst med tanke på at jeg aldri har bodd Nefeli - og at Apostili absolutt ikke kjenner meg fra før. - Hjemkommet i går etter flott uke på Kalymnos. Alt pga gode Apostoli, som jeg nå har hilst på og takket.

[Hasse]

Det här kan bli en hur lång och omfattande tråd som helst och den är ju dessutom av mycket positiv karaktär !!


Själv försöker jag febrilt hitta liknande minnen som jag vet finns, men från när och var? Jag vet också att det blev flera små trevliga minnen nu på Syros vi kom hem ifrån den 1/8, sådana som jag sorterar ut och menar är "hur många turister är med om något sådant HÄR" - typ?


Jag kan berätta ett:


Vi åker en hel del lokalbuss på Syros, alla orter vi vill besöka ligger längs "ringlinjen", varvet runt södra sidan av ö som bussen kör. Det är fascinerande med de killar (OCH tjejer) som är de som går i mittgången och säljer biljetter med sin dosa antingen i midjebältet eller i en rem runt axeln. Chaufförerna har slutat hantera betalningar. Vi träffade på en osedvanligt gemytlig och trevlig ung man två resor i rad. Under den andra så stannade han till vid oss (jag sköter alltid vår betalning för 2 personer eftersom jag alltid har massor av Euro-mynt redo). Han såg min börs och undrade - "Sir, have you got 5 20-cents for me, I give you 1 euro, I need some change". Just 20-centarna går tydligen åt mer i växel hela dagarna, förståeligt med att få en sådan fråga. Självklart fick han sina 20-centare.


3:e gången vi träffade ytterligare någon dag senare så kom han ihåg mig/oss då jag faktiskt frågade honom. På något sätt, minns ej hur men han hade nämnt att han var studerande egentligen och hade väl detta som något slags sommarjobb. Så jag frågade honom, "do you study economics"? "No, I am in to computers", svarade han. Så jag tänkte, jag kan väl skoja lite med honom så jag sa "If you had been in to economics, you didn´t win anything for yourself when we exchanged coins". "To be a good economic person, you always have to think you must make a profit, WIN something if you make deals with people". Ungefär som det där med att man måste "börja med ett skosnöre om man har planer på att bli rik"......


Han skruvade på sig och förstod nog inte riktigt vad jag menade men han skulle hur som helst inte bli ekonom. Han log i alla fall.


/Hasse

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AkeP

[B]Detta var ytterligare några minnen från våra resor till Greklands öar. Vi hoppas att alla grekofiler har många positiva minnen som ni vill delge oss andra och att vi inspirerat till en ny eller förlängd tråd.

Tack än en gång Christina och Åke!

Ni har ju även skrivit många resebrev. Jag letade upp det första ni skrev, det var år 2002. Ni skriver bland annat:

Vi som båtluffat är Christina och Åke och vi kan med god marginal klassas som "geriatric backpackers" eftersom vi tillhör ålderskategorin 50+.

Geriatric backpackers hade jag inte hört talas om då, och inte senare heller för den delen.

Läs ert första resebrev här.

[yannis]

Det var faktiskt detta resebrev som gjorde oss intresserade av Fourni och som vi sedan 2002 aldrig har övergett. Resebrevet var så roligt och trevligt skrivet, så vi var bara tvungen att testa ön.
Jag tog då kontakt med Hasse, som jag visste bodde i samma stad som Åke och Christina. Och på något sätt fick jag kontakt med dem och fick lite mer information om Fourni. I många år har det blivit boende på Toulas.

Fördelen med forumets resebrev är att det inspirerar andra att resa till nya öar. Jag återvänder ofta och läser "gamla" resebrev. Dom är lätta att hitta. Jämför med facebook!

Birgitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av yannis

Jag återvänder ofta och läser "gamla" resebrev. Dom är lätta att hitta. Jämför med facebook!

Håller helt med dig. Det som skrivs på FB är i princip försvunnet efter några dagar medan inlägg här, och resebrev, finns kvar för gott.

