Tankar på kvällskvisten

[Masse]

Ursprungligen postat av Monica P

Något vemodigt konstaterar jag att augusti snart är slut. Sommaren har kulminerat, vi ramlar utför mot vintern i hisnande fart, kan vi inte få börja om? Nu när vi vant oss vid värmen?

Inte första gången som jag känner att dina rader rör vid något som känns väldigt starkt inombords. Intressant att en hel del av de känslor som vi människor upplever inför årstidernas växlingar är väldigt lika världen över i de delar av vårt klot som har förmånen att leva i sådant klimat. För visst är det trots allt vi känner en väldig FÖRMÅN. Det finns ju som bekant platser på vårt klot där det är nästan samma väder året runt. Inte riktigt lika trevligt även om jag liksom du helst skulle vilja ha några månader längre sommar, vilket är den årstid jag gillar bäst.

Men jag finner stor tröst i att min näst bästa årstid är hösten, som ju kommer nu. Tänk, några månader när luften fortfarande är ljummen, men när vi får mera fukt i luften av både dagg, dimma och fjäderlätta duggregn. Vemodet efter sommaren som tog slut blandas med att skogen fylls av de härliga dofterna av fuktig jord och alla växter. Härligt. Blir det så hos er på Kalymnos också lite längre fram i höst?

Den som lyssnat på Hasse Anderssons visa "Höstens sista blomma" kanske anar lite vad jag känner.

Ha en riktigt skön sommar-höst!
Mats

[Monica P]

Jag kan ju inte svara för hur andra känner, men med den hetta vi har haft nu sammanhängande i månader vet jag att många välkomnar svalare väder. Det första regnet brukar hälsas med jubel, inte bara av folk, utan även växtligheten rätar bokstavligen upp sig! Fikonkaktusen som hänger uttorkad fyller plötsligt sina tjocka depåer, det blir en orgie i blommande buskar och bara nån dag efter första regnet är marken ljusgrön av små grässtrån.

I november sår min grannfru sina salladsfrön . Olivskörden börjar och ska vara klar till jul, senast. Man beskär buskar och vinrankor. Katterna börjar fria.

Socialt förändras höstgatubilden : de vanliga turisterna försvinner och ersätts de av de välkomna klättrarna... Alla bara bruna ben försvinner , inte en bröstkorg att se...

Skolbarnen släpar på sina enorma ryggsäckar. Fotbollsträningen återupptas.
Ordningen återställs.

Så visst kan man känna rejäla årtidsskiftningar här med.

[kirtor]

Som vanlig godt å lese Monica!

[Monica P]

Bara nu ingen missuppfattar mig och tror att de vanliga turisterna inte är välkomna! Vad jag ville säga är att sedan klättrarna började komma till Kalymnos har säsongen för hyrestanter och tavernaägare och mopeduthyrare förlängts helt otroligt. Förut stängdes hela turistsidan av ön bokstavligen, kanske en behövlig vila för alla inblandade, men också en ekonomisk påfrestning. Numera ser man att stort antal vinteröppna ställen.

[Netwolf]

Tack för en medryckande berättelse, Monica. Du skriver så fint så att man nästan tror att man är där på Kalymnos. Forsätt i den stilen. Det känns bra att drömma sig bort ett tag.

/Netwolf

[Inger]

Tack för dina fina beskrivningar av livet där hos dej, det värmer att läsa dem. Ja det känns varmt när man en kulen augustimorron med 11 grader o regn får läsa om Kalymnos värme. Ser fram mot fler berättelser/tankar från dej.
Inger