Ylva A
2014-12-07, 08:30
Det här blev kvar från förra månaden. Jag tillhör den minoritet som uppskattar övergångar t.ex. järnvägs- och årstidsövergångar. Framför allt gillar jag övergångar från sommar- till normaltid, då man får en timme gratis. När vi nu åker hem till Sverige, får vi också en timme. Det är ju en bra anledning till Sverigeresa. Egentligen tycker jag att vi pensionärer kunde få en extra timme varje vecka, för tiden går ju så fort. Vi kan betala tillbaka timmarna den sista tiden av livet. Ska jag prata med Herren? Jag kan säga, att det ska vara soltimmar också!
En söndag i november hade Lidl ”Superkiriaki”. Eftersom det var soligt och skönt, åkte vi in till staden och tog en frappé. När kl. var 11, stod en stor folkmassa utanför affären. Några knackade hårt, andra ryckte i dörren. Vi hörde grekiska kommentarer: ”Det kommer t.o.m. tyskar för att handla billigt.” Vi kunde rätta dem och ha ett trevligt samtal innan folkmassan pressade sig in. Snällt avvaktande på de med rullatorer (kundvagnar) kom vi in och lyckades få den sista förpackningen toapapper. Inne i butiken hade redan kundvagnarna fyllts med flera balar kanske till släkt, vänner och kaféer. Allt var slut på tre minuter.
En av våra grannar Redo är spanjor och kan förutom modersmålet engelska, tyska, grekiska och ryska. Han leasar en stor buss halvårsvis och jobbar för ett internationellt reseföretag. De senaste somrarna har han kört många ryssar och ukrainare tur och retur till Kreta. När de ryska turisterna minskade i antal, blev det Turkiet istället. En gång när han skulle resa in dit och passera gränsen, fick han frågan vart resan skulle gå. ”Till Konstantinopel”, svarade han den turkiska gränsvakten och blev bestraffad. Det tog 3 timmar innan han släpptes vidare. När han återvände och den grekiska tullaren frågade varifrån han kom, glömde han bort sig och svarade ”********”. Nu blev han åter bestraffad men bara verbalt. Greker är snällare!
På någon av trådarna på kalimera.se hade någon gjort ett inlägg ”Less på Grekland”. Man kan naturligtvis som turist bli missnöjd över ett dåligt hotell, dålig service, misslyckad mat, regn, kallt hav eller utebliven sol, men som långvarigt boende har vi alltid haft en längtan efter solen, värmen, de vänliga människorna och den avslappnande tillvaron. Det man kan reta sig på, är det byråkratiska långsamma agerandet på kontor, post och banker. Jag blev åter besviken på försäkringsbolaget, när jag skulle betala husförsäkringen. Eftersom det var några dagar innan förfallodagen, blev det bekymmer. Efter 45 minuter gav jag upp. Jag hade då hört åtta telefonsamtal, sett sekreteraren och chefen ”sparka” på kopieringsmaskinen (modell äldre) och faxen, fått känna cigarettröken från en kedjerökande anställd, trots att en skylt på väggen sa ”Rökning förbjuden”. De fick några dagar på sig att ordna fram försäkringsavtalet. Odygdig som jag är, kunde jag inte låta bli att fråga om de hade försäkring på kopieringsmaskinen. Det tog en halvtimme för Ylva att få kvitto tre dagar senare, efter ytterligare telefonsamtal och misslyckad faxning.
Ierápetra hamnade denna månad på världskartan. Den 25:e räddades 700 flyktingar på ”skorven” M/V Baris från att drunkna utanför staden. Den rostiga båten hade lämnat Turkiet med 200 män, 500 kvinnor och barn och under tre dygn kämpat mot stormen. 80 % av flyktingarna är från Syrien, de flesta övriga är från Afghanistan och Irak. 12 personer arresterades misstänkta för att ha organiserat flykten. Evakueringen blev enormt svår pga. den hårda sydliga vinden. En havande kvinna överfördes med helikopter och födde sitt barn på sjukhuset dagen efter. Hamnområdet spärrades av, tält sattes upp, busstransporter ordnades till två sporthallar och ebolatester genomfördes. Röda Korset och myndigheterna har skött sitt jobb på ett utmärkt sätt. Troligen vill de flesta till ”längtanslandet” Sverige. Vi vid sidan om kan önska att de får ett bättre liv i framtiden, själva vet vi att vi har det fantastiskt bra. Flera utrikeskorrespondenter är kvar och bevakar utvecklingen.
1960 var året då Ierápetra fick sin elanslutning och höga stolpar av trä sattes upp. Nu försöker staden förbättra sin ”look”. De el- och lyktstolpar som förfulat de centrala delarna av staden plockas ner och nya trottoarer anläggs. Svensk charterturism till Ierápetra har legat nere sedan 1991. Nu satsar Vingresor igen. Kan det ha haft betydelse för uppfräschningen?
En annan ”new look” är skäggmodet. I Sverige skall det vara veckogammalt, eftersom det tar så lång tid att raka sig. Här på Kreta låter de unga pojkarna skägget växa så långt, att de ser ut som muslimer, trots att ingen vill vara det. De ser ut som Mitroglou i Olympiakós, men de kanske väntar på den kommande vintern. Du tittar väl på Champions League?
