Nu har allt anfallit färdigt och livet är åter

[Monica P]

Ja, Uffe, det var roligt att läsa ditt långa brev. Det där med ö-känska, hemkänsla kände jag med när jag kom till Kalymnos första gången. Mitt i natten gled båten in i viken och ankrade en bit utanför själva hamnen. Uppe på bergssidan fanns det stora belysta korset. På kajen stod det en massa väntande människor. Vi fick klättra ner på en svajig trappstege utanpå båten till pråmar som tog oss in till kajen. Vår lilla folkvagn lyftes med en kran och sattes tvärsöver en pråm, sen fick en hop karlar ta i och lyfta av bilen för det var inte jäms med kajkanten..jag tyckte om alltihop från första stund.
Nu efter alla år har väl det romantiska skimret nötts av, men jag kan fortfarande inte tänka mig att bo någon annanstans resten av livet.
Hur det nu ska gå när man blir stel i benen - när hela ön är kuperad som den är. Men vi tar ett problem i sänder.
Vi vill dock se andra platser också, och kommer att resa när det blir möjligt, har vänner utspridda över landet.
För närvarande nöjer vi oss med Kalymnos och fina reseprogram på TV.
Ha det så bra , nu är det fina tider framöver!