Ylva A
2014-09-29, 18:25
Det jäser på Kreta för närvarande. Ja, det är sant! Jäklar vad det jäser. Skäller överallt gör det också och olyckskorparna kraxar i bergen. Doften av jäsande druvor känns stark vid många av husen, men det är bara vid de hus där det står tunnor på 200 liter. Har man tur, kan man få en flaska must eller en efterrätt moustalevriá av någon bekant. Den är gjord på ojäst druvsaft och mannagryn. Skallen kommer från hundgårdarna, där tikarna väntar på att under några timmar få komma ut i frihet. I oktober är det harjakt i bergen och redan innan övar man utan bössa. I deras känsliga näsor hägrar doften av hare. Olyckskorparna i sin tur har hörts länge angående den dåliga ekonomin i Grekland. Joánnis, tavernaägare i byn, har som hobby att jaga hare. Han har sex vuxna hundar och två på tillväxt. Han berättade om bestraffning och belöning. När två av tikarna under jakt försvann och inte kom tillbaka förrän efter flera dagar och så småningom slokörade återvände, fick de inte stryk, som många av er kan tro, utan ett nyp i örat och uteblivet godis under flera dagar. Dessutom fick de stanna hemma några gånger, när övriga hundar följde med på jakt. ”Är det samma regler som gäller för kvinnorna på Kreta då?”, blev min kommentar! ”Naturligtvis”, sa Joánnis och tillade att det är en dyr hobby med veterinärbesök, sprutor, jaktavgift, ammunition och mat”. Utgifter för hustrur känner vi båda till, men hustrurna är inte bara en hobby!
Den 11 september var den dag som många Ierápetrabor hade längtat efter. Äntligen skulle det bli slut på ungarnas tjat om bad i havet flera gånger varje dag. Äntligen började skolan och föräldrarna (oftast mamman) kan nu planera vardagarnas jobb lättare.
Bergsbyn Agios Ioánnis, varifrån de flesta av våra bybor kommer, har verkligen förändrats de sista 20 år sedan. Vid våra första besök till fots, 8 km upp i bergen, fanns inget kafé eller taverna och endast ett 20-tal bofasta. Det fanns en vattenkran och ett postkontor. Flertalet hus var förfallna och byn nästan helt död. Manólis, ägaren till vår bys supermarket, började för c:a 15 år sedan att köpa upp husen. Vid den byggrusch som följde var de albanska byggnadsarbetarna till stor hjälp. Små till växten men med stor energi renoverade de många av husen, som såldes dyrt till italienare, belgare och engelsmän som ville bo i lugn och ro uppe i bergen. Under denna tid fanns en taverna och en affär, men antalet fast boende/antalet skrivna i byn hade sjunkit till en. Idag har byn en blandning av gammalt och nytt. En ny ”huvudgata” med nästan enbart renoverade och nyinredda hus, tavernan och ett musikkafé ”Route 55”. Det senare ser ut som ett museum med massor av antika prylar. En kväll tog vi en tur till byn, åt på den gamla tavernan och avslutade med jazzkonsert på ”Route 55”. Åhörare var de yngre generationerna från Ierápetra och Koutsounári och vi var nog de enda utlänningarna. Men det var bara jag bland åhörarna, som varit ett jazzfan i mer än 60 år!
När vi var i byn, träffade vi områdets fåraherde, som kollade på tavernans dator. Han berättade, att han nu slutar att hålla getter i flock. Det blev så många klagomål från byborna, som fick sina grönsaksskördar uppätna och framför allt från hotellägaren, när getterna tog sig in på hotellområdet och drack vatten ur swimmingpoolen. I fortsättningen blir det enbart de mer lättskötta fåren.
Bonussonen Akram skickade 2.000 € till mamman i Kashmir. Hans brorsdotter skall gifta sig. Själv jobbar han nästan varje dag med husmålning ute och inomhus. När han är ledig fiskar han. Därför står numera fisk på vår meny 3-4 dagar i veckan bl.a. horngädda och muräna. Själv äter han huvudsakligen vegetariskt.
