Ylva A
2015-03-31, 15:12
Om du tror att du skulle få en normal vårrapport från ”Paradiset”, har du fel. De här dagarna har inneburit kyla, blåst och regn, även med den sand från Afrika, som är så svår att tvätta bort.
Då var vi här igen efter 3½ månader som nätt och jämt kan kallas svensk vinter. Möjligtvis ”broddperioden” eftersom både skor och bilar bör vara försedda med dylika. För oss var det en period av extra lycka, då vi nästan varje dag kunde följa vårt barnbarns utveckling från blyg, ordknapp treåring till en lyckligt skrattande pojke, som nu kan prata ganska bra med ”Affa och Ylla”. Under denna korta tid blev det en sport för honom att läsa på bilskyltarnas bokstäver och siffror. Vi behövde därför inte koppla på ”längtan till Koutsounári-knappen”. Vem vet, han kanske kan bli en efterträdare på kalimera.se. Men han får stå på tillväxt!
Kontrast 1: Väl här, hämtad av Jannis, möttes vi av en annan värme. Grannar, ytligt bekanta, affärspersonal och ungdomar på gymmet hälsade oss alla välkomna tillbaka. ”Hur mår ni, hur har vintern varit” m.m. I Östersund räcker det med ett ”Hej”, men bara om man är bekant med varandra.
Kontrast 2: Temperaturkänslan på våra bostadsorter är olika. I Östersund öppnar vi alltid sovrumsfönstret nattetid, även om det är – 20. Här försöker vi hålla värmen kvar inomhus och har fönstren stängda vid utetemperaturer under + 20. Obs, en aning överdrivet!
Kontrast 3: I Östersund rinner alltid ögonen av den torra luften både inom- och utomhus. Här gör havsfukten att ögonen känns ganska välsmorda.
Kontrast 4: Här sover vi djupare och drömmer så starkt, att vi dagen efter kan berätta för varandra om drömmarnas innehåll. Förlusten av två timmar har inte påverkat oss och vi tycker det är skönt med extra ljus på kvällen.
Kontrast 5: Tiggarna verkar inte ha rest till Ierápetra. Vi har bara mött två. I Östersund försökte man vara två utanför varje större butik, så det blev förstås slagsmål.
Vintern på Kreta har samstämmigt varit regnig och kall. ”Det har snöat tre gånger”, sa Pelagia när vi knackade på hos dem när vi anlänt. T.o.m. Geórgos verkade glad över att se oss.
Den försenade våren har gjort att även växtligheten är sen. Aprikosträdet står i full blom och anemoner som vi brukar se i december, blommar fortfarande under olivträden förutom den gula klövern. Olivfabriken har stängt, men man jobbar ännu med att kapa träden med dåliga grenar. Det är nära mellan skörd och blomning, men olivblommorna är fortfarande stängda. Vattenförråden som i höstas var tömda har nu fyllts till bredden.
På lördagskvällen då vi anlände, stannade vi vid taverna Kiméri vid huvudvägen i byn och fyllde våra tomma magar efter en lång resa från hemstaden. Till vår förvåning var parkeringsplatsen fylld, liksom tavernan. Ett bord vid dörren var ledigt. Det var ett tecken på att Ierápetraborna har haft goda inkomster under vintern. Jannis bekräftade att tomat- och gurkskörd varit mindre, men priset bättre än vanligt.
Lantbrukaren Manólis, 87, arbetar fortfarande idogt i sina tre trädgårdsland och är lika generös som vanligt med att ge bort grönsaker och att berätta sina historier. Nifikó är glad över våra besök och vill snart ha skjuts till lördagsmarknaden.
Akram, ”bonussonen”, har försett oss med fisk och massor med apelsiner. Han har haft jobb hela vintern. Han har fått 30 € per dag vid arbete med oliver och 60 € per dag vid målningsarbete.
Angelina ringde och sa: ”Jannis. Jag har en 8-armad bläckfisk. Kan du komma ikväll och tillaga den.” ”Inga problem”, svarade jag och så fick vi en kväll tillsammans då vi fick höra och själva kunna berätta, om det som förevarit under vintern. De två, Jannis och Angelina, väntar på att få grekiskt medborgarskap. Jannis har fått ut underlag för att lära sig grekisk geografi, historia och samhällskunskap. Han borde gå i skola för att lättare kunna klara de prov som väntar. Angelina, liksom alla mammor, behöver inte göra provet eftersom man räknar med att mödrarna får kunskapen, då barnen gör sina läxor. Hur är det i Sverige? Måste invandrare lära sig svensk kultur för att få medborgarskap?
Kreta ligger ju nära krigsområdena vid Medelhavet. En dag såg vi ett konstigt flytetyg, som drogs av en bogserbåt. Vi förstod att det inte var en normal båt för fiske eller frakt. Vi fick hjälp av Ia. Hon tog reda på att det var en destruktionsfarkost för de kemiska vapen, som man hittat i Syrien och FN lovat att hjälpa till att oskadligöra.
Nu väntar vi på att april skall ge oss sol, värme och både svensk och grekisk påsk. Dessutom väntar vi på alla de turister, som snart anländer till Ierápetra. Då får vi höra det svenska språket ljuda överallt i vårt ”Paradis”.