[AkeP]

Ett litet kort sidospår med anledning av Jannes kommentar:
Geriatric backpacker är inget begrepp vi kommit på utan det är en rolig bok med samma namn som vi lånade på biblioteket omkring 1998-2000. Sökning efter boken på nätet gav ingen exakt träff men väl liknande, dock inte på denna bok.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AkeP

Ett litet kort sidospår med anledning av Jannes kommentar:
Geriatric backpacker är inget begrepp vi kommit på utan det är en rolig bok med samma namn som vi lånade på biblioteket omkring 1998-2000. Sökning efter boken på nätet gav ingen exakt träff men väl liknande, dock inte på denna bok.

Det lite lustiga från de första åren när folk skickade in resebrev från sin öluffar var att många skrev vilken ålder de var i. Det gällde inte minst de som var 50-60 +. Anledningen var att visa andra i samma ålder att det gick bra att öluffa trots att man kommit upp i åldrarna. Nu är ju 50-60 år ingenting.

[sjöborren]

Det var när jag och en väninna var på ön Agistri som väninnan, tillsammans med två andra kvinnor, fick för sig att hyra en moped. Själv föredrog jag cykel eftersom jag inte åkt moppe sen var jag 15 år och har träffat flera som fått semestern förstörd efter att ha kört omkull med mopeder/motorcyklar.
Uthyraren såg något orolig ut då tre medelålders kvinnor, efter några minuters övningskörning, ”puttrade” iväg med sina moppar - själv trampade jag efter.
Det var då jag kom till en liten by med bara några få hus och en kyrka, jag såg mopederna stå utanför något som liknade ett skjul där en äldre man stod och sålde drycker av olika slag. Jag hade gått en nybörjarkurs i grekiska, så jag frågade om kyrkan var öppen. Mannen tycktes inte förstå utan försvann bakom ett skynke, men kom snart tillbaka med en rejäl nyckelknippa som han räckte mig. Det blev ett fint minne; jag hade blivit förstådd, dessutom fått förtroendet att själv få låsa upp kyrkan.
Efter kyrkobesöket och återlämnandet av nycklar, dök det plötsligt upp ett orosmoln på den annars molnfria himlen, då en av mopederna vägrade starta. Efter några minuter kom en ung kvinna springande från ett av husen, och med ett vant handgrepp startade hon mopeden. Det visade sig vara moped-uthyrarens fru som gissningsvis fått ett telefonsamtal från sin man. Några timmar senare kom vi nöjda och helskinnade tillbaka, och cykel/moped-uthyraren kunde andas ut.

Innan jag började skriva var jag tvungen att googla lite, och när jag läste tänkte jag: är det verkligen samma ö? Minns den stora kyrkan vid stranden, några hotell, några tavernor och en butik. Och skjulet och kyrkan i den lilla byn, där inga turister fick bo.
Efter att ha funderat en stund tänkte jag: Det kan inte vara så länge som 36 år sen jag var på Agistri ...men det kunde det. Det var 1983.

[sjöborren]

Att göra indrag vid nytt stycke tycks inte fungera. Här lever texten sitt eget liv ...

[Kalimera]

Ursprungligen postat av sjöborren

Det var då jag kom till en liten by med bara några få hus och en kyrka, jag såg mopederna stå utanför något som liknade ett skjul där en äldre man stod och sålde drycker av olika slag. Jag hade gått en nybörjarkurs i grekiska, så jag frågade om kyrkan var öppen. Mannen tycktes inte förstå utan försvann bakom ett skynke, men kom snart tillbaka med en rejäl nyckelknippa som han räckte mig. Det blev ett fint minne; jag hade blivit förstådd, dessutom fått förtroendet att själv få låsa upp kyrkan.
Efter kyrkobesöket och återlämnandet av nycklar, dök det plötsligt upp ett orosmoln på den annars molnfria himlen, då en av mopederna vägrade starta. Efter några minuter kom en ung kvinna springande från ett av husen, och med ett vant handgrepp startade hon mopeden. Det visade sig vara moped-uthyrarens fru som gissningsvis fått ett telefonsamtal från sin man. Några timmar senare kom vi nöjda och helskinnade tillbaka, och cykel/moped-uthyraren kunde andas ut.

Kan bara hända i Grekland!

[malou]

Det er s å hyggelig med denne ‘minneboken’ . I tillegg til gamle reiseskildringer, blogger og diverse tråder. Noe jeg stadig tilbakeleser og gleder meg over.

[AkeP]

Ännu ett litet och kort sidospår med anledning av Jannes kommentar om åldersangivelser i reseberättelser.