Vi är ett litet gäng av huvudsakligen svenskar som brukar träffas. Ibland på lördags-marknaden, ibland för en kopp kaffe under veckan eller på byns kantina. Lunch den 1:a advent med svensk julmat och alla tillbehör är en återkommande högtidsstund! Annars är de bekanta internationella. Förutom greker träffar vi norrmän, danskar, tyskar, holländare, belgare, engelsmän, fransmän, italienare, spanjorer och pakistanier. I Sverige är det mest jämtar vi har kontakt med, men vi får väl gå till den grekiska tavernan, om vi vill prata grekiska. Den drivs av en pakistanier! Men snälla ni, var inte rädda för främlingar! De berikar oss svenskar!
Ett inslag på grekisk TV förklarade filmers betydelse för Grekland som turistland. Vilken film tror ni man visade inslag från först? Mama Mia!
Ylva har gjort en vandring från Agios Ioánnis till Episkopí. Inte ensam, utan tillsammans med Ia, ung skånska boende i Ierápetra. Jag fick tjänstgöra som chaufför. Vad gör man inte för att ”serva” kvinnorna, då man förstår att kopplingsfoten fungerar bättre i en bil än i en nedförsbacke på 8 km? De fick under vandringen bl.a. se att getterna killar nu. Ni kan följa Ia och hennes liv i Ierapetra. Googla på ”Ia mitt i livet”. Kanske är även ni intresserade av att vandra med henne, men då får ni resa hit först!
Pelagia gör sina närmanden för att prata, men får bassning av Geórgios. Hon gav oss t.o.m. en flaska raki. Vi skulle så gärna ställa upp och skjutsa dem, eftersom de inte har bil och Pelagias bror kör dem utan att ha körkort, men…..! Hennes svägerska sa åt Ylva, att hon inte borde virka på söndagen, vilodagen, men det gör hon ändå!
Månadens frukter är granatäpplen och citrus av olika slag. Ljuvliga! Månadens väder var också ljuvligt fram till den 20:e, med middagstemperaturer på över 20 grader. Sedan kom en något svalare period under en vecka, innan det åter blev härligt altanväder resten av tiden. Nederbörden var skral, endast 20 mm vid väderstationen i stan. I Koutsounári har det varit vattning av odlingarna som gällt. Vinterkläderna ligger fortfarande utan behov av användning.
Nu lämnar vi landet som är i kris (kanske mest ekonomisk) och reser till ett annat, där krisen är total (men kanske inte ekonomisk)! Jag vet inte vad som är värst! Politikerna borde ju veta, att tre inte kan leka i sandlådan samtidigt. Jag hoppas slippa kalla Sverige ”Sandlådelandet”!
Med önskan om en fröjdefull Jul och Ett Gott Nytt År! / Jannis
En söndag i november hade Lidl ”Superkiriaki”. Eftersom det var soligt och skönt, åkte vi in till staden och tog en frappé. När kl. var 11, stod en stor folkmassa utanför affären. Några knackade hårt, andra ryckte i dörren. Vi hörde grekiska kommentarer: ”Det kommer t.o.m. tyskar för att handla billigt.” Vi kunde rätta dem och ha ett trevligt samtal innan folkmassan pressade sig in. Snällt avvaktande på de med rullatorer (kundvagnar) kom vi in och lyckades få den sista förpackningen toapapper. Inne i butiken hade redan kundvagnarna fyllts med flera balar kanske till släkt, vänner och kaféer. Allt var slut på tre minuter.
En av våra grannar Redo är spanjor och kan förutom modersmålet engelska, tyska, grekiska och ryska. Han leasar en stor buss halvårsvis och jobbar för ett internationellt reseföretag. De senaste somrarna har han kört många ryssar och ukrainare tur och retur till Kreta. När de ryska turisterna minskade i antal, blev det Turkiet istället. En gång när han skulle resa in dit och passera gränsen, fick han frågan vart resan skulle gå. ”Till Konstantinopel”, svarade han den turkiska gränsvakten och blev bestraffad. Det tog 3 timmar innan han släpptes vidare. När han återvände och den grekiska tullaren frågade varifrån han kom, glömde han bort sig och svarade ”********”. Nu blev han åter bestraffad men bara verbalt. Greker är snällare!
På någon av trådarna på kalimera.se hade någon gjort ett inlägg ”Less på Grekland”. Man kan naturligtvis som turist bli missnöjd över ett dåligt hotell, dålig service, misslyckad mat, regn, kallt hav eller utebliven sol, men som långvarigt boende har vi alltid haft en längtan efter solen, värmen, de vänliga människorna och den avslappnande tillvaron. Det man kan reta sig på, är det byråkratiska långsamma agerandet på kontor, post och banker. Jag blev åter besviken på försäkringsbolaget, när jag skulle betala husförsäkringen. Eftersom det var några dagar innan förfallodagen, blev det bekymmer. Efter 45 minuter gav jag upp. Jag hade då hört åtta telefonsamtal, sett sekreteraren och chefen ”sparka” på kopieringsmaskinen (modell äldre) och faxen, fått känna cigarettröken från en kedjerökande anställd, trots att en skylt på väggen sa ”Rökning förbjuden”. De fick några dagar på sig att ordna fram försäkringsavtalet. Odygdig som jag är, kunde jag inte låta bli att fråga om de hade försäkring på kopieringsmaskinen. Det tog en halvtimme för Ylva att få kvitto tre dagar senare, efter ytterligare telefonsamtal och misslyckad faxning.
