En vänlig utmaning

[Kritsabo]

Jag hörde klagovisan om TpF så därför utmanar jag med denna tråd.

Den som vinner denna utmaning fram till kl. 16.00 31/3 får en klappande smiley från den Allseende.

Det går ut på att berätta en upplevd historia om vänlighet från lokalbefolkningen emottagen av den tävlande samt om möjligt i del 2, en utförd vänlighet mot någon ur lokalbefolkningen eller okänd turist. Vinner gör den jag utser (protester med motivation kan påverka det preliminära resultatet). Flera bidrag från enskild tävlande godkänns, och tävlingen pågår även efter 31/3 (dock utan det fina priset)

I självgodhetens tecken inleder jag:

En julhelg för ett par år sedan anlände vi till Kritsa sent på lördagskvällen. Moder Natur tog emot oss med hällregn +5 °C och kolmörker. Men vad kan förstöra humöret vid ankomst till paradiset? Att lokala snickaren inte hunnit montera nya fönsterkarmarna (men dock demonterat de gamla)? Inte alls.
Då jag satte på spisen sprakade det till i elskåpet och inte bara ljuset svartnade utan hustruns ögon eftersom vi visste att reservproppar saknades. Det förstörde humöret!
Jag knackade på hos närmsta granne som verkade vara den enda som var vaken, och frågade på det universella språket (jag höll upp den trasiga proppen) om hon kanske hade en extra säkring. Deltagande ruskade hon på huvudet och stängde dörren. Skulle jag slokörat meddela hustrun konsekvensen genast eller ta genvägen över baren? Modig som jag är mötte jag mitt öde med en svag öldoft.
Efter en halvtimme knackade det på dörren och en latextäckt kvinna på 1,5m räckte över ett paket reservsäkringar. Vår granne visade sig ha en liten affär dit hon gått och hämtat säkringar i regnet.

Vår granne har även en trevlig make som tyvärr sitter i rullstol efter en stroke. Makan brukade ta med honom till sin affär varje dag. Jag tyckte synd om den klena damen att hon fick skjuta rullstolen på bygator av grekisk kvalitet som dessutom avslutades med en ansenlig backe. En dag erbjöd jag mig (via teckenspråk) att hjälpa till. Efter 10 minuters svettig kamp nådde jag backens nederdel, men då hade den lilla damen tröttnat och tog över rullstolen vilken hon elegant och i imponerande fart knuffade uppför backen. Jag tar ändå med denna berättelse som bidrag för deltävling nr 2.

Kom an!

[Marianne]

Mycket bra initiativ, Kritsabo!!!

[Lissi]

Vänligheter från totalt okända ortsbor möts man ju ständigt av på sina resor...
Själv har jag ett glatt minne då jag gick på promenad i och runt Tinos stad och på samma dag dels blev bjuden på kaffe och hembakt kaka med fantastisk utsikt av en för mig helt okänd hotellägare, samt lite senare på samma promenad fick en gåva i form av ett hjärta av en äldre man som tillverkade sådana i sitt hem och utanför, där han hade massor av blommor i krukor så trodde jag att han hade blomsteraffär och det var därför jag stannade... Trevliga möten som värmer!
Hjälp i riktig nöd har jag dock aldrig behövt, men jag är säker på att den i så fall inte är långt borta
Det ska bli kul att följa tråden!

Lissi

[Kritsabo]

Efter en intensiv tävling kan jag meddela att vinnare är ….. Lissi.
Jag tänkte i desperation skicka in ett bidrag om att jag får många tomater på mina promenader i Kritsa men anade att jag måste berätta hur de överlämnades.