I en annan tråd har nyligen diskuterats hur man känner igen en svensk. Något som inte nämndes, men som osöktkom för mig just nu, är vår eviga strävan att alltid uppnå konsensus. I alla sammanhang och alltid, så enas vi om att vara "skapligt överens", även om vi står i varsin ringhörna och morrar. Där tror jag vi skiljer oss väsentligt från grekerna, eller hur ?