Ylva A
2014-05-31, 09:22
Tyvärr stängde jag dörren för sommar alltför tidigt i det förra brevet. Det skulle jag inte ha gjort. Ända fram till i slutet av månaden har det varit svalt och de tropiska nätterna har vi fått vänta på. Som ni förstår uppskattar vi att kunna sitta ute på kvällarna och se aprikoserna växa och höra cikadorna sjunga. Men sommaren har varit sen både i luft och hav. Bara fyra gånger har vi badat vid Megalo Paralia. Det bli mer ”Till Havs”, men mest i september.
I Sverige fick Josefsson kritik för inslaget i Uppdrag Granskning, när en kvinna på nazistsidan fick gråta och tala om hur rädd hon var för vänsterextremisterna. I Grekland grät en Xrisi Avgi-riksdagsman ut under en parlamentsdebatt. Det var synd om honom, eftersom han tvingats sitta i fängelse, när partiet är satt under utredning för bl.a. mord.
Här kommer en hemlis. Vi har blivit med barn! Utan att vi ansträngt oss (ni vet vad jag menar), utan att behöva byta blöja, utan att mata, utan några uppfostringsproblem, har vi nu ett bonusbarn. Jag skrev i höstas om Akram från Kashmir, 35-åring med mor, fru och son i hemlandet. Som en något mörkhyad främling på Kreta sedan över 10 år, har han jobbat huvudsakligen som målare och tjänat pengar, för att skicka hem till familjen. Trots att han är duktig på grekiska, har han inte fått någon närmare kontakt med ortsbefolkningen. Han har hälsat på oss några kvällar och vi har berättat om varandra. Eftersom han är långt från sin mor, har han frågat om han får kalla oss mamma och pappa. Vad säger man, när hans ögon tåras? Jag får ta ett samtal med mina söner, om de vill ha en snäll bonusbror. De svenska bankcheferna får bonuspengar, men vi får en bonusson. Det ni, packad och klar!
Den 5 maj är Irini-dagen. Då firar både Rena (mormor 73 år) och Irinulla (barnbarnet 20 år) sina namnsdagar dvs. ”födelsedagar”. De har sina smeknamn för att kunna separeras från alla andra Irinisar. Vi knackade på hos dem på förmiddagen, men ingen var hemma, utan vi fick ringa på eftermiddagen och gratulera. De hade naturligtvis varit i kyrkan. Efter nästa gymbesök några dagar senare återkom vi, för att lämna en slant till Irinulla, som inte har något jobb. Kl. 10.30 sov hon fortfarande. Hon är uppe halva nätterna och tittar på TV. Hon väntar på att storasyster Maria skall bli klar med sin utbildning till agronom i Heraklion. Maria ville bli lärare i fysik och kemi, men det skulle bli i Aten och för dyrt för familjen. För att få större livserfarenhet av annat än skolan, har hon nu fått vara med på en lista för att puffa för en släkting, som kandiderat för att bli borgmästare i Ierapetra. Tänk vad tiden går. För 20 år sedan såg vi henne som 4-åring på ett bröllop för första gången. Då ville hon dansa kretensiska danser med mig och sedan har vi följt henne under alla år. När hon är klar med sin utbildning, skall Irinulla börja sina studier till ”dagisfröken”. Hon lär vara klar (om hon är vaken på dagarna), när sladdbarnet Dimitris 9 år står på tur för vidareutbildning.
I Grekland deklarerar man numera endast via datorn. Vi väntade länge på att blanketter skulle dyka upp som förr, men vi fick besked om att det var slut med det. Det blev besök hos revisorn! Det var mer långdraget och mer populärt än någonsin. Det tog 2 timmar innan det blev vår tur. Den kod, som krävs för att komma in via IT, fanns bara där på kontoret. Vi som trodde att vi slarvat bort den. Det var mycket intressant att lyssna på vilka bekymmer andra besökare hade. Nu måste alla hus och ägor deklareras och senare skattas för. Det var bara att berätta om huset som barnbarnet fått. Revisorn blev ibland ordentligt högljudd, när hon läste lagen, men hon följde den inte själv. Både när vi och andra betalade, åkte pengarna rakt ner i lådan och något kvitto lämnades aldrig.
