![]() |
#1
|
||||
|
||||
![]()
Några har frågat mig om hur det var att komma som utlänning till i Aten för fyrtio år sen. Jag var långt ifrån den enda svenska tjejen som bosatte mig där, men jag lärde inte känna mer än några. Har du haft småbarn och jobbat vet du precis hur mycket tid man får över till sociala kontakter... Jag tog fram två gamla fotoalbum och blev lite sentimental där jag satt...vår vackra lilla Lillan...den gamla folkan...så mycket hår min man hade...i några avsnitt ska jag berätta hur jag upplevde Grekland den gången.
Gammalt är ju en relativ term. Jag avser foton från 1967-1969, då vi bodde i Aten. Vi var unga, panka, positiva, bekymmerslösa, förhoppningsfulla, omedvetna. Vi hade en liten flicka, föräldrar, Gammeljaja. Nu är vi rätt gamla, inte fullt så panka, fortfarande positiva, bekymmerslösa och förhoppningsfulla. En förälder finns kvar. Hur det står till med omedvetenheten är en annan fråga. Jag ska försöka att ge en bild av livet i Grekland då, ur en svensk småbarnsmammas synvinkel- men det är givetvis omöjligt att förmedla hur det verkligen var! Kanske jag inte ens vill komma ihåg allt, det var inte bara roligt. Jag hävdar dock bestämt att alla människor borde bo en tid utomlands, helst i ungdomsåren. -Vi gifte oss i Norrköping den första gången, sen på hösten samma år i Aten. När jag ser på fotona ser jag en ganska knubbig tjej i kortkort vit klänning ihop med en stilig ung man med svart kalufs och illasittande kostym. Jag ser vinterklädda vänner med alldeles för tunna skor i snöslasket. Festen firade vi hemma hos syrran på Trozelligatan. Hela natten innan hade vi stekt köttbullar. Syrran gjorde en gigantisk köttgryta. Sallad och öl därtill. Det blev en rolig fest. 1967 tuperade vi tjejer fortfarande håret. Vi hade korta kjolar även om det inte var så smickrande på alla. Killarna hade smala kostymben och slips även till vardags. Jeans och T-shirt hade bara de mest modemedvetna. Vi hade en liten vit VW-bubbla med soltak. När Lillan föddes skaffade vi ett ställ för barnvagnschassit som hängdes bakpå. Lillan låg bra i insatsen. Det var vänstertrafik i Sverige. Vi hade inte bilbälten. Just vår bil hade visst inga bromsar heller. Vi började planera en resa till Grekland för att visa upp Lillan för den grekiska släkten och att utnyttja mammaledigheten till en långsemester. Dåligt med pengar, vad då då? Aldrig kört genom Europa? Vad då då? Resan började den 15 augusti. Den 19 var vi framme i Aten. På en gammal karta har jag ritat in vägen, snitslad med barnblöjor. -Norrköping en tidig morgon i dimma. Min syster var arg på oss som gav oss iväg så där med ett spädbarn- -Smålands oändliga skogar i regn- -Köpte ett modernt harpungevär i Helsingborg- -Hämtade ut pengar på centralstationen i Köpenhamn och köpte bröd och skinka- -Danska backar upp och ner, högertrafik- -Sov i bilen i Lübeck- -Rejält middagsmål i Kassel, Sauerkraut und Wurst- -Vilka backar! Hjälpte en holländare i en gammal Cittra att ta sig upp, heja folkvagnen...- -Missade avfarter, kom fel, kom in i en massa småstäder, kom ut igen på rätt Autobahn- -Sov i en kall bil vid tullen i Salzburg- -Tåg genom Alperna- -Ut i solskenet i Mallnitz!- -Oväder i Nordjugoslavien- -Jobbig dag med fyrtio mil knagglig betongväg mellan Zagreb och Belgrad, trasiga bilar till höger och vänster, hästkärror utan lyktor mitt i vägen, jättevarmt- -Sov i bilen strax före Belgrad , väcktes av en hygglig bonde som räckte in en vattenmelon genom fönstret- -Tog Sydjugoslavien så gott som non-stop med allt tätare amningar- -Badade Lillan i skymningen i vattnet från dunken på taket som blivit alldeles lagom varmt. Vi hade parkerat mitt i en fårhjord och beskådades av en huvudskakande herde, nåt så dumt hade han nog aldrig sett förut. Vid gränsen till Grekland var jag ganska slut. Bröstmjölken räckte inte, jag var trött, uttorkad, hungrig, ville ha MAT! GENAST! Vi åt ett rejält mål på restaurangen i Evzoni och kyparen skaffade fram kall mjölk åt mig, jag minns än hur gott det smakade. Och galaktobourekobakelser! |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Tänk så tiden går fort. 1967 var väldigt händelserik och på många sätt avgörande i mitt liv, men nu gäller det ju ert liv och strapatser
![]() ![]() Riitta ![]() |
#3
|
||||
|
||||
![]()
67 var ett bra år. Mycket händelserikt. Lägenhet, giftermål, repmånad mm. Således ett år man inte glömmer i första taget.
Chras |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Och just den 3 september 1967 gick Sverige över till högertrafik...
![]() /kimmen |
#5
|
|||
|
|||
![]()
Vilken intressant läsning.
Så roligt att du delar med dig av detta. Jag seer fram emot del2, del 3osv. ![]() |
#6
|
||||
|
||||
![]()
Tack Monica för att du delar med dig av dina minnen och upplevelser, jag blir alltid lika glad över att läsa dina mycket personliga små berättelser.
Även jag ser fram emot fortsättningen! Ann-Kristin ![]() |
#7
|
||||
|
||||
![]()
Mollybus-Eva, alla människor har material till en rad intressanta böcker. Därmed inte sagt att allt ska skrivas ner...Men kanske ens barnbarn skulle uppskatta att få höra om hur det var?
|
#8
|
|||
|
|||
![]()
Absolut. Och det som finns i skrift är lättare att komma ihåg än allt det som man fått höra. För min egen del så har jag svårt att komma ihåg namn och vem som gjorde vad mm. Trots att jag hört vissa historier många gånger. Min far berättade många sanna skrönor från skärgården men jag har glömt mycket eller kommer bara ihåg delar. Som tur är så har min bror bandat en del.
|
![]() |
|
|