Arnes funderingar om ortodoxa kyrkan

[Admirala]

Som ateist må jeg si tusen takk, Monica, for dette innlegget. Jeg har ofte undret meg over den greske kirken og dens plass i samfunnet. Når jeg spør mine greske venner (de fleste i alderen 30 til 50) om dette, får jeg alltid så unnvikende svar. De bruker kirken som mange nordmenn gjør, altså til vigsler, barnedåp, begravelser, og utenom det kanskje til en messe i påsken eller når de feirer navnedagen sin. Utenom det er de likegyldige til den. Som jeg har nevnt før her på forumet, virker det som de har en respekt for kirken, men kun fordi foreldrene deres har det, med andre ord, deres respekt er for foreldrene, først og fremst, og kirken, presten og religionen får respekt ut fra en tanke om at å avvise dette betyr å avvise foreldrene - en teori, ikke nødvendigvis en "sannhet".

Når jeg vandrer rundt i Nafplio en søndags formiddag ser jeg hvem som forlater søndagsgudstjenestene: De aller fleste er pensjonister, ca 80 prosent av dem er kvinner. Jeg møter også ofte en nysgjerrighet når vi samtaler om dette, jeg sier åpent at jeg er ateist, og da får jeg enten kommentarer som "det er jeg og, men ikke si det til noen" eller "det er ikke så viktig for meg, men jeg tror det finnes en gud."

Ursprungligen postat av Monica P

Sen finns det sidor hos den ortodoxa kyrkan som skiljer sig mycket från dogmerna i framför allt frikyrkan. Man pratar aldrig/sällan/ om synd och skuld. Man låter prästen sköta konversationen med Gud. Prästen som ena minuten glatt pratar och dricker kaffe och är som en vanlig människa och i den stund han går in i kyrkan förvandlas till Guds mellanhand. Mycket praktiskt vill jag påstå.

Ja, virkelig praktisk! Og dette er også interessant i forhold til det lutheranske "I ditt ansikts sved skal du ete ditt brød" (fra 1. Mosebok). Man må yte for å nyte, det er en doktrine vi er vokst opp med. I Hellas er det nødvendigvis ikke slik. Man kan godt nyte, uten nødvendigvis å yte. Kanskje det er derfor vi tiltrekkes sånn av den greske mentaliteten

[Arne]

Envis har jag alltid varit Monica P. Jag har nu tillställt Patriarken av Konstantinopel en skrivelse vari jag efterfrågar synpunkter på den Grekisk- Ortodoxa kyrkans roll i det sociala samhället. Patrikarkatämbetet har erhållit mina förfrågningar, och jag emotser svar framöver.

Monica, jag verkligen värdesätter det svar du avgett här på Forumet! Emottag från mitt hjärta ett varmt tack. Din fullödiga genomgång av Kyrkans roll i det Grekiska samhället är en viktig pusselbit för mina studier av frågan.

Arne

[Monica P]

Na´se kala!

(säger man som tack om någon ger en tack, komplimanger eller lyckönskningar och sånt. Om det är till flera blir det na´sthe kala.)

[Malina]

Mycket intressant!
Det som frapperat mig betäffande den Ortodoxa kyrkan är dess mystisism.Jag.tycker om det. Man måste inte ha förklaringar på allt. Det är lite hemligt och folk verkar tycka om det och acceptera det.

[Eva L]

Det tilltalar mig också samt alla vackra ikoner. Är själv lycklig ägare till en fantastisk ikon som hänger i sovrummet.

Eva

[Ylva A]

Monica, jag tycker du har beskrivit den ortodoxa kyrkans roll så bra. Vi iakttagare från sidan om, ska inte komma med pekpinnar. Grekerna lever i en helt annan kultur och gudstro. Alla vi känner går till kyrkor (de är ju så många), ber oss vara med vid begravningar, bröllop och dop och att delta i gemenskapen. Jag kan beundra deras tro! Utan den: Hur skulle det gå under den pågående stora ekonomiska krisen? Själv har jag inte någon gudstro och Den Helige Anden = Agio Pnevma försvann för mig vid konfirmationen.
/ Jannis

[Monica P]

Jag skrev en del om ortodoxa kyrkan den 4 och 6 juli 2010 för den som vll läsa.