Ierápetra hamnade denna månad på världskartan. Den 25:e räddades 700 flyktingar på ”skorven” M/V Baris från att drunkna utanför staden. Den rostiga båten hade lämnat Turkiet med 200 män, 500 kvinnor och barn och under tre dygn kämpat mot stormen. 80 % av flyktingarna är från Syrien, de flesta övriga är från Afghanistan och Irak. 12 personer arresterades misstänkta för att ha organiserat flykten. Evakueringen blev enormt svår pga. den hårda sydliga vinden. En havande kvinna överfördes med helikopter och födde sitt barn på sjukhuset dagen efter. Hamnområdet spärrades av, tält sattes upp, busstransporter ordnades till två sporthallar och ebolatester genomfördes. Röda Korset och myndigheterna har skött sitt jobb på ett utmärkt sätt. Troligen vill de flesta till ”längtanslandet” Sverige. Vi vid sidan om kan önska att de får ett bättre liv i framtiden, själva vet vi att vi har det fantastiskt bra. Flera utrikeskorrespondenter är kvar och bevakar utvecklingen.
1960 var året då Ierápetra fick sin elanslutning och höga stolpar av trä sattes upp. Nu försöker staden förbättra sin ”look”. De el- och lyktstolpar som förfulat de centrala delarna av staden plockas ner och nya trottoarer anläggs. Svensk charterturism till Ierápetra har legat nere sedan 1991. Nu satsar Vingresor igen. Kan det ha haft betydelse för uppfräschningen?
En annan ”new look” är skäggmodet. I Sverige skall det vara veckogammalt, eftersom det tar så lång tid att raka sig. Här på Kreta låter de unga pojkarna skägget växa så långt, att de ser ut som muslimer, trots att ingen vill vara det. De ser ut som Mitroglou i Olympiakós, men de kanske väntar på den kommande vintern. Du tittar väl på Champions League?
Vi är ett litet gäng av huvudsakligen svenskar som brukar träffas. Ibland på lördags-marknaden, ibland för en kopp kaffe under veckan eller på byns kantina. Lunch den 1:a advent med svensk julmat och alla tillbehör är en återkommande högtidsstund! Annars är de bekanta internationella. Förutom greker träffar vi norrmän, danskar, tyskar, holländare, belgare, engelsmän, fransmän, italienare, spanjorer och pakistanier. I Sverige är det mest jämtar vi har kontakt med, men vi får väl gå till den grekiska tavernan, om vi vill prata grekiska. Den drivs av en pakistanier! Men snälla ni, var inte rädda för främlingar! De berikar oss svenskar!
Ett inslag på grekisk TV förklarade filmers betydelse för Grekland som turistland. Vilken film tror ni man visade inslag från först? Mama Mia!
Ylva har gjort en vandring från Agios Ioánnis till Episkopí. Inte ensam, utan tillsammans med Ia, ung skånska boende i Ierápetra. Jag fick tjänstgöra som chaufför. Vad gör man inte för att ”serva” kvinnorna, då man förstår att kopplingsfoten fungerar bättre i en bil än i en nedförsbacke på 8 km? De fick under vandringen bl.a. se att getterna killar nu. Ni kan följa Ia och hennes liv i Ierapetra. Googla på ”Ia mitt i livet”. Kanske är även ni intresserade av att vandra med henne, men då får ni resa hit först!
Pelagia gör sina närmanden för att prata, men får bassning av Geórgios. Hon gav oss t.o.m. en flaska raki. Vi skulle så gärna ställa upp och skjutsa dem, eftersom de inte har bil och Pelagias bror kör dem utan att ha körkort, men…..! Hennes svägerska sa åt Ylva, att hon inte borde virka på söndagen, vilodagen, men det gör hon ändå!
Månadens frukter är granatäpplen och citrus av olika slag. Ljuvliga! Månadens väder var också ljuvligt fram till den 20:e, med middagstemperaturer på över 20 grader. Sedan kom en något svalare period under en vecka, innan det åter blev härligt altanväder resten av tiden. Nederbörden var skral, endast 20 mm vid väderstationen i stan. I Koutsounári har det varit vattning av odlingarna som gällt. Vinterkläderna ligger fortfarande utan behov av användning.
Nu lämnar vi landet som är i kris (kanske mest ekonomisk) och reser till ett annat, där krisen är total (men kanske inte ekonomisk)! Jag vet inte vad som är värst! Politikerna borde ju veta, att tre inte kan leka i sandlådan samtidigt. Jag hoppas slippa kalla Sverige ”Sandlådelandet”!
Med önskan om en fröjdefull Jul och Ett Gott Nytt År! / Jannis