Ylva A
2013-12-01, 11:33
Som 8-åring började jag läsa de Pelle Svanslös-böcker, jag fått i present. ”Pelle Svanslös i Amerika” var väldigt otäck att läsa till skillnad mot de övriga i serien. Jag vågade bara ta några sidor i taget. I boken fanns G.G.= Gangster Gänget och de var väldigt dumma mot Pelle både i New York och då han skulle tvingas åka i tunna nedför Niagarafallen. Men han fick förstås hjälp. Gangstergängets stridsrop var ”G.G.G.G.G.G. Vårt allt”, då de med höjd tass hyllande sin ledare (som väl skulle likna Hitler). G.G. kan nu stå för både Gyllene Gryning och Galna Grekland. Men för Ylva och mig kan det också betyda Grannen Georgos. Men han är inte ”vårt allt”. Förlåt! Nu var jag stygg igen! Men jag är fri och fruktar inget, precis som Katzansákis.
En morgon tog Ylva morgonpromenaden till supermarknaden vid huvudgatan, medan jag gjorde den vanliga hundpromenaden. Ylva hälsade då på en äldre kvinna, som vi alltid sett svartklädd. Hon ser ut att ha höftproblem, när hon går och vi har pratat lite med henne på byns kantina. På vägen tillbaka kom Ylva med ett bröd i handen och gumman ville ställa några frågor. ”Hur gammal är du” m.m. När Ylva sa sin ålder, berättade om promenaderna och gymbesöken, spottade gumman tre gånger. Tur att vi förstår varför. Ni har väl sett filmen ”Mitt stora feta grekiska bröllop”? Själv är hon 79 och vill vara lika pigg som vi och fortsätta att gå till sina odlingar och getter.
Den sista maj var vi åter på ett kretensiskt bröllop. Som vanligt kände vi inte brudparet, men det var lantbrukarparet Nifikó och Manólis, som undrade om vi ville vara med. Brudparets påklädning skedde för ovanlighetens skull i deras lägenhet i Férma, dock i skilda rum. När vi anlände kl. 18 var den blivande brudgummen endast iförd kalsong. Han kläddes från strumpa och sko till slips och kavaj av sina manliga vänner. På balkongen fanns drinkbordet och runt det samlades männen (förstås). Nu gick det upp för oss vem brudgummen var. Både brodern och fadern känner vi till sedan tidigare. Brudgummens mamma var inte med. Hon bor i Aten och pappan har tagit hand om de två sönerna. Bra jobbat! I brudens påklädningsrum var det lika packat som i en sillburk, lyckligtvis av kvinnor. Cirka 18.45 var det dags för avfärd till kyrkan. Den ligger enormt vackert vid havet vid en av uppfartsvägarna mot Shinokápsala och Orinó. Bilkortegen använde signalhornen under en stor del av vägen dit. Nästan framme vid kyrkan stannade brudparet och en del av gästerna vid huvudvägen. Tre musiker spelade kretensisk musik och ett tiotal bl.a. brudparet dansade. Efter vandring upp till kyrkan med spelmännen främst, följde vigselakten (som är ganska lång) utomhus i härligt kvällsväder. Två präster genomförde ceremonin. Flera hundra väntade på att få kyssa de nygifta och att överlämna sina kuvert med pengar.
Bröllopsfesten ägde rum i Ostria Beach festlokal. Uppskattningsvis var det 4-500 personer i lokalen, som rymmer det dubbla antalet gäster. Mat, dryck, levande musik, kretensisk dans och lyckliga människor tillsammans! Slående var jämfört med tidigare bröllop: Ingen rökning skedde inomhus! Vid vårt första besök på ett kretensiskt bröllop (19 år sedan) var vi mycket förvånade över att innan borden dukades av, tog gästerna hand om matresterna. Då tänkte vi i brist på bättre vetande: Är det sådan brist på mat? Det fungerade likadant nu. Gästerna hade med sig plastpåsar och skrapade av tallrikarna på bordet. Nu vet vi varför. Många är lantbrukare och nästan alla har vakthundar som behöver mat. Det är skönt för båda parter att slippa pellets några dagar. I vårt område ser vi ingen fattigdom eller brist på pengar. Manólis och Nifikó visade denna kväll stolt upp ett fjärde hus, de varit med och skaffat i grannbyn. Ingen bor i huset, men det är förberett för att barnbarn ska kunna bo där och ha t.ex. butiker i bottenvåningen. De är småbrukare, men har för nästa generation byggt husen, men själva lever de spartanskt i sitt gamla tillsammans med sina getter. Vi kunde somna sent på kvällen efter ytterligare ett härligt grekiskt bröllop!
