![]() |
|
#1
|
|||
|
|||
![]()
Jag vill minnas att det kanske fanns bara en bil på Koufounissi när vi kom dit första gången, och det var en stor vinröd (och dammigt!) pickup som hörde till en Campingplats som jag inte längre kommer ihåg namnet på.
Vi kom med färja från Amorgos och bara vi (jag och familjen) steg av på Koufounissi. Dagarna efter anlände några till som hämtades med pickupen. |
#2
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Nu går det som sagt buss till bland annat Pori beach. Kostar 2.50 €. |
#3
|
|||
|
|||
![]()
Ja!!! Finikas! Så hette campingplatsen. Vi gick förbi campingplatsen på väg till Pori beach. Och jag lovar: vi var helt ensamma på Pori beach i juli!
|
#4
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() Vi var där första gången i maj 1996 och då fanns Finikas buss och ett par, typ Wolkswagenbussar, som väntade i hamnen när vi steg av. Det är en liten rolig historia som blivit ett kärt minne hur vi fick vårt boende på Kofounissia första gången. Vi hade gått på Scopelitis i Naxos och vi hade löst biljett till Amorgos men på vägen dit så kom vi att hamna jämte ett gäng glada grekiska män nere i båten. Det var fullt uppe på däck så vi var tvungna att sitta därnere. Nåväl dessa män i olika åldrar satt och pratade och hade det trevligt och vi förstod inte ett ord av vad dom sa men vi tyckte att dom var glada och trevliga och nickade lite då och då till dom och dom nickade tillbaks. En av dom reser sig upp och försvinner en stund och kommer tillbaks med diverse dricka, vatten och läsk. Han erbjuder oss var sin läsk och vi blir väl först lite förvånade men han visar klart och tydligt att han vill bjuda oss. Vi tackar och tar emot och sedan återgår dom till varandra. Dom tittar i några slags broschyrer med hotell och fast min hals blev extra lång så såg jag inte var det var dessa hotell fanns. När vi så småningom närmar oss Kofounissia så börjar dom samla ihop sig och drar sig uppåt för dom ska helt klart gå av båten. Vi gick upp på däck och blev helt betagna av det vi såg och bestämde oss på två sekunder att här går vi också av. Vi var dom sista som gick av och då ser jag några folkabussar som står uppradade och vid en av dom står mannen som bjudit oss på läsk. Jag säger till min man att han har säkert rum att hyra ut och vi går fram till honom och han ler igenkännande och där börjar en vänskap som hållit i sig sedan dess. Han har ett litet hotell som heter Villa Ostria och som ligger uppe på kullen. När vi stiger in i hans trädgård så tittar vi på varandra och säger att det här blir dyrt, vi hade inte frågat om priset innan vi steg in i hans bil. Döm om vår förvåning när han säger att han vill ha ungefär 175 kr natten. Ett kliniskt rent rum, vackert inrett och en värd, Nikitas som han heter, som gjorde allt för att vi skulle trivas. Vi har under årens lopp återkommit till Kofounissia och Villa Ostria många gånger men det är stor skillnad på ön nu mot maj 1996 men Nikitas är fortfarande en kär vän för oss. Vi var där senast i början av september förra året på en dagsutflykt från Naxos., bara för att hälsa på Nikitas och äta på hans restaurang som han numera också har. Pori var smockat med folk även då, liksom Finikas. Det är synd och vi kommer nog inte att stanna mer än möjligen en eller två nätter där i fortsättningen. Då bara för att besöka Nikitas, Capetan Nicholas Taverna och den underbara baren O Scholio med Mimmis och Nena. Ursäkta Netwolf att jag bredde ut mej i din tråd. Jag tror inte att man skall åka dit i juli utan kanske i maj innan alla turisterna väller in. Det är en fin liten ö men tyvärr är vi alldeles för många som upptäckt det ![]() //maji ![]() |
