Torka aldrig tårar utan handskar

[Malina]

Fantastisk serie och en bra dokumentär! Jag har också arbetat på Roslagstull,fast det var i början av 70-talet.På den tiden fanns inte Aids. Det var mest konstiga tropiska sjukdomar och gulsot och jag minns väl isoleringsrummen och hur man var tvungen att klä sig i olika rockar osv ,så jag kan tänka mig hur dubbelt sorgligt och ensamt det måste ha varit med Aidspatienterna! "Mina" patienter fick åtminstone besök.

Jag hörde på kulturnytt att det skulle göras en långfilm av serien och att flera länder var intresserade av själva serien.

[Eva L]

Jag träffade mina patienter när sjukdomen var lite mer känd men det var fortfarande sträng skyddsklädsel som gällde även vid samtal. De jag mötte var blodsmittade och de fick ersättning från patientförsäkringen men för den som var äldre var beloppet löjligt lågt. Ett liv går ju inte att värdera i pengar men kan kanske underlätta vardagen för resten av familjen när personen avlider.

Stigmat var mindre för den här patientgruppen men det var ingen sjukdom som de vågade berätta om hemma i byn. Alla var fortfarande väldigt rädda och det var stor vånda för make/maka till de blodsmittade innan de fick besked om de också var smittade.

Eva

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Malina

Det var mest konstiga tropiska sjukdomar och gulsot och jag minns väl isoleringsrummen och hur man var tvungen att klä sig i olika rockar osv ,så jag kan tänka mig hur dubbelt sorgligt och ensamt det måste ha varit med Aidspatienterna!

Ja, det var sorgligt. Mer än vad i alla fall jag klarade av. När jag sa upp mig fick det den konsekvensen att min lägenhet i Mörbylund också sades upp eftersom det var en landstingslägenhet. Inte ens att bli av med en lägenhet i Stockholm kunde hindra mig från att sluta.