Förr följde vi med mycket mer på grekisk TV än numera, oftast på de tre ERT-kanalerna. Vi ville lära oss så mycket grekiska som möjligt. Nu har vi resignerat lite kring de språkliga effekterna. Man pratar så snabbt och vi lär oss så sakta! De statliga kanalerna var de som man mest kunde lita på till sitt innehåll, dvs. precis som hemma i Sverige. Nu i juni kom Samaras egensinniga beslut om nedläggning av de statliga kanalerna. Hur skall det gå med demokrati och kultur samt med de många dyra anställda?
En av ägarna av ”vårt” gym-Athlórama – heter Manólis. Han blev grekisk mästare i bodybuilding i klassen över 35. Stark är han också och vann även tyngdlyftningsklassen. I tävlingarna fanns inga över 50 år, berättade han. Nästa år kan jag ställa upp i 75 +, som ensam deltagare!
Klockan 19 den 15:e kom Ylva lite yr in från altanen och undrade om jag känt av jordbävningen. Jag var fullt upptagen med matlagning och hade inte märkt något. På sighten www.earthquakenet.gr (http://www.earthquakenet.gr) kunde vi se att 7 mil söder om Timbáki, hade det varit en bävning med storleken 6,0 Richter ute i Libyska sjön. Den 17:e undrade några på gymmet, om vi hört och känt av en ny smäll vid midnatt. Den var lika stor som den förra. Men nattens sömn hade varit god åtminstone för mig. Mängder av efterskalv har följt sedan dess.
Bilbesiktning (40 € inkl. kvitto) och deklarationen av E1 (50 € utan kvitto hos revisorn) är klara för i år. För bilbesiktningen gäller 2 år, men för deklarationen blir det redan nästa år igen.
Ierápetraområdet och framför allt Koutsounári är känt för de starka vindarna från norr. Detta år har vi varit helt befriade från dessa vindar under hela maj och juni månad (fram till den 17:e). Vindruvsklasarna är många och hela. Vi hoppas de är intakta, när vi återkommer om två månader!
Glad sommar /Jannis
En morgon tog Ylva morgonpromenaden till supermarknaden vid huvudgatan, medan jag gjorde den vanliga hundpromenaden. Ylva hälsade då på en äldre kvinna, som vi alltid sett svartklädd. Hon ser ut att ha höftproblem, när hon går och vi har pratat lite med henne på byns kantina. På vägen tillbaka kom Ylva med ett bröd i handen och gumman ville ställa några frågor. ”Hur gammal är du” m.m. När Ylva sa sin ålder, berättade om promenaderna och gymbesöken, spottade gumman tre gånger. Tur att vi förstår varför. Ni har väl sett filmen ”Mitt stora feta grekiska bröllop”? Själv är hon 79 och vill vara lika pigg som vi och fortsätta att gå till sina odlingar och getter.
Den sista maj var vi åter på ett kretensiskt bröllop. Som vanligt kände vi inte brudparet, men det var lantbrukarparet Nifikó och Manólis, som undrade om vi ville vara med. Brudparets påklädning skedde för ovanlighetens skull i deras lägenhet i Férma, dock i skilda rum. När vi anlände kl. 18 var den blivande brudgummen endast iförd kalsong. Han kläddes från strumpa och sko till slips och kavaj av sina manliga vänner. På balkongen fanns drinkbordet och runt det samlades männen (förstås). Nu gick det upp för oss vem brudgummen var. Både brodern och fadern känner vi till sedan tidigare. Brudgummens mamma var inte med. Hon bor i Aten och pappan har tagit hand om de två sönerna. Bra jobbat! I brudens påklädningsrum var det lika packat som i en sillburk, lyckligtvis av kvinnor. Cirka 18.45 var det dags för avfärd till kyrkan. Den ligger enormt vackert vid havet vid en av uppfartsvägarna mot Shinokápsala och Orinó. Bilkortegen använde signalhornen under en stor del av vägen dit. Nästan framme vid kyrkan stannade brudparet och en del av gästerna vid huvudvägen. Tre musiker spelade kretensisk musik och ett tiotal bl.a. brudparet dansade. Efter vandring upp till kyrkan med spelmännen främst, följde vigselakten (som är ganska lång) utomhus i härligt kvällsväder. Två präster genomförde ceremonin. Flera hundra väntade på att få kyssa de nygifta och att överlämna sina kuvert med pengar.
