Citat:
Ursprungligen postat av piam
Vi tittar på Netflix och har hittat en serie från Australien,är väl så
där men passar oss Miss Fischers murder mysteries ,förlagd till
20-talet.
|
Den tyckte vi var trevlig, men nu finns det inga fler avsnitt. Det har blivit väldigt mycket tv-tittande i år. Det började med en förkylning den 20 januari. Efter en vecka mådde jag fortfarande dåligt, hade hosta och feber, så jag gick till vårdcentralen där en snabbsänka på 200 konstaterades. Förmodligen lunginflammation, sade doktorn och skrev ut Kåvepenin. Två veckor senare var sänkan nere (!) på 180 ... Ny sorts antibiotika och kom tillbaka om två veckor. Jippi! "Bara" 69, så nu är det på väg åt rätt håll! Ja, det kändes bra. Jag var frisk i hela fyra dagar, sen steg febern upp till 39, och vi åkte till närakuten. Ny antibiotikakur och tillbakaremitterad till vårdcentralen. Där visade snabbsänkan 170, så läkaren sa att han inte kunde göra mer för mig utan skrev en remiss till akuten på Huddinge Sjukhus. När jag väl kom in där på eftermiddagen var sänkan uppe på 315. Prov togs, bakterieodlingar gjordes, lungorna röntgades, både "vanlig" lungröntgen och skiktröntgen, och jag blev inlagd på infektionskliniken med intravenös antibiotika och syrgas för att kunna andas. Och de hittade ingenting!!! Inte en enda liten bakterie, inte en enda fläck på någon lunga; jag hade bara hög feber, hög sänka, en svår hosta, svårt att andas och var rent ut sagt jävligt sjuk ...
Nåväl, efter en knapp vecka blev allt bättre och så småningom fick jag komma hem. Allt som allt var jag hemma från jobbet i åtta veckor, och då blev det en hel del tv-tittande ... Mycket frågesport.
Jag har sett alla avsnitt av Pointless, alla avsnitt av Only Connect, alla avsnitt av Richard Osman's House of Games, alla avsnitt av Masterchef, alla avsnitt av The Great British Sewing Bee, alla avsnitt av University Challenge ...
Nu är jag tillbaka på jobbet sedan två veckor. Många lärare är sjuka, många elever likaså. Vi som fortfarande står på benen får hålla fortet så gott det går. Vi håller avstånd och tvättar händerna och hoppas ... jag vill verkligen inte stöta på något Coronavirus. Efter den här sjukdomsperioden har jag nog noll motståndskraft i min kropp. Jag åker till jobbet och hem igen. Min man håller sig hemma; han tillhör också en riskgrupp. Sonen åker in till stan och arbetar varje dag; vi är glada så länge han får behålla jobbet. Eftersom han jobbar i en ICA-butik handlar han med sig livsmedel på vägen hem. Det blir mindre och mindre att göra för varje dag, säger han. En vecka kvar, sedan har vi påsklov och jag får andas ut en period. Varje dag är ett riskmoment.
Fast än har jag inte bokat av Greklandsresan. Hoppet är ju det sista som överger människan, även om det ser mörkt ut för körfestivalen. Vi blir inte insläppta i replokalen, så kören har inte kunnat repetera på flera veckor ...
Karin
som tar en dag i taget