Våra engelska vänner, som är skrivna här i byn, berättade om sina besök hos en annan revisor. S. hade varit på kontoret tre gånger och var ännu inte klar. Varje gång hänvisades han till andra kontor för att hämta verifikationer. ”Varför säger Du inte till om allt på en gång”, var hans fråga. Ingen kommentar! Vår snickare, som fixade vårt kök förra året, ville ha vårt skattenummer. Han ville deklarera på rätt sätt för utfört jobb. Han var kanske rädd för angiveri från våra grannar, eller har han bättre moral än revisoran? Hon röker när hon jobbar också!
Våra vänner B. och L. har hyrt hus i byn för två år framåt. Deras erfarenhet är att man lever billigare på Kreta än i Sverige. Den uppfattningen har vi också. Vi spar alltså pengar genom att bo här. Ierapetraområdet anses som ett av de mest välbeställda områdena i Grekland och kvinnorna skall därför vara de mest svårstyrda. De försvarar sina ärvda slantar och har mycket stark vilja. Killarna på gymmet håller med. En skröna måntro? Tiggarna här är betydligt färre än i Stockholm, enligt färska uppgifter från en grekisk läkare, som dessutom omnämnde den enorma förändringen i vår huvudstad mellan 2006 till 2011.
Pelagia blev rammad av en bil och har brutit vänster handled. Nu har vi fått se en sur Georgos med händerna i diskhon. Läkarna har sagt att ytterligare 40 dagar med gips väntar, men jag tror inte hon låter Georgos diska varje gång. Det blev som vi anade, kriget mellan grannarna har nu startat! Daskale är nu inte längre välkommen, utan Georgos skriker att han inte ens får prata med Pelagia. Ännu värre blir det när dörrar och fönster blivit utbytta och levererade av ett annat företag än sonens. Det tråkiga är att Daskale är på väg in i en depression. Han vill inte vara osams med grannarna, utan dricka kaffe där två ggr om dagen och dricka raki inkl. mezé på kvällen.
Vi har gjort en öluff under en vecka. Vi måste ju ta reda på hur kalimerianerna känner sig, när de njuter av turisttillvaron. Undersökande journalistik, precis som Janne Josefsson! Resebrev kommer!
/ Jannis
I Sverige fick Josefsson kritik för inslaget i Uppdrag Granskning, när en kvinna på nazistsidan fick gråta och tala om hur rädd hon var för vänsterextremisterna. I Grekland grät en Xrisi Avgi-riksdagsman ut under en parlamentsdebatt. Det var synd om honom, eftersom han tvingats sitta i fängelse, när partiet är satt under utredning för bl.a. mord.
Här kommer en hemlis. Vi har blivit med barn! Utan att vi ansträngt oss (ni vet vad jag menar), utan att behöva byta blöja, utan att mata, utan några uppfostringsproblem, har vi nu ett bonusbarn. Jag skrev i höstas om Akram från Kashmir, 35-åring med mor, fru och son i hemlandet. Som en något mörkhyad främling på Kreta sedan över 10 år, har han jobbat huvudsakligen som målare och tjänat pengar, för att skicka hem till familjen. Trots att han är duktig på grekiska, har han inte fått någon närmare kontakt med ortsbefolkningen. Han har hälsat på oss några kvällar och vi har berättat om varandra. Eftersom han är långt från sin mor, har han frågat om han får kalla oss mamma och pappa. Vad säger man, när hans ögon tåras? Jag får ta ett samtal med mina söner, om de vill ha en snäll bonusbror. De svenska bankcheferna får bonuspengar, men vi får en bonusson. Det ni, packad och klar!
