I en annan tråd har nyligen diskuterats hur man känner igen en svensk. Något som inte nämndes, men som osökt
kom för mig just nu, är vår eviga strävan att alltid uppnå konsensus. I alla sammanhang och alltid, så enas vi om att vara "skapligt överens", även om vi står i varsin ringhörna och morrar
. Där tror jag vi skiljer oss väsentligt från grekerna, eller hur ?