Kalifatides

[Marianne]

Ursprungligen postat av pinulk

Boken är helt underbar... och fundera på hur man själv är och har det och tänker... Och så får man snyfta till alltid då och då. Både av glädje och melankoli.
Teodor är avundsvärd i sitt språk. Tänk att kunna uttrycka sig sådär på ett "främmande" språk man lärt sig i vuxen ålder.

Så bra du säger det, Pinulk!
En helt underbar bok, som trollband mig och gör att jag bara måste få tag på alla Kallifatides böcker. Har läst några stycken och alltid fascinerats, men denna grep mig på ett alldeles särskilt sätt. Att lämna sitt land... eller bli lämnad... - det är ämnen som rör. Faderns liv skulle jag också vilja läsa mer om, men det blir nog inte möjligt!

Ursprungligen postat av inkfish

...recensenten skrev att författaren var så vördnadsfullt inställd till sin mor att man egentligen aldrig riktigt fick veta något om henne...

Denna vördnad grep mig... kan nästan avundas honom att han fick denna fina vecka tillsammans med sin gamla moder... - och hon med honom!