Gamla Skopan

[våga]

Inte vet jag var gamla Skopelitis är idag, men jag minns min första tur med henne, på tidigt nittiotal. När jag klev upp på landgången till akterdäck var utrymmet där fyllt av frukt, grönsaker och andra förnödenheter till öarna, en fårskock med herde höll till vid ena kanten (vi talar alltså om en l i t e n yta, det där akterdäcket...), ett par moppar/motorcyklar kördes också ombord. När jag klev in i den rökfyllda, dieseldoftande salongen höjde de grekiska gubbarna möjligen på ena ögonbrynet och fortsatte sen att prata om livets väsentligheter.

Jag tog mig upp på däck till de andra turisterna, där det fanns metallreglar med fastskruvade plastsitsar att sitta på. Det var gott om lediga sitsar och när jag satte mig för att pusta ut och lutade mig tillbaka fortsatte ryggstödet bakåt till horisontalläge. Resan till Koufonissi tillbringade jag alltså sittandes käpprak.

Innan det var dags för avgång från Naxos kördes/bars en bil ombord på akterdäcket. Fåren fick nu staplas på varandra under våldsamt bräkande för att bilen skulle få plats och den behövdes lyftas lite hit och dit för att gamla Skoppan skulle få balans i lasten. Herden svor, gubbarna gav goda råd och allt rundades av med fyra präster som eskorterades över fronten till bilen in i salongen. Så kunde resan börja!
Våga