Jag ljuger! När någon frågar (som alla gör här) hur man mår, blir automatiskt svaret: ”Allt är bra”, oavsett om man har hög feber, muskelbristning i vaden, kolik eller andtäppa. En influensa i slutet av månaden gjorde att tre dagar av mitt liv förspilldes. I jobbet var jag aldrig ”hemma” för annat än operation, men som pensionär kan man stanna i sängen i tre dygn och vänta på att honungsvatten skall levereras av hustrun. Kretensarna har gett dessa förklaringar till influensan: ”Du har suttit i drag eller Du har druckit kallt vatten, Du har ätit kall glass, Det beror på omslag i vädret”. Virus finns definitivt inte på Kreta, men vi ska ta spruta ändå! Vi ska ju hem till Sverige i vinter och där finns virus!
Vi var bjudna till Ierapetra på middag en lördagskväll. Tidpunkten var kl. 20. 1½ timma innan ringde värdinnan och bad oss komma klockan ”ennéa”. ”Det går väl bra”, sa jag, som kan räkneorden, så vi gjorde oss klara för avfärd. Vi knackade på deras dörr klockan ”eftá”, då värdinnan just kommit ut från duschen. Eftá betyder 7, men ennéa 9. Vi fick slå oss ner på deras balkong och begrunda mitt hjärnsläpp. Min hjärna kunde inte koppla beskedet, att måltiden skulle starta kl. 21. I Sverige är vanlig starttid för pensionärer kl. 17, så att de kan pallra sig hem senast kl. 21. Maten var god och kvällen trevlig, trots misstaget. Vi var hemma så sent som kl. éndeka = 11 (23). Jag blev förlåten både av värdfolket och av frun.
Maria, som driver kantinan i byn, började läsa ryska eftersom de två största hotellen i byn fylls med ryssar under sommarmånaderna. Nu har hon lagt ner språkstudierna. Hon har bara haft två ryska gäster under sommaren. Hotellen har all-inclusive-konceptet, så de är redan mätta, när de passerar den enkla anläggningen. Under september minskade dessutom antalet ryska hotellgäster troligen pga. Putins påverkan.
Den statliga TV-kanalen har under månaden visat svenska filmer på lördagskvällarna. Senast var det ”Fanny och Alexander”, som gav svensk julstämning till de tittande.
Vädermässigt har månaden varit väldigt varm. Nätterna hade hela månaden temperaturer över 20 grader, ända tills den 27:e. I samband med månadens tredje regn, föll temperaturen på några minuter från 28 till 19 grader. Dagen efter blev innetemperaturen drägligare, +23. Men då kändes det så svalt, att t-shirt behövdes nattetid. I oktober blir det silkesvaddtäcken! Månadens regn blev nästan 50 mm. Ganska mycket för månaden september.
I nästa brev ska jag berätta om samvaron med våra grannar på båda sidor av huset. Våra grannar från San José är på besök nu.
Med önskan om en bra oktobermånad. / Jannis
Den 11 september var den dag som många Ierápetrabor hade längtat efter. Äntligen skulle det bli slut på ungarnas tjat om bad i havet flera gånger varje dag. Äntligen började skolan och föräldrarna (oftast mamman) kan nu planera vardagarnas jobb lättare.
Bergsbyn Agios Ioánnis, varifrån de flesta av våra bybor kommer, har verkligen förändrats de sista 20 år sedan. Vid våra första besök till fots, 8 km upp i bergen, fanns inget kafé eller taverna och endast ett 20-tal bofasta. Det fanns en vattenkran och ett postkontor. Flertalet hus var förfallna och byn nästan helt död. Manólis, ägaren till vår bys supermarket, började för c:a 15 år sedan att köpa upp husen. Vid den byggrusch som följde var de albanska byggnadsarbetarna till stor hjälp. Små till växten men med stor energi renoverade de många av husen, som såldes dyrt till italienare, belgare och engelsmän som ville bo i lugn och ro uppe i bergen. Under denna tid fanns en taverna och en affär, men antalet fast boende/antalet skrivna i byn hade sjunkit till en. Idag har byn en blandning av gammalt och nytt. En ny ”huvudgata” med nästan enbart renoverade och nyinredda hus, tavernan och ett musikkafé ”Route 55”. Det senare ser ut som ett museum med massor av antika prylar. En kväll tog vi en tur till byn, åt på den gamla tavernan och avslutade med jazzkonsert på ”Route 55”. Åhörare var de yngre generationerna från Ierápetra och Koutsounári och vi var nog de enda utlänningarna. Men det var bara jag bland åhörarna, som varit ett jazzfan i mer än 60 år!
