Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...

[Monica P]

Ylva/Jannis, i vår tid möts vi av mer bilder än någonsin, varje person har möjlighet att fotografera och sen göra vad man vill med bilderna. Själv har jag inget jättebehov av att dokumentera min vardag , jag har den omkring mig i alla fall...men foton på barn och barnbarn tapetserar kylskåp och väggar.

Det är ett antal gånger jag borde ha haft kameran klar: episoder som inte så ofta kommer tillbaka, som den kavate killen som stod tvärs över en massa svärdfiskar på ett lastbilsflak, med armarna i kors och världens största leende, eller de skrattande nunnorna, likaledes på ett lastbilsflak fullt med hö...eller min far sista gången jag såg honom på sjukhuset, eller , eller, eller...