Funktionshinder i Grekland.

[Janérik]

Då vi var i Kefalos på Kos förra sommaren så fanns det en rullstolburen herre som var ute och snurrade i omgivningarna vid ett flertal tillfällen, han verkade vara bekant med de flesta av lokalbefolkningen. Jag har också känslan av att många av dessa handikappade människor göms så att de inte syns för oss vanliga turister.

Mvh Janérik

[Elisabet]

Vi ska inte glömma att det inte är länge sedan funktionshindrade inte fanns i Sverige heller. Så sent som på 1980-talet stängdes de sista inrättningarna där människor med både pskykiska sjukdomar och utvecklingsstörningar låstes in, drogades och ofta behandlades illa. Det var ofta stora hus som låg långt in i skogen. Jag besökte ett sådant ställe i början av 80-talet och även om människorna som placerats där bemöttes mycket bättre då än tidigare, så var det oerhört beklämmande att se hur de gömdes undan.

Sverige har ju på många sätt varit ett föregångsland när det gäller sociala frågor. Jag gissar att förhållandena i Grekland och andra jämförbara länder är ungefär som det var i Sverige för 30 år sedan. Som väl är har det visat sig att länder som genomgår samma sociala utveckling som föregångsländerna gjort, ofta gör det snabbare. Att greker med funktionshinder numer ibland finns bland andra människor är förhoppningsvis ett tecken på att förändringen har börjat ske.

[Minx]

Haha Tack ELISABET(jag borde inte svara på inlägg innan morgonfrappen) och tack alla ni som tagit Er tid att svara på mina funderingar.

Min väninna i Athen berättade som sagt om sin brorsdotter som fick sin diagnos, allt för sent i livet och därför varken kan tala, äta eller rå sig själv. Hon kan tydligen gå med stöd men har inte fått gå i (sär)skola pga att hon inte kan sköta toalettbestyren själv.
Personlig assistans existerar inte... Det är en besynnerlig känsla att komma hit och presentera sig med ett yrke som inte finns!
Det min väninna fruktade var att när brorsdotterna föräldrar går bort kommer hon hamna på ett "sanatorium" och "förvaras" tills hon går bort.
Och om hon blir aggressiv, för det blir hon i sin frustration över att inte kunna kommunicera, kan hon bli satt i bur. Känns som rena medeltiden, men det var inte alltför längesedan vi hade ett liknande tankesätt i Sverige.

Har under mina resor till Grekland sett två män med downs syndrom (bröder på en lite ö) som behandlas ungefär som traktens barn, trots att dom är över 40. Men de som kan gå ut själva klarar sig ofta bättre har jag förstått...
Stötte på min första rullator förra veckan in Athen, en turist tror jag.. och få se.. näpp inga fler funktionshindrade...

Ja, så detta är kärnan till varför jag frågade.
Tack än en gång och fortsätt gärna skriva!

[CarinaN]

Den här tråden är intressant att följa. Eftersom jag själv har ett utvecklingstört/funktionshindrat barn så ligger naturligtvis den här frågan mig extra varmt om hjärtat.

Jag har också reagerat på att man nästan aldrig ser barn och vuxna med funktionshinder i Grekland (och i många andra länder också förstås). Dessa länder har ju heller inte kommit alls långt med att anpassa offentliga platser för att underlätta för rullstolsburna och andra rörelsehindrade personer.

Man blir ledsen och beklämd när man hör sådana exempel som i inlägget ovan, att man fortfarande har en så uråldrig syn på hur man ska behandla människor med olika typer av handikapp.

Jag är oerhört tacksam över den hjälp och det stöd som man får här i Sverige. Det stöd vi får gynnar både min sons utveckling och hjälper oss föräldrar att orka med det arbete man trots allt har när man har ett barn som behöver hjälp med allt i sin vardag. Och Emil får följa med oss överallt, både för att det är handikappanpassat nästan överallt och för att vi känner att det svenska samhället är öppet för människor som är annorlunda - i de allra flesta fall. Att ha med sig ett utvecklingsstört barn på olika tillställningar kan vara mycket intressant. Till att börja med är folk lite blyga och tillbakadragna, men efter ett tag blir det snarare så att det är Emil som lättar upp stämningen och många visar intresse och vågar ställa frågor.

Jag tror säkert att om vi tog med oss Emil till Grekland så skulle vi bli vänligt bemötta överallt. Men det skulle vara jobbigt att kånka omkring med en rullstol därnere med höga trottoarkanter, trånga dörrar mm. Dessutom gillar inte Emil värme och trivs inte med att sova på nya platser. Han föredrar dagsutflykter här hemmavid på semestern! Så våra Greklandsresor gör vi när Emil bor på sitt helt suveräna korttidsboende två veckor på sommaren. Detta är också så fantastiskt!! Att vi föräldrar får detta stöd!

Carina - stolt mamma till världens mysigaste kille!

[nilam]

Ursprungligen postat av CarinaN

Den här tråden är intressant att följa. Eftersom jag själv har ett utvecklingstört/funktionshindrat barn så ligger naturligtvis den här frågan mig extra varmt om hjärtat.


Håller med...jag har också ett funktionshindrat barn

Man blir ledsen och beklämd när man hör sådana exempel som i inlägget ovan, att man fortfarande har en så uråldrig syn på hur man ska behandla människor med olika typer av handikapp.

Men det rimmar dåligt för de behandlar ändå funktionshindrade turister väldigt bra...varför kan de då inte acceptera de "egna"


Jag är oerhört tacksam över den hjälp och det stöd som man får här i Sverige. Det stöd vi får gynnar både min sons utveckling och hjälper oss föräldrar att orka med det arbete man trots allt har när man har ett barn som behöver hjälp med allt i sin vardag. Och Emil får följa med oss överallt, både för att det är handikappanpassat nästan överallt och för att vi känner att det svenska samhället är öppet för människor som är annorlunda - i de allra flesta fall. Att ha med sig ett utvecklingsstört barn på olika tillställningar kan vara mycket intressant. Till att börja med är folk lite blyga och tillbakadragna, men efter ett tag blir det snarare så att det är Emil som lättar upp stämningen och många visar intresse och vågar ställa frågor.

Visst är man tacksam att bor i Sverige. Ler igenkännande när du beskriver hur han lättar upp stämningen

Jag tror säkert att om vi tog med oss Emil till Grekland så skulle vi bli vänligt bemötta överallt.Så våra Greklandsresor gör vi när Emil bor på sitt helt suveräna korttidsboende två veckor på sommaren. Detta är också så fantastiskt!! Att vi föräldrar får detta stöd!

Anton har varit med oss på flera resor nu och det har varit över förväntat...det enda som kan bli jobbigt är när andra turister tittar surt på honom i poolen när han plaskar och skvätter vatten trots att han är "stor". Då brukar jag tala om att det inte är rätt ställe att vistas på om man är rädd för att bli blöt. Sen tittar de surt på mej med

"Kortis" är verkligen en välsignelse ibland, hur skulle man orka om man aldrig skulle få avlastning? Vi brukar också försöka komma iväg på en "egen" resa

Carina - stolt mamma till världens mysigaste kille!

Malin - också stolt mamma till världens mysigaste kille

[CarinaN]

Hade visst missat ditt inlägg här Malin. Härligt att höra att det funkar bra för er att ha med Anton till Grekland. Emil sitter i rullstol och gillar som sagt inte värme, så vi tror att det skulle bli alltför tufft för både honom och oss. Han är så nöjd med de semestrar vi gör här hemma i Sverige.

Carina