När vi var i byn, träffade vi områdets fåraherde, som kollade på tavernans dator. Han berättade, att han nu slutar att hålla getter i flock. Det blev så många klagomål från byborna, som fick sina grönsaksskördar uppätna och framför allt från hotellägaren, när getterna tog sig in på hotellområdet och drack vatten ur swimmingpoolen. I fortsättningen blir det enbart de mer lättskötta fåren.
Bonussonen Akram skickade 2.000 € till mamman i Kashmir. Hans brorsdotter skall gifta sig. Själv jobbar han nästan varje dag med husmålning ute och inomhus. När han är ledig fiskar han. Därför står numera fisk på vår meny 3-4 dagar i veckan bl.a. horngädda och muräna. Själv äter han huvudsakligen vegetariskt.
Jag ljuger! När någon frågar (som alla gör här) hur man mår, blir automatiskt svaret: ”Allt är bra”, oavsett om man har hög feber, muskelbristning i vaden, kolik eller andtäppa. En influensa i slutet av månaden gjorde att tre dagar av mitt liv förspilldes. I jobbet var jag aldrig ”hemma” för annat än operation, men som pensionär kan man stanna i sängen i tre dygn och vänta på att honungsvatten skall levereras av hustrun. Kretensarna har gett dessa förklaringar till influensan: ”Du har suttit i drag eller Du har druckit kallt vatten, Du har ätit kall glass, Det beror på omslag i vädret”. Virus finns definitivt inte på Kreta, men vi ska ta spruta ändå! Vi ska ju hem till Sverige i vinter och där finns virus!
Vi var bjudna till Ierapetra på middag en lördagskväll. Tidpunkten var kl. 20. 1½ timma innan ringde värdinnan och bad oss komma klockan ”ennéa”. ”Det går väl bra”, sa jag, som kan räkneorden, så vi gjorde oss klara för avfärd. Vi knackade på deras dörr klockan ”eftá”, då värdinnan just kommit ut från duschen. Eftá betyder 7, men ennéa 9. Vi fick slå oss ner på deras balkong och begrunda mitt hjärnsläpp. Min hjärna kunde inte koppla beskedet, att måltiden skulle starta kl. 21. I Sverige är vanlig starttid för pensionärer kl. 17, så att de kan pallra sig hem senast kl. 21. Maten var god och kvällen trevlig, trots misstaget. Vi var hemma så sent som kl. éndeka = 11 (23). Jag blev förlåten både av värdfolket och av frun.
Maria, som driver kantinan i byn, började läsa ryska eftersom de två största hotellen i byn fylls med ryssar under sommarmånaderna. Nu har hon lagt ner språkstudierna. Hon har bara haft två ryska gäster under sommaren. Hotellen har all-inclusive-konceptet, så de är redan mätta, när de passerar den enkla anläggningen. Under september minskade dessutom antalet ryska hotellgäster troligen pga. Putins påverkan.
Den statliga TV-kanalen har under månaden visat svenska filmer på lördagskvällarna. Senast var det ”Fanny och Alexander”, som gav svensk julstämning till de tittande.
Vädermässigt har månaden varit väldigt varm. Nätterna hade hela månaden temperaturer över 20 grader, ända tills den 27:e. I samband med månadens tredje regn, föll temperaturen på några minuter från 28 till 19 grader. Dagen efter blev innetemperaturen drägligare, +23. Men då kändes det så svalt, att t-shirt behövdes nattetid. I oktober blir det silkesvaddtäcken! Månadens regn blev nästan 50 mm. Ganska mycket för månaden september.
I nästa brev ska jag berätta om samvaron med våra grannar på båda sidor av huset. Våra grannar från San José är på besök nu.
Med önskan om en bra oktobermånad. / Jannis