|
|
#1
2009-10-23, 09:13
|
||||
|
||||
sorg och glädje
Idag ska jag begrava min älskade mormor, i morgon går flyget till Barcelona för 12 dagars kryssning. Visst ter sig livet märkligt emellanåt...?
Men alla dessa tvära kast mellan känslor och situationer är väl just livet som livet är och ingenting vet vi mer om detta än att det måste levas... 
|
|
#3
2009-10-23, 21:10
|
||||
|
||||
|
Sv: sorg och glädje
Citat:
Det är också i sådana situationer man får den tanken att verkligen försöka göra det man helst av allt vill göra i livet. Önskar dig en trevlig semester. MVH KK 
|
|
#4
2009-10-24, 04:41
|
|||
|
|||
|
Sv: sorg och glädje
Citat:
Jag är övertygad om att din kärlek till din mormor var mer än besvarad. Kärlek från ett barnbarn är sällan obesvarad... Så jag är övertygad om att hon skulle sagt att du ska åka och ha roligt och njuta. Att inte låta din sorg hindra dig. Hon tittar säkert på dig med ett kärleksfullt leende... Visst är livet märkligt. Jag är den siste i min släkt. Jag är nu t o m äldre än min fader blev... En mycket märklig känsla. Jag begravde min älskade Farmor i början på 80-talet. Hon var då den näst siste i min släkt... Och med mig dör denna släkt ut. Samtidigt är sorg något väldigt personligt. Både hur man upplever den och hur man hanterar den. Tyvärr vet jag för mycket om det... Du har väl nu under resan kanske möjlighet att besöka någon kyrka? Varför inte gå in och tända ett ljus för din Mormor? Det gör jag för min familj varje gång jag besöker kyrkan på Tinos. Trots att jag inte är Ortodox eller ens religiös. Det är en symbolhandling. Och jag har fler sådana för andra saker. Om de hjälper...? Tja, jag vet inte. Men på ett sätt hjälper de kanske mig? Vi sörjer alla, men alla hanterar också sorg på olika sätt. Men jag betvivlar att de vi sörjer vill att vi ska avstå från vårt normala liv. Det gör kanske inte vår sorg mindre men det kanske förenklar vårt liv till viss del. I ditt fall just nu en fantastisk kryssning. Jag kan inte tänka mig att din Mormor skulle missunna dig det. Tvärtom. Men om det är din första förlust i din nära familj känns den säkert svår. Men försök se bortom det... Om det passar kan du ju ha en privat minnesstund i hytten med ett tänt ljus, eller besöka en en kyrka som jag sade. Det brukar faktiskt också finnas ett Kapell på större fartyg som ni kanske kan besöka och tända ett ljus! Ha en god resa och låt inte sorgen begränsa dig. Peter Senast redigerad av Peter den 2009-10-24 klockan 05:17. Anledning: Ville ändra en nyans...
|
|
#5
2009-10-24, 08:08
|
||||
|
||||
|
Sv: sorg och glädje
Tack för ditt fina svar!
Ska snart bege mig till arlanda och jag tror precis som du att mormor vill att våra liv ska fortgå precis som vanligt. Hon ringde mig i Juni, innan vi skulle till Kreta, och sa ett ordentligt farväl, bara för att vara på den säkra sidan som hon uttryckte det . Hon kände sig klar med livet och ,mycket nöjd med det liv hon levt som hon uttryckte det och alldeles för trött för att orka kämpa på.Nu känns det fridfullt i mitt sinne eftersom jag vet att hon finns med mig ändå och inte är trött, sjuk, blind längre... Min dotter sa under begravningen (hon är 6 år) att "nu är nog gammelmormor med gammelmorfar och de är nog 6 år och får leka jättemycket!" Visst är de härliga, barnen och bra att lyssna på i sitt sorgearbete! Kram på er kalimerianer, nu börjar äventyret!
|
|
#6
2009-10-24, 20:11
|
||||
|
||||
|
Sv: sorg och glädje
Hoppas att ni har det skönt på er kryssning! Din mormor skulle säkert glädjas med er.
Vilken härlig kommentar, från din dotter. Just barnen är ju också ett så påtagligt bevis för livets gång. Peter, vilket fint svar du skrev! Visst är det så att vi sörjer olika, man får hantera sorgen på sitt eget sätt. Precis som du har jag varit med om att bli äldre än en förälder, min mamma. Jag tyckte som du, att det var en mycket märklig känsla. Det är tretton år sedan nu och jag tycker fortfarande att det är så underligt att tänka på, att min mamma var så mycket yngre än vad jag är nu. Som du skrev litentuva, livet ska levas 
|
 |
|
|
Linjär visning
