Charmiga grekiska kvinnor

lugnagatan · #1 2012-07-30, 19:52

Gamla staden i Chania slutar inte att fascinera mig med sina hemligheter. Jag stod framför brunnen på torget med Trimartiri-kyrkan och såg raden av låga hus, med boutiquer, på andra sidan Chalidon-gatan. Och uppe på ett tak stack upp en kvinna som pratade högt och försökte få på sig ena strumpan. Jag har själv svårt att få på mig strumporna, med min stela rygg, och skulle aldrig kunna, som kvinnan, lägga upp foten på muren, så att den blev väl synlig för mig. Hon talade inte i mobil. När jag såg hennes blick, kändes det som det mycket väl var mig som hon talade till.
Hon var innesluten i ett bandage av svart, lindat kring huvudet och halsen.
Jag har sett denna typ av "nomad"-kvinna tidigare, bara i dom små mycket solpinade rucklen som ligger vid den venetianska fästningen i Rethymnon.

För att försöka förstå hur hennes lägenhet breder ut sig i detta virrvarr av byggnationer, tog jag mig in på baksidan, och kom till en skuggig bakgård som var inbjudande med sin mystik. Där vid öppningen låg en gästbok på en piedestal uppslagen. Någon hade skrivit "Warnung!", rätt och slätt, och det skrämde mig lite, så jag gick inte in längre, man vet inte vad man kan råka ut för.

Nu tror jag inte att det finns sådan ondska som framställdes i filmen "Zorba", där gummorna med svarta hucklen hoppade av glädje när den utländska kvinnan dog, och stal då hennes tillhörigheter, eller gumman som hånskrattade när bymännen kom bärande på en ung man i byn som dom just dränkt/avrättat för att han hade visat intresse för den ogifta kvinnan med geten, som ju också blev brutalt mördad av dom egna hipp som happ.
I övrigt framställs kretensarna/grekerna i filmen som totalt ofömögna till organiserandet av teknologiska framsteg, allt blir farsartat misslyckande . Och det tror jag är något missvisande. Likaså att dom skulle vara oförmögna - som Zorba - att visa tecken på sorg (vid hans sons död, och fiaskot med företaget) annat än genom en konstig ensamdans som man blir glad av.

Jag skulle gärna vilja bli bekant med och besöka denna kvinna vid Chalidon, men det lär ta tid innan min grekiska blir så pass.

När jag hade gästen K här drogs jag in i en del pinsamma situationer med kvinnor. Vi var bl.a. på promenad här i "vilda-västern-området" på sluttningen mot Souda-viken. En rätt så ljusklädd kvinna dök upp i utrymmet under ett hus, där det är parkeringsplaster och allt är vitt av kalk, och hon pekade framåt på ett tillrättavisande sätt. Det här var precis som gammelfarmor i Insjön (Åsele), där jag vistades för länge sedan. Vi brukade besöka henne, hennes sonsonson och jag, och hon var alldeles lugn då hon satt där i köket, och bjöd på en gudomlig rosa hemgjord saft. Korna kom hem självmant på kvällen, och skulle förbi hennes hus, och då kom hon ut och var arg, kastade sten mot korna. Hon tyckte väl inte om att dom trampade på hennes gräsmatta.
Men nu, många år efter i Chania, var det jag som kände mig som "korna" som skulle hem på kvällen. Nu tror jag att det hela berodde på K, som var bakom mig, som behövde göra något, som man behöver ofta om man dricker öl hela dagarna :-)

Längre fram lyste det i en liten mini-kyrka inne på en privat uteplats, och K kunde inte låta bli att ställa sig och stirra rakt in. På platsen satt en kvinna, som verkade ha suttit där länge, och hon gjorde ett mycket fult tecken med fingrarna som jag inte vill ge mig in på att beskriva, tror att det bara var jag som såg det. Man stirrar helst inte rakt in på privata områden, kanske förväntas man göra ett korstecken om man passerar en mini-kyrka/minnesmärke - det är ju ofta p.g.a avlidna anhöriga som dom här små brevlåde-stora kyrkorna finns.

