Moderatorer

[Vilma]

Ursprungligen postat av nilam

Enligt vad de flesta tycker här så är det helt ok att kränka andra människor så länge den största skaran inte tycker det är en kränkning, utan att det är den kränkte som överreagerar...

Malin

Nej, det är naturligtvis inte ok att kränka någon, självklart inte. Det är väl ingen som har skrivit här, som har påstått det!

Det är verkligen ingen enkel fråga det här. Men det är ju självklart enkelt att i ord ta avstånd från mobbing och kränkande handlingar.
I praktiken är svaren inte alltid lika självklara och enkla. Någon känner sig kränkt, betyder det då att man alltid då har "rätten" på sin sida? Är det ok att den som känner sig kränkt, i sin tur i vredesmod, kommer med påstående som kan uppfattas kränkande?

Det är verkligen mycket beklagligt att någon känner sig kränkt. Men att sånt händer någon gång, det är nog helt oundvikligt, tyvärr, om vi ska våga diskutera någonting. Jag hoppas och tror att, ingen tycker att det är ok, utan istället väldigt väldigt tråkigt.

Men det här visar hur olika vi uppfattar saker och hur viktigt det är att tänka sig noga för hur, medlemmar och moderatorer, uttrycker sig när vi skriver.

[nilam]

Ursprungligen postat av Vilma

Någon känner sig kränkt, betyder det då att man alltid då har "rätten" på sin sida? Är det ok att den som känner sig kränkt, i sin tur i vredesmod, kommer med påstående som kan uppfattas kränkande?

Det handlar inte om att ha "rätten" på sin sida utan att den som "kränkt" någon annan inte ska säga " Du överreagerar" för det är den kränktes känsla som är avgörande för om det är en kränkning eller ej. Naturligtvis är det inte ok att uttala sig kränkande tillbaka...men det har väl ändå inte jag heller påstått

Malin

[grimm]

Hej,

Efter att ha läst de allra flesta inläggen i denna tråd, så kommer två goda råd från min, numera frånlidna, Farmor i åtanke.
Det första: Tänk innan du talar (eller i detta fall, skriver)
Det andra, Håll tand för tunga.

Det summerar min ståndpunkt i denna fråga.

/Grimm, som modererat betydligt stökigare forum än detta.

[Vilma]

Ursprungligen postat av nilam

Det handlar inte om att ha "rätten" på sin sida utan att den som "kränkt" någon annan inte ska säga " Du överreagerar" för det är den kränktes känsla som är avgörande för om det är en kränkning eller ej. Naturligtvis är det inte ok att uttala sig kränkande tillbaka...men det har väl ändå inte jag heller påstått

Malin

Nej, det har du inte, det var jag som funderade vidare i frågan. Där ser man så lätt det blir otydligt.

Rätten på sin sida, det var inget bra ord det håller jag med om, kom inte på något som var riktigt rätt. Om man känner sig kränkt för att man missuppfattar något, vems är då felet, kanske lite bättre säger vad jag menade.

Det är naturligtvis viktigt att reda ut när någon känner sig kränkt, oavsett om orsaken är en missuppfattning eller avsiktlig.

[Netwolf]

Ursprungligen postat av nilam

Det handlar inte om att ha "rätten" på sin sida utan att den som "kränkt" någon annan inte ska säga " Du överreagerar" för det är den kränktes känsla som är avgörande för om det är en kränkning eller ej. Naturligtvis är det inte ok att uttala sig kränkande tillbaka...men det har väl ändå inte jag heller påstått

Malin

Mycket bra sagt! Det är ju så om någon KÄNNER sig kränkt, så är det så. Även om personen i fråga inte hade den avsikten. Någon hänvisade till att "vissa är mer lättkränkta än andra", men det är en åsikt jag inte ställer mig bakom.

/Netwolf

[Vilma]

Ursprungligen postat av Netwolf

Mycket bra sagt! Det är ju så om någon KÄNNER sig kränkt, så är det så. Även om personen i fråga inte hade den avsikten.

