|
|
#1
2017-12-08, 15:45
|
|||
|
|||
Er man i Ierápetra 2017, november och en vecka i december
Tänk vilken ynnest det är att ha tid och möjlighet att i december gå ut och i solens sken (fast i skuggan), sätta sig och formulera några tankar från den dryga månad som har gått. Den har gått fort, men gått gott. Alla räkningar här är betalda och snart har vi också sagt ”hej” till alla våra bekanta. Förhoppningsvis kommer vi också ihåg att låsa och ta nyckeln ur dörren?
Kyligare väder startade vid förra månadsskiftet. Silkestäcken, långärmat och långbent från den första november. Det var kalla och klara nätter men soliga dagar. Molnen fanns ute till havs på morgonen (Cumulus), men drog upp över oss mot bergen på eftermiddagen. Medan det var svåra översvämningar på norra Kreta och i övriga Grekland, kom det sammanlagt bara 29 mm regn vid två tillfällen här. Vanliga dagstemperaturer var mellan 18 och 22 grader, minitemperaturer vanligast 12 till 16. Under första veckan av december sjönk temperaturen kraftigt under två dagar och de höga bergen på Kreta vitnade av snö. I november infinner sig alltid lugnet här. Turisterna reser hem, men i år två veckor senare än tidigare år dvs. i mitten av månaden. ”Ostria Palace”, det stora hotellet med 1000-tals gäster tömdes också, men under jul och nyår är där fullbokat av fransmän. Vi var på 40-dagarsminne efter mamman till vår vän Eleni. Det var fylld kyrka inklusive efterföljande nattvard (fast på förmiddagen). Här går man till kyrkan, innan man äter frukost, varför man är hungrig och stoppar snabbt i sig den välsignade brödbit man får. Därefter följde promenad till Elenis hus med kaffe och kakor för 50-tals vänner och släktingar. Julie har en kafenío i Ierápetra, som ligger nära den gata där det varje lördag är marknad för grönsaker, kläder och diverse ting. Vi är ett gäng av diverse nationaliteter, som brukar träffas hos Julie och ta en öl eller några glas vin och prata och välja bland de böcker, som blivit över efter en veckas läsande. En lördag hade Julie blåtira och berättade för oss vad som hänt. Ett par hade några kvällar tidigare blivit osams och pucklat på varandra. När mannen tagit ett grepp om kvinnans hals, hade Julie ingripit och gått emellan för att skilja dem åt. När kvinnan måttade ett slag med vänstern, duckade mannen och slaget träffade istället Julie som stod bakom. Julie kunde nu med ispåse på ögat, se hur paret omslingrade försvann längs gatan efter ett lamt: ”Förlåt”. Läste (av alla ställen) i Expressen om Lill Lindfors, som jag första gången såg på Stockholms Högskola i början av 60-talet. Jag tyckte hon redan då var ett fynd och har beundrat och uppskattat henne sedan dess. ”Tillsammans är ett sätt att finnas till” var ett stöd för mig att lyssna på i samband med min skilsmässa. I tidningen gav hon några råd, som jag delar. 1. Se din egen sårbarhet – då ser du även andras 2. Var rädd om barnen och var lyhörd för dem 3. Människors lika värde. Är inte rasismen passé? 4. Pappaledighet under puberteten, för att minska tonåringars stökighet 5. Vidga dina vyer – läs varierat 6. Lev och njut av de stora M-en. Musik, Meningsfulla Möten, Måltider, Motion, Meditation, Minnen 7. Välj glädje i livet 8. Tillsammans för mångfald och tolerans. Säg ifrån om någon uttalar sig rasistiskt 9. Om varje människa försöker leva sitt liv, så att det blir en ljuspunkt på den plats där hon stått, så blir det så småningom ljusare i världen Lite jobb har vi haft under perioden, dels i växthusen, dels som ”barnvakt” för Adrianos, 10 år. Hans lärarinna är gravid och man har inte kunnat skaffa vikarie varje dag. Maria, vår unga agronomvän, har hjälpt oss att tukta granatäppelträdet och bougainvillean, som båda har tendens att ta över omgivningen. När vi en lördagskväll var bjudna till Akram på indisk lammgryta, hade han fått besök av en brorson, Mobin. När Akram lämnade sin bergsby var Mobin 5 år och en knapp meter lång. Nu var han en fullväxt, vacker man på 20 år. Det hade tagit honom 2 veckor att gå och lifta den långa vägen från Kashmir via Iran och Turkiet. Anledningen till hans flykt var att familjen till hans stora kärlek sedan 2 år tillbaka, inte accepterade honom för giftermål. Samma gamla historia – människor misstror kärleken, men vill öka släktens makt eller förmögenhet. Idag finns Internet, som möjligen kan lindra kärlekssmärtan! Nu hoppas han på jobb på Kreta och vill ta hjälp av Akrams erfarenheter. Genom sina studier har han 12 års vana av det engelska språket, men det var det skrivna och inte det verbala han kunde. Handfast, som Ylva är, gav hon honom en språklig lektion om relationer med kvinnor i västvärlden. Helt oerfaren och blyg som han var. Akram hade köpt nya kläder till honom, medan han inte unnar sig något själv. Akrams kommentar var: ”När jag lämnade familjen för 15 år sedan, hade vi inte ens elektricitet, nu har man Internet”. Bl.a. tack vare de pengar som han sänt hem. Vårt internationella gäng fortsätter att träffas. Nu när fyra av oss skulle resa hemåt, blev vi så djärva att vi bytte mötesdag från söndag till torsdag. Kan greker byta dagar, kan väl ”Söndags-gänget” göra det också? Den 1:a advent var vi dock helt nationella och åt en svensk jullunch med sill och nubbe m.m. på vår altan i solens glans med 25 grader. Jag undrar om vi störde grannarnas middagsslummer med våra snapsvisor eller blev det vaggvisor? I denna månad av protester har jag hört ryktas att även vissa katter och gubbar protesterar. De vill inte trakasseras och kallas Lusse-, respektive Pepparkaks-. Jag håller med! Vi har ju redan döpt om vissa bollar. Ett år till har snart gått och som tur är, kan jag fortfarande vara med och önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År. / Jannis 
|
|
#3
2017-12-11, 10:10
|
||||
|
||||
|
Sv: Er man i Ierápetra 2017, november och en vecka i december
Citat:
|
|
#6
2017-12-22, 12:22
|
|||
|
|||
|
Sv: Er man i Ierápetra 2017, november och en vecka i december
Tack för jul-och nyårsönskningarna. Vi återvänder till vårt andra hem i början av april och då är vi säkert less på kyla, snö, is och slask. Då vill vi inte längre ha på "spikskor" och kläder i flera lager, utan åter njuta av solen och människors värme. Efter 24 års boende och nästan lika många års skrivande, lär det nog bli några krönikor till. Den grekiska språkträningen sköter vi nu via Skype.
Birgitta och Arne önskar vi fina dagar i ert egna paradis! / Jannis
|
 |
|
|
Linjär visning