Bröllopsfesten ägde rum i Ostria Beach festlokal. Uppskattningsvis var det 4-500 personer i lokalen, som rymmer det dubbla antalet gäster. Mat, dryck, levande musik, kretensisk dans och lyckliga människor tillsammans! Slående var jämfört med tidigare bröllop: Ingen rökning skedde inomhus! Vid vårt första besök på ett kretensiskt bröllop (19 år sedan) var vi mycket förvånade över att innan borden dukades av, tog gästerna hand om matresterna. Då tänkte vi i brist på bättre vetande: Är det sådan brist på mat? Det fungerade likadant nu. Gästerna hade med sig plastpåsar och skrapade av tallrikarna på bordet. Nu vet vi varför. Många är lantbrukare och nästan alla har vakthundar som behöver mat. Det är skönt för båda parter att slippa pellets några dagar. I vårt område ser vi ingen fattigdom eller brist på pengar. Manólis och Nifikó visade denna kväll stolt upp ett fjärde hus, de varit med och skaffat i grannbyn. Ingen bor i huset, men det är förberett för att barnbarn ska kunna bo där och ha t.ex. butiker i bottenvåningen. De är småbrukare, men har för nästa generation byggt husen, men själva lever de spartanskt i sitt gamla tillsammans med sina getter. Vi kunde somna sent på kvällen efter ytterligare ett härligt grekiskt bröllop!
Förr följde vi med mycket mer på grekisk TV än numera, oftast på de tre ERT-kanalerna. Vi ville lära oss så mycket grekiska som möjligt. Nu har vi resignerat lite kring de språkliga effekterna. Man pratar så snabbt och vi lär oss så sakta! De statliga kanalerna var de som man mest kunde lita på till sitt innehåll, dvs. precis som hemma i Sverige. Nu i juni kom Samaras egensinniga beslut om nedläggning av de statliga kanalerna. Hur skall det gå med demokrati och kultur samt med de många dyra anställda?
En av ägarna av ”vårt” gym-Athlórama – heter Manólis. Han blev grekisk mästare i bodybuilding i klassen över 35. Stark är han också och vann även tyngdlyftningsklassen. I tävlingarna fanns inga över 50 år, berättade han. Nästa år kan jag ställa upp i 75 +, som ensam deltagare!
Klockan 19 den 15:e kom Ylva lite yr in från altanen och undrade om jag känt av jordbävningen. Jag var fullt upptagen med matlagning och hade inte märkt något. På sighten www.earthquakenet.gr (http://www.earthquakenet.gr) kunde vi se att 7 mil söder om Timbáki, hade det varit en bävning med storleken 6,0 Richter ute i Libyska sjön. Den 17:e undrade några på gymmet, om vi hört och känt av en ny smäll vid midnatt. Den var lika stor som den förra. Men nattens sömn hade varit god åtminstone för mig. Mängder av efterskalv har följt sedan dess.
Bilbesiktning (40 € inkl. kvitto) och deklarationen av E1 (50 € utan kvitto hos revisorn) är klara för i år. För bilbesiktningen gäller 2 år, men för deklarationen blir det redan nästa år igen.
Ierápetraområdet och framför allt Koutsounári är känt för de starka vindarna från norr. Detta år har vi varit helt befriade från dessa vindar under hela maj och juni månad (fram till den 17:e). Vindruvsklasarna är många och hela. Vi hoppas de är intakta, när vi återkommer om två månader!
Glad sommar /Jannis