/Netwolf

Detta håller jag med om!
Den som blir anklagad för att kränka någon, när man i själva verket har pratat om olika saker, blir ju också utsatt för en kränkning, anser jag.

[Malina]

Och hur i allsidar ska man kunna veta om en människa har ett handikapp eller är lättkränkt/sårad eller har en dålig dag när man skriver i ett forum eller INNAN man gör ett inlägg???????

[Elisabet]

Ursprungligen postat av nilam

det är alltid den kränktes känsla som är avgörande.

Ursprungligen postat av nilam

det är den kränktes känsla som är avgörande för om det är en kränkning eller ej

Jag känner mig kränkt när du skriver så.

Vilket alltså enligt ditt resonemang betyder att du odiskutabelt har kränkt mig.


Har jag förstått dig rätt?

[Malina]

Modeordet för dagen,som sagt...

Hej och hå!

[inkfish]

Om någon möjligen undrar varför jag (för en gångs skull) inte tagit till orda:

jag har haft ett av mina många elaka migränanfall som varat i flera dagar och legat till sängs.

Dessutom: efter att jag beklagat till liselotti i tiggartråden att mitt inlägg väckt så starka känslor hos henne kändes det varken bekvämt eller schyst att fortsätta diskutera om henne.

Det var allt i denna fråga för min del.

[Eva L]

Elisabet ditt inlägg var oerhört pedagogiskt och jag måste säga att jag delar din uppfattning.

Eva

[nilam]

Ursprungligen postat av Eva L

Elisabet ditt inlägg var oerhört pedagogiskt och jag måste säga att jag delar din uppfattning.

Eva

Jag skulle snarare vilja säga att ni inte är särskilt belevade i pedagogikens värld och framför allt inte insatta i likabehandlingsplaner osv.

Malin

[Elisabet]

nilam, kan du svara på om jag har förstått rätt vad du menar.

[nilam]

Ursprungligen postat av Elisabet

nilam, kan du svara på om jag har förstått rätt vad du menar.

Som sagt om man jobbar med människor, och som i mitt fall ungdomar, är det förhoppningsvis helt solklart vad jag menar...men om man inte vill eller har förmåga att förstå vad jag menar så lägger jag ingen energi på det här.

[Elisabet]

Ursprungligen postat av nilam

Som sagt om man jobbar med människor, och som i mitt fall ungdomar, är det förhoppningsvis helt solklart vad jag menar...men om man inte vill eller har förmåga att förstå vad jag menar så lägger jag ingen energi på det här.

Det är tråkigt att du inte vill prata om sakfrågan, som är både viktig och intressant. Att du jobbar med människor eller tror att jag och andra inte har vissa kunskaper är ju inga argument för saken, utan personpåståenden som inte leder någon vart.

Jag hade velat vara säker på om du verkligen menar det jag uppfattar att du skrev tidigare, att det som ALLTID avgör om någon gjort sig skyldig till en kränkning är att någon annan känner sig kränkt.

Jag känner till flera exempel där det varit så som du säger. Ett sådant var när två högstadietjejer anmälde till rektor att de kände sig kränkta av en lärare som lutade sig över dem när han skulle hjälpa dem på lektionerna, på ett sätt som de tyckte var obehagligt. Han la också handen på axeln på dem när han pratade med dem, och det tyckte de också var obehagligt.

Läraren sa naturligtvis att det var hans öppna och spontana sätt och att han självklart inte hade några avsikter med att röra i dem, och att han inte kunde hjälpa dem med uppgifterna om han inte böjde sig något över dem där de satt i skolbänken.

Min absoluta uppfattning är att eftersom tjejerna tyckte att hans sätt att luta sig över dem och röra i dem var obehagligt, så gjorde han fel. Han kränkte dem.
I egenskap av lärare och vuxen stod han i en viss maktposition gentemot dem och ansvaret att bete sig så att de inte kände sig obehagliga till mods av honom, var hans, och enbart hans.

Jag antar att det är situationer lik denna du menar när du säger att om någon känner sig kränkt så har en kränkning skett. Där är vi helt överens.