#5
|
||||
|
||||
![]()
Tack maji för din solskenshistoria 🌞
Ännu ett bevis på att de små tillfälligheterna och impulsiva valen påverkar framtiden! / Kajja 👱 |
#6
|
|||
|
|||
![]()
Har grävt i familjens arkiv, vi har väldigt mycket daterade videoinspelningar och så hittade jag när vi var på Koufounissi första gången: mitten av juli 1990. Vi kom från Amorgos och steg av färjan på Koufounissi strax efter lunchtiden. Vi var de enda som steg av färjan, vi tyckte det var lite konstigt, förstås. Några passagerare steg på färjan och lämnade ön. Färjan avgick snabbt och hela hamnområdet var tomt på folk, ingen rumsuthyrare. Ett par hundra meter längre fram fanns det ett tjockt och till synes gammalt träd (olivträd?) med en stenbänk runt om hela trädstammen. En åsna stod i stekande sol fastbunden till trädstammen. Vi satte våra tre barn där och sa att de skulle ”vakta” våra packningar medan vi skulle leta efter logi. Min fru och jag kom överens om att dela på oss och gå åt olika håll och efter en halv timma träffas vid trädet och rapportera vad vi hade funnit. Min fru gick längs stranden och svängde sedan tvärt uppåt backen. Jag gick från trädet snett uppför backen. Skyltar med ”Rooms to let” fanns här och var, men inte en ENDA människa ute på ”gatorna”. Siesta? Allt var stängt, men folk öppnade dörrar när vi knackade på där det fanns skyltar om rumsuthyrning. Tillbaka till trädet efter en stund (hälften av vår vattenproviant hade åsnan fått av våra barn), vi jämförde erbjudanden och beslutade att stanna på ett ställe min fru hittade. Priset var högre än på andra öar, rummet var OK men ingen wow-faktor. Senare samma dag badade vi på stranden vid hamnen och det var några som badade där. Dagen efter gick vi till Pori beach. Helt tomt på folk, och då menar jag HELT. Vi stannade kvar hela dan, ibland kom någon eller några som promenerade längs stranden. Vi var nakenbadare allihopa. Och så var under hela vår vistelse. På morgnar och kvällar fanns det mera folk ute i byn. Fick intryck av att de flesta bodde på campingplatsen. De flesta besökare var italienare och fransmän, inga skandinaver (bara vi). Vi såg den dammiga rödvin pickupen flera gånger. Några folkabussar (nämndes i tidigare inlägg) såg vi aldrig.
Vi återkom till Koufounissi i mitten av juli 1994 (inte 1995/1996 som nämndes i mitt tidigare inlägg). Vi anlände med Skopelitis från Naxos. Lite mera folk, inte tomt på gatorna, dock lugnt. Det gamla och tjocka trädet fanns kvar, åsnan fanns inte där, några rumsuthyrare fanns vid hamnen, den dammiga rödvin pickupen fanns kvar, inga folkabussar, dyrare logi än på Naxos, några soldyrkare på Pori beachen dock bara i början av stranden, några hundra meter längre bort var det fortfarande avfolkat och man kunde vara själv om man vill. Återbesökt 2005 är inte värt att berätta om. ETT HELVETE. Ett helvete som började redan vid ankomsten i hamnen. Överfylld Skopolitis tömdes på folk vid ankomsten, nästan alla gick av på Koufounissi, de flesta skandinaver (svenska och norrmän, några danskar, inga finländare). Kaos. Dyrt. Konstgjort. Helst skulle vi (nu utan barnen) lämna ön samma dag vi anlände, men färjetider passade inte, så det blev två dyra nätter på ön. Det var svårt att förstå och även ta in en sådan förvandling på så kort tid, tja drygt 10 år, eller 15 år efter första besöket. Senast redigerad av RobEri den 2017-02-15 klockan 09:56. |
#7
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Tack för en fin historia! Förstår att ni trots allt återvänder. ![]() Citat:
![]() Nu finns det till och med taverna och boende vid Pori, och en asfalterad väg går dit. |
![]() |
|
|