Giagia går på sitt eget tak och famlar efter några extra fina blad från vinrankan. Bladen ska förberedas, och det ska bli lite extra fin middag när revisorn kommer. Mina känslor för Giagia och Pappous är faktiskt som om dom vore mina egna barn. Man ska absolut inte göra sig till för dom, det tycker dom inte om. En gång sprang jag ned med några nylagade kaltsounia fyllda med vlita-blad. Pappous sade då att jag inte behöver ge dom mat, men så lyckades jag kläcka ur mig att dom var hemmalagade, och då blev det annat ljud i skällan. Giagia tackade efteråt och gav godkänt.
Själva min hyresvärd, som är en av deras söners måg, ser jag inte längre. Han är upptagen med husbygge och dom skulle visst gifta sig i år. Det har alltmer känts som det handlar om en kidnappning i "slow-motion". Jag har funnit för gott att inte längre lämna hyran till Giagia utan gå till banken. Det finns en mycket lättskött insättningsmaskin inne på Nationalbanken, där man kan stoppa in pengarna.

Gamla stans charm kanske vinner mig tillbaka, så jag slipper det här gatloppet demonstrationsgatan Papandreou varje dag, men det kommer att ta tid. Nu har flera gator i gamla stan gjorts om till gågator - rena paradiset - och gränderna i Splantzia där jag bodde har rivits upp, elledningar och avlopp har lagts om, och snart ska man lägga ny stenbeläggning. Det blir verkligen fint.
I rummet kom ibland en gammal husmus och hälsade på. Den ställde sig upp mitt inne i rummet och såg sig omkring och verkade mycket gammal. Den försvann sedan ut i farstun och genom ett stort mushål i dörren till övervåningen. Det hålet verkade alltid ha funnits där, det skulle vara där.
En dag var den stora lugna katten inne, och satt på sängen och slickade sina tassar, och musen låg upplagd död på en dörrmatta. Jag fick egentligen inte ha katterna inne.
Det var en favoritsysselsättning att driva i väg genom gränderna österut mot Minoos och Sandporten (Sabbionara, där Koum Kapi börjar). Och se var jag hamnade. Någon gång hamnade jag i "blindtarms-inflammationen", en återvändsgränd, där allting såg ljust ut, och fyra-fem gummor satt vid sina platser, med upplagda ben och pratade, och andra gången märkte jag att det var speciellt en kvinna som var märkbart irriterad. Då var allting nytt för mig, och jag frågade efter vägen och var artig och obesvärad. Dom andra kvinnorna ropade "ståååpp" i chorus, med grav accent. Dom hade väl en viss vana att det kom vilsna människor ibland som gått fel. (Om man sitter på restaurangen "Doloma" sitter man i närheten av "blindtarmen", fast utanför.)
Den här irriterade kvinnan dök upp vid ett annat tillfälle och verkade ha svårt att räta på sig, tittade upp snett mot mig. Det verkade som hon undrade varför jag var där i gamla stan. Men det kom en katt som jag skulle prata med, och sedan har jag hittat dom rätta vägarna genom staden :-)

Till sist några bilder på ovanliga träd i Chania. En ensam Ginkgo Biloba (välkänd som naturläkemedel) växer mitt på Dikastiria-rondellen, där det finns många levande rondell-hundar. Den känns lättast igen på bladen, och är en primitiv växt från Kina, där urhemmet för växter ska ligga.

Det här trädet (översatt från eng. "Guldregnsträd") finns bara i några få exemplar. Det blommar i klartgult. Nu syns frökapslarna som påminner om Japanska lyktor.

Ett märkligt träd som finns planterat bl.a. framför saluhallen har jag gått bet på länge. Det har grönaktiga grenar som står vinkelrätt ut från stammen (om det inte blir tuktat), och frukterna syns nu på bilden, det är gröna hårda kapslar som torkar och blir mörka och spricker upp. Det är blommorna och deras detaljer man ska gå efter om man står sig helt slätt. Det ser ut som en "Candlenut tree" som också har sitt urhem i Ostasien, och har blivit känd fr.a. i södra USA för att den breder ut sig så väldigt. Växer annars bara i tropikerna.

Monica P · #2 2012-07-30, 20:20

Du SER sånt som andra bara tittar på...

KR · #3 2012-07-30, 20:25

Som vanligt härligt att få följa med!
//
KR

pollebosse · #4 2012-08-01, 13:25

Tack för spännande läsning!
Kul med Ginko Biloba-trädet, Ginkon var till mycket nytta för min fars tinitus!