Från 1975 till 1993 reste vi alltid charter och till noggrant utvalda hotell. Vi såg då övernattande ungdomar på stränderna. De bodde i tält eller endast i sovsäckar och vi inbillade oss att det inte fanns några rum som kan bokas på plats. Vi vågade därför inte välja några andra resealternativ. Mycket fegt visade det sig senare.

Vid 50 års ålder fick jag av Christina välja mellan klistallkrona eller båtluffning. Med viss tvekan valde jag båtluffning, ett val som jag senare aldrig ångrat. Med våra efterföljande resebeskrivningar hoppades vi att andra och kanske inte helt unga eller tveksamma resenärer kan finna att båtluffning är ett alternativt sätt. Detta var vår anledning till att vi då redovisade vår ålder.

Vi har dock senare inte ratat charterresor om priset varit oemotståndligt.

Åke

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AkeP

Vid 50 års ålder fick jag av Christina välja mellan klistallkrona eller båtluffning. Med viss tvekan valde jag båtluffning, ett val som jag senare aldrig ångrat.

Klokt val.

[yannis]

Bland alla positiva minnen vi har hände även något roligt på Patmos.
Vi har alltid haft som vana att sitta taverna på ett litet ställe vid hamnen i Scala. Innehavaren kallade vi för Fisherman och tillsammans med sin mor skötte han tavernan.



Vid ett tillfälle när vi satt där skulle han iväg för att göra något ärende. "Håll ställningarna" sa han till mig och Arne. Vi var för tillfället ensamma där.
Efter en stund kom två fransyskor och satte sig ner. Tittade lite fundersamt. "Vad önskar ni?" sa Arne till damerna. Varsitt glas vitt vin. Arne gick in i köket och kom ut med två glas vin. Efter en halvtimme kom Fisherman tillbaka. Blev lite förvånad men så tittade han på maken lite pillemariskt och log. Fransyskorna log också.

Birgitta.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av yannis

Vid ett tillfälle när vi satt där skulle han iväg för att göra något ärende. "Håll ställningarna" sa han till mig och Arne. Vi var för tillfället ensamma där. Efter en stund kom två fransyskor och satte sig ner. Tittade lite fundersamt. "Vad önskar ni?" sa Arne till damerna. Varsitt glas vitt vin. Arne gick in i köket och kom ut med två glas vin. Efter en halvtimme kom Fisherman tillbaka. Blev lite förvånad men så tittade han på maken lite pillemariskt och log. Fransyskorna log också.

Underbar historia Birgitta!

[Kalimera]

Kom på en annan av många positiva och roliga minnen. Denna är från den lilla byn Vrotsi på Amorgos.

Vi gick till den ena tavernan och beställde som vanligt in en varsin grekisk sallad och en kall öl. Innehavarinnan nickade glatt, tog av sig förklädet och gick sin väg. Vi satt kvar och undrade vart hon tog vägen, vi tog upp varsin bok och började slöläsa, pratade lite med åsnan som stod utanför tavernan, tiden gick men någon sallad såg vi inte till.

När nästan 30 minuter förflutit kom hon sakta gåendes med en plastpåse i ena handen. I påsen fanns ost, lök och tomater. Hon log brett. Vi också. Efter några minuter fick vi våra sallader. Antingen hade hon varit hemma och hämtat, eller så hade hon varit i affären och handlat.

[nickelena]

Snarlik historia hände oss, Janne,
Första gången vi kom till Nikos på Colombo i Chania... Vi beställde (som så ofta) greksallad, tzatziki och öl. Givetvis nåt mer till sonen, då knappt 7 år gammal. När vi fått vår dryck, tog Nikos vår son i handen. Hoppade upp på sin vespa och drog iväg.
Vi tittade på varandra och konstaterade att "Vi är i Grekland, dä årner säj. De kommer tillbaks, vi har ju inte betalat"
Efter en stund återkommer moppen. Yoghurt och gurka i en shoppingpåse, en banan i sonens hand. Inga sorgsna miner nånstans.
Detta hände i maj månad, när vi kom tillbaks till Chania i september samma år gick vi förbi Colombo. Då kom Nikos ut och ropade "Where have you been, have not seen you for long time?!" Att vi varit hemma och återvänt trodde han inte på.
Lena

[Kajja]

Vilka solskenshistorier
/ Kajja