Den 5 maj är Irini-dagen. Då firar både Rena (mormor 73 år) och Irinulla (barnbarnet 20 år) sina namnsdagar dvs. ”födelsedagar”. De har sina smeknamn för att kunna separeras från alla andra Irinisar. Vi knackade på hos dem på förmiddagen, men ingen var hemma, utan vi fick ringa på eftermiddagen och gratulera. De hade naturligtvis varit i kyrkan. Efter nästa gymbesök några dagar senare återkom vi, för att lämna en slant till Irinulla, som inte har något jobb. Kl. 10.30 sov hon fortfarande. Hon är uppe halva nätterna och tittar på TV. Hon väntar på att storasyster Maria skall bli klar med sin utbildning till agronom i Heraklion. Maria ville bli lärare i fysik och kemi, men det skulle bli i Aten och för dyrt för familjen. För att få större livserfarenhet av annat än skolan, har hon nu fått vara med på en lista för att puffa för en släkting, som kandiderat för att bli borgmästare i Ierapetra. Tänk vad tiden går. För 20 år sedan såg vi henne som 4-åring på ett bröllop för första gången. Då ville hon dansa kretensiska danser med mig och sedan har vi följt henne under alla år. När hon är klar med sin utbildning, skall Irinulla börja sina studier till ”dagisfröken”. Hon lär vara klar (om hon är vaken på dagarna), när sladdbarnet Dimitris 9 år står på tur för vidareutbildning.
I Grekland deklarerar man numera endast via datorn. Vi väntade länge på att blanketter skulle dyka upp som förr, men vi fick besked om att det var slut med det. Det blev besök hos revisorn! Det var mer långdraget och mer populärt än någonsin. Det tog 2 timmar innan det blev vår tur. Den kod, som krävs för att komma in via IT, fanns bara där på kontoret. Vi som trodde att vi slarvat bort den. Det var mycket intressant att lyssna på vilka bekymmer andra besökare hade. Nu måste alla hus och ägor deklareras och senare skattas för. Det var bara att berätta om huset som barnbarnet fått. Revisorn blev ibland ordentligt högljudd, när hon läste lagen, men hon följde den inte själv. Både när vi och andra betalade, åkte pengarna rakt ner i lådan och något kvitto lämnades aldrig.
Våra engelska vänner, som är skrivna här i byn, berättade om sina besök hos en annan revisor. S. hade varit på kontoret tre gånger och var ännu inte klar. Varje gång hänvisades han till andra kontor för att hämta verifikationer. ”Varför säger Du inte till om allt på en gång”, var hans fråga. Ingen kommentar! Vår snickare, som fixade vårt kök förra året, ville ha vårt skattenummer. Han ville deklarera på rätt sätt för utfört jobb. Han var kanske rädd för angiveri från våra grannar, eller har han bättre moral än revisoran? Hon röker när hon jobbar också!
Våra vänner B. och L. har hyrt hus i byn för två år framåt. Deras erfarenhet är att man lever billigare på Kreta än i Sverige. Den uppfattningen har vi också. Vi spar alltså pengar genom att bo här. Ierapetraområdet anses som ett av de mest välbeställda områdena i Grekland och kvinnorna skall därför vara de mest svårstyrda. De försvarar sina ärvda slantar och har mycket stark vilja. Killarna på gymmet håller med. En skröna måntro? Tiggarna här är betydligt färre än i Stockholm, enligt färska uppgifter från en grekisk läkare, som dessutom omnämnde den enorma förändringen i vår huvudstad mellan 2006 till 2011.
Pelagia blev rammad av en bil och har brutit vänster handled. Nu har vi fått se en sur Georgos med händerna i diskhon. Läkarna har sagt att ytterligare 40 dagar med gips väntar, men jag tror inte hon låter Georgos diska varje gång. Det blev som vi anade, kriget mellan grannarna har nu startat! Daskale är nu inte längre välkommen, utan Georgos skriker att han inte ens får prata med Pelagia. Ännu värre blir det när dörrar och fönster blivit utbytta och levererade av ett annat företag än sonens. Det tråkiga är att Daskale är på väg in i en depression. Han vill inte vara osams med grannarna, utan dricka kaffe där två ggr om dagen och dricka raki inkl. mezé på kvällen.
Vi har gjort en öluff under en vecka. Vi måste ju ta reda på hur kalimerianerna känner sig, när de njuter av turisttillvaron. Undersökande journalistik, precis som Janne Josefsson! Resebrev kommer!
/ Jannis