MEN det betyder inte att det ALLTID är så. När till exempel två vuxna människor pratar kan det av olika skäl vara så att den ene känner sig kränkt, eller till och med hittar på att han känner sig kränkt. Det kan finnas såväl avsiktliga som oavsiktliga orsaker till det – och det vore absurt och rättsvidrigt att per automatik döma den andre för kränkning, utan att ta hänsyn till vad denne faktiskt menat.

[nilam]

Ursprungligen postat av Elisabet

.

Jag antar att det är situationer lik denna du menar när du säger att om någon känner sig kränkt så har en kränkning skett. Där är vi helt överens.

MEN det betyder inte att det ALLTID är så. När till exempel två vuxna människor pratar kan det av olika skäl vara så att den ene känner sig kränkt, eller till och med hittar på att han känner sig kränkt. Det kan finnas såväl avsiktliga som oavsiktliga orsaker till det – och det vore absurt och rättsvidrigt att per automatik döma den andre för kränkning, utan att ta hänsyn till vad denne faktiskt menat.

I ditt exempel är vi då helt överens!! MEN jag hävdar att man måste ta en människas känsla av att känna sig kränkt på samma allvar även om båda är vuxna. Det är viktigt att den som "kränkt" blir medveten om den "kränktes" känsla. Sen måste det hela naturligtvis utredas. Men faktum kvarstår att du kan aldrig "radera" ut den omedelbara känslan i kränkningstillfället även om den kränkte i efterhand kan inse att det var ett missförstånd. Båda parter måste naturligtvis komma till tals. Jag hoppas att jag har förtydligat detta nu och inte rört till det...

[Vilma]

Nilam, bra att du inte gav upp, nu tyckte jag i alla fall, att det blev tydligt vad du menade.

Det är självklart att det blir starka känslor när det gäller en fråga som denna.
Att oskyldiga anklagas för kränkningar är naturligtvis ett mycket litet problem, jämfört med alla gånger när det verkligen sker kränkningar. Men trots det värt en diskussion, tycker jag

[Elisabet]

Ursprungligen postat av nilam

man måste ta en människas känsla av att känna sig kränkt på samma allvar även om båda är vuxna. Det är viktigt att den som "kränkt" blir medveten om den "kränktes" känsla. Sen måste det hela naturligtvis utredas. Men faktum kvarstår att du kan aldrig "radera" ut den omedelbara känslan i kränkningstillfället även om den kränkte i efterhand kan inse att det var ett missförstånd. Båda parter måste naturligtvis komma till tals.

Då verkar det som vi är överens
Känslan kan man inte radera ut, men den som känt sig kränkt och insett att det var ett missförstånd, kan lämna den bakom och gå vidare - och mår bättre av det än av att fastna i sin känsla av kränkthet. Fast det är ju naturligtvis en process som måste få ta den tid den behöver.

Ursprungligen postat av Vilma

Att oskyldiga anklagas för kränkningar är naturligtvis ett mycket litet problem, jämfört med alla gånger när det verkligen sker kränkningar.

I antal är det kanske så, men inte i betydelse. Att bli oskyldigt anklagad för att ha kränkt någon är ju faktiskt oerhört kränkande.

[Vilma]

Ursprungligen postat av Elisabet

I antal är det kanske så, men inte i betydelse. Att bli oskyldigt anklagad för att ha kränkt någon är ju faktiskt oerhört kränkande.

Instämmer absolut med det.

Men nu tycker jag efter det att diskussionen spårat ur rejält så nu drar jag mig ur den.

[Lucky]

Ursprungligen postat av Vilma

Instämmer absolut med det.

Men nu tycker jag efter det att diskussionen spårat ur rejält så nu drar jag mig ur den.

Bra skrivet Vilma.
Har inte lagt mig i diskussionen tidigare men tycker ocksa att nog är nog.

Vi är väl ända här for att vi älskar Grekland och borde använda var
energi for allt positivt som har med det att gora eller är jag helt ute och cyklar