Glad Påsk önskar Jannis.
Då var vi här igen efter 3½ månader som nätt och jämt kan kallas svensk vinter. Möjligtvis ”broddperioden” eftersom både skor och bilar bör vara försedda med dylika. För oss var det en period av extra lycka, då vi nästan varje dag kunde följa vårt barnbarns utveckling från blyg, ordknapp treåring till en lyckligt skrattande pojke, som nu kan prata ganska bra med ”Affa och Ylla”. Under denna korta tid blev det en sport för honom att läsa på bilskyltarnas bokstäver och siffror. Vi behövde därför inte koppla på ”längtan till Koutsounári-knappen”. Vem vet, han kanske kan bli en efterträdare på kalimera.se. Men han får stå på tillväxt!
Kontrast 1: Väl här, hämtad av Jannis, möttes vi av en annan värme. Grannar, ytligt bekanta, affärspersonal och ungdomar på gymmet hälsade oss alla välkomna tillbaka. ”Hur mår ni, hur har vintern varit” m.m. I Östersund räcker det med ett ”Hej”, men bara om man är bekant med varandra.
Kontrast 2: Temperaturkänslan på våra bostadsorter är olika. I Östersund öppnar vi alltid sovrumsfönstret nattetid, även om det är – 20. Här försöker vi hålla värmen kvar inomhus och har fönstren stängda vid utetemperaturer under + 20. Obs, en aning överdrivet!
Kontrast 3: I Östersund rinner alltid ögonen av den torra luften både inom- och utomhus. Här gör havsfukten att ögonen känns ganska välsmorda.
Kontrast 4: Här sover vi djupare och drömmer så starkt, att vi dagen efter kan berätta för varandra om drömmarnas innehåll. Förlusten av två timmar har inte påverkat oss och vi tycker det är skönt med extra ljus på kvällen.
Kontrast 5: Tiggarna verkar inte ha rest till Ierápetra. Vi har bara mött två. I Östersund försökte man vara två utanför varje större butik, så det blev förstås slagsmål.
Vintern på Kreta har samstämmigt varit regnig och kall. ”Det har snöat tre gånger”, sa Pelagia när vi knackade på hos dem när vi anlänt. T.o.m. Geórgos verkade glad över att se oss.
Den försenade våren har gjort att även växtligheten är sen. Aprikosträdet står i full blom och anemoner som vi brukar se i december, blommar fortfarande under olivträden förutom den gula klövern. Olivfabriken har stängt, men man jobbar ännu med att kapa träden med dåliga grenar. Det är nära mellan skörd och blomning, men olivblommorna är fortfarande stängda. Vattenförråden som i höstas var tömda har nu fyllts till bredden.
På lördagskvällen då vi anlände, stannade vi vid taverna Kiméri vid huvudvägen i byn och fyllde våra tomma magar efter en lång resa från hemstaden. Till vår förvåning var parkeringsplatsen fylld, liksom tavernan. Ett bord vid dörren var ledigt. Det var ett tecken på att Ierápetraborna har haft goda inkomster under vintern. Jannis bekräftade att tomat- och gurkskörd varit mindre, men priset bättre än vanligt.
Lantbrukaren Manólis, 87, arbetar fortfarande idogt i sina tre trädgårdsland och är lika generös som vanligt med att ge bort grönsaker och att berätta sina historier. Nifikó är glad över våra besök och vill snart ha skjuts till lördagsmarknaden.
Akram, ”bonussonen”, har försett oss med fisk och massor med apelsiner. Han har haft jobb hela vintern. Han har fått 30 € per dag vid arbete med oliver och 60 € per dag vid målningsarbete.
Angelina ringde och sa: ”Jannis. Jag har en 8-armad bläckfisk. Kan du komma ikväll och tillaga den.” ”Inga problem”, svarade jag och så fick vi en kväll tillsammans då vi fick höra och själva kunna berätta, om det som förevarit under vintern. De två, Jannis och Angelina, väntar på att få grekiskt medborgarskap. Jannis har fått ut underlag för att lära sig grekisk geografi, historia och samhällskunskap. Han borde gå i skola för att lättare kunna klara de prov som väntar. Angelina, liksom alla mammor, behöver inte göra provet eftersom man räknar med att mödrarna får kunskapen, då barnen gör sina läxor. Hur är det i Sverige? Måste invandrare lära sig svensk kultur för att få medborgarskap?
Kreta ligger ju nära krigsområdena vid Medelhavet. En dag såg vi ett konstigt flytetyg, som drogs av en bogserbåt. Vi förstod att det inte var en normal båt för fiske eller frakt. Vi fick hjälp av Ia. Hon tog reda på att det var en destruktionsfarkost för de kemiska vapen, som man hittat i Syrien och FN lovat att hjälpa till att oskadligöra.
Nu väntar vi på att april skall ge oss sol, värme och både svensk och grekisk påsk. Dessutom väntar vi på alla de turister, som snart anländer till Ierápetra. Då får vi höra det svenska språket ljuda överallt i vårt ”Paradis”.
Glad Påsk önskar Jannis.