Reseledare i Grekland

[Peter]

Egentligen är det ju så att det jag säger och gör på min fritid är min ensak. I alla fall borde det vara så.

Om jag på en fest för 20 år sedan sade något ofördelaktigt om min arbetsgivare var det kanske 20 - 30 pers som fick reda på det. Om jag skriver samma sak idag på min hemsida, min blogg, facebook etc så kan hela världen läsa det. Inklusive min arbetsgivare. Verkligheten har förändrats och genom det också kraven på vad jag skriver i offentliga sammanhang. Det som skrivs idag har så otroligt mycket större spridning och genomslagskraft än tidigare.

Så på det sättet suddas linjen mellan arbete och fritid ut till viss del. Då förändras också kraven. Jag menar då ansvaret för hur jag uttrycker mig om min arbetsgivare tex. Den här förändringen har gått väldigt fort och jag är inte helt säker på att vi har hunnit med att ta till oss detta.

Oavsett om man är offentlig person eller inte måste man idag vara beredd att ta konsekvenserna av det man skiver så att alla kan läsa det.

Det är något man kanske bör ha i åtanke om man skriver om sitt jobb, men även vilka saker man skriver om i sitt privatliv.

[parga]

Peter, jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

[inkfish]

Ursprungligen postat av Peter

Så på det sättet suddas linjen mellan arbete och fritid ut till viss del. Då förändras också kraven. Jag menar då ansvaret för hur jag uttrycker mig om min arbetsgivare tex. Den här förändringen har gått väldigt fort och jag är inte helt säker på att vi har hunnit med att ta till oss detta.

Oavsett om man är offentlig person eller inte måste man idag vara beredd att ta konsekvenserna av det man skiver så att alla kan läsa det.

Det är något man kanske bör ha i åtanke om man skriver om sitt jobb, men även vilka saker man skriver om i sitt privatliv.

Egentligen håller jag med dig - men ser det som en generationsfråga. Ditt sätt att resonera är vårt sätt, vi som är medelålders. Men för yngre människor är det inte alls lika dramatiskt att vika ut sig i bloggar eller i sociala medier.

Vid ett tillfälle såg jag en blogg som en av våra semestervikarier hade. Och det första jag såg var "Brr, då har man vaknat bakfull ännu en gång..."

Vilken tur då, tänkte jag, att jag redan kände honom som intelligent, trevlig, begåvad, yrkesskicklig och socialt kompetent. Hade jag sett bloggen innan hade jag kanske omedvetet ratat hans ansökan. Och jag tycker inte att det är han som gör fel i det läget, det är jag. Jag går miste om en bra vikarie för att jag är så gammal att jag förutsätter att man är en slarver om man skriver sånt på nätet.

Men om inte lång tid alls är det dagens unga som är beslutsfattarna och makthavarna, de kommer inte att välja bort folk för att de beskriver sig som partyprinsessor på nätet.