Citat:
Ursprungligen postat av inkfish
Närheten till havet, här med. Kontrasten mellan branta (oftast karga) berg och det sammetsblå havet nedanför. Havsnära hus, tavernor, kaféer. Oslagbart.
|
Himmel, hav, karga berg... Fullmånen som glittrar i en spegelblank vik... En sådan kontrast mellan det vi har här hemma med böljande fält och gröna skogar. Jag tycker det är vackert...
Kanske någon märklig känsla av isolering eller t o m utsatthet. Blåser det 8 B i morgon? Kommer färjan...? Att leva lite "on the edge" fast med säkerhetssele...?
Citat:
|
Dessutom känner man stor ödmjukhet och respekt för människor som faktiskt lever så utsatt året om.
|
Det där är lite i spår i med vad jag också tänk på. Jag har varit för lite på fastlandet för att själv bedömma detta, men det sägs att öborna har en lite annan mentalitet. Jag menar inte att de är bättre utan bara har en lite annorlunda inställning till saker och ting ibland. När man lever permanent så utsatt som de gör, blir man väldigt beroende av varandra. Och det tror jag speglar sig lite i hur man bemöter besökare. Och då menar jag inte generositeten men en Ouzo på bordet utan deras omtanke. "Behöver du hjälp med något...?"
Förutom att jag trivs på öar, som per definition har vatten runt om, så är det just människorna jag mött där som gör att jag åker tillbaka, och åker tillbaka, och åker tillbaka....
Samtidigt ska jag erkänna att jag blir mer och mer intresserad av fastlandet. Pelop och de mindre utforskade delarna av Norra Grekland. Men det krävs tid. Och pengar...
Peter