Paul

Kalimera · #5 2012-08-01, 13:31

Citat:

Ursprungligen postat av pollebosse

Ginkon var till mycket nytta för min fars tinitus!

Hur då?

pollebosse · #6 2012-08-01, 14:23

Hur då?

Han var ju läkare och sökte förtvivlat efter bra läkemedel för sin tinitus.
Det kom ut ett naturläkemedel som var Ginkobaserat och han upplevde stor nytta av detta medel. Det var ett antal år sedan och jag har inte alls följt med i hur detta har utvecklats.

Paul

Kalimera · #7 2012-08-01, 14:31

Citat:

Ursprungligen postat av pollebosse

Det kom ut ett naturläkemedel som var Ginkobaserat och han upplevde stor nytta av detta medel. Det var ett antal år sedan och jag har inte alls följt med i hur detta har utvecklats.

Ok. Tack!

Har själv tinitus, därav min nyfikenhet.

MickeKöping · #8 2012-08-01, 21:33

Det lät ju intressant.
http://www.doktorn.com/artikel/ginko...3%B6ronsusning
Kan vara värt att kolla på det här eftersom man vissa stunder besväras av pip inne i skallen. Graden av besvären varierar från tid till annan.

Lissi · #9 2012-08-01, 21:37

Återigen härlig läsning och fina bilder....Helt underbart att få följa med på dina vandringar både i Chania och utanför.
TACK!

Lissi

Kalimera · #10 2012-08-03, 14:18

Citat:

Ursprungligen postat av MickeKöping

Det lät ju intressant.
http://www.doktorn.com/artikel/ginko...3%B6ronsusning
Kan vara värt att kolla på det här eftersom man vissa stunder besväras av pip inne i skallen. Graden av besvären varierar från tid till annan.

Tack för den länken! Mycket intressant!

Tack också till lugnagatan som skrev om trädet.

myssa · #11 2012-08-07, 20:45

Tack för turen

du ser världen omkring dig med ögon som "ser" det enkla och underbara.
Jag fotar mycket under mina resor och undrar om du känner motstånd när man vill ta bilder av människor?
Själv tycker jag det är så fint att se dessa ansikten som på många sätt visar att de levt.
Snart är vi också där för 3 v av njutning.
Myssa...

lugnagatan · #12 2012-08-08, 12:14

Jag skulle naturligtvis vilja föreviga ansikten och närbilder som man bara hinner se ett kort ögonblick med ögonen. Ena gången har man inte kameran med, andra gången är jag osäker på om den människa jag ser verkligen vill bli fotad.
En gång - flickan på Stavros strand - stod där plötsligt framför kameran och stirrade in , och då tog jag en bild.
Man ska nog hälsa på och något lära känna människorna innan man tar bilden. Allt beror naturligtvis på tillfället.
Människor på en strand ska man naturligtvis inte fota på nära håll, om det inte är nära vänner, isåfall har jag tänkt på att alla åtminstone vänder ryggen till.
Giagia, som jag ser ofta och som äger huset som jag bor i, skulle jag vilja ta en bild på, inte minst för hennes skönhets skull, men på något sätt känner jag att jag i så fall skulle göra fel.

Citat:

Ursprungligen postat av myssa

Tack för turen

du ser världen omkring dig med ögon som "ser" det enkla och underbara.
Jag fotar mycket under mina resor och undrar om du känner motstånd när man vill ta bilder av människor?
Själv tycker jag det är så fint att se dessa ansikten som på många sätt visar att de levt.
Snart är vi också där för 3 v av njutning.
Myssa...

Monica P · #13 2012-08-08, 12:27

Jag känner också den där respekten och fotar inte gärna folk hur som helst. Många underbara fotografier skulle det i alla fall ha blivit om kameran varit med i rätt ögonblick...som grabben som stod stolt uppepå ett lass med svärdfisk på en liten lastbil, eller de tokskrattande nunnorna i ett hölass som körde förbi...och så många andra situationer.

Jag tror inte att någon skulle säga nej till att bli fotograferad om man frågar hövligt, och kanske också är snäll och skickar en kopia till vederbörande, vilket tycks lite krångligare numera med digitala kameror...

Observera att äldre generationen vill sitta allvarliga och välkammade framför kameran, inga snap-shots som visar dem i ofördelaktiga poser. Fester får gärna avbildas! Detta påstående baserar jag på foton man sätter upppå väggen...