Det här med långa flygresor

[pawik]

Jag är just hemkommen efter två veckor i Pakistan.

Med alla transporter och väntetid innebar hemresan 25 timmar på väg.
I min ålder är det jobbigt och jag är lycklig att vi på dessa resor kan
resa businessclass pga riskläget i Pakistan (=speciell lounge och snabbt iväg vid ankomst och avfärd i Islamabad).

I BC har man ju förutom komforten på själva resan tillgång till speciella lounger
vid transfer (Islamabad, Abu Dhabi, Frankfurt/London). I loungerna är det betydligt lugnare än i terminalerna. Där finns mat, tillgång till dusch och internet m.m.

Det är något man som privarperson sällan/aldrig har råd med.

Från Europa till Pakistan och vice versa åker vi med Etihad Airways. Det är ett relativt nytt bolag (2003) från Förenade Arabemiraten som två år i sträck blivit klassat nr 1 i världen (tror jag). Man betonar starkt mångspråkigheten hos besättningen. Varje delsträcka vi åkt har besättningen pratat ca 10 olika språk och det har inte bara varit de stora språken utan filippinska, rumänska ryska, japanska m.m. Skall ni någon gång resa och har Etihad som alternativ är det inget att tveka om. Etihads filosofi är att alla som flyger med bolaget ska känna sig välkomna som en väldigt unik gäst. Det låter som en floskel och är svårt att efterleva. Man lyckades fullt ut.

Denna gång var det extra skönt att komma hem. I Pakistan hade vi tillgång till internet och ca 60 tvkanaler varav några engelskspråkiga från Pakistan. Att dagligen matas med nyhetsflashar om explosioner och självmordsbombare inte lång ifrån där man befinner sig är inte upplyftande. Några smällar och explosioner hörde jag aldrig.

Pespektiv på den egna tillvaron hemma är ordet.

/pawik

[Arne]

Hustru Birgitta hava nu lyckligt landat i Shanghai. Efter visst virrande efter incheckad väska vid fel bagageband (Ankommande från Ulan Bator) fann hon omsider rätt band och väska.

Hustrun befinna sig nu i lokal tids eftermiddag (15.00) på väg i taxi till sitt Hotell tillsammans med trenne kinesiska affärsmän!

Arne

[BSR]

Tack o lov!
Med mina 168 cm i strumplästen sitter jag utmärkt i alla plan, och ni som har det svårt med rökbegäret, gör som jag. När jag tagit sista blosset innan säkerhetskontrollen, kopplar jag av från all rökning. Glömmer helt bort att jag är rökare. Det har alltid funkat.
Hälsningar från ett soligt och varmt väder i